Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) / 291 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 8 februari 1914 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STOCKHOLMS STAD FÖRVÄRFVAR MINNEN FRÅN VASATIDEN.

DE AF STOCKHOLMS STAD INKÖPTA FASTIGHETERNA No 18 OCH 20 VID STORTORGET.

Stockholm har under de senare åren
börjat intressera sig för sina minnen från flydda
sekel, och det var verkligen på tiden.
Under de sista decennierna af 1800-talet såg det
nämligen ut som om den sig raskt
utvecklande storstaden nästan var generad för det
dock så innehållsrika och stämningsfulla
begreppet "Gamla Stockholm", ty raserandet
af gamla intressanta byggnadsverk pågick
med svindlande fart, och äfven i andra
afseenden kunde man lägga märke till en
upprörande pietetslöshet. Men nu tyckes
vinden ha vändt sig, kanske under inflytande af
samfundet S:t Eriks väckande verksamhet,
och till och med bland stadsfullmäktige får
man nu mera höra talas om historiska och
estetiska hänsyn och om "tillvaratagande och
vård af åldriga byggnader och andra minnen.
Bland annat tycks man sålunda ej vidare
fundera på att förvandla "staden mellan
broarna" till modern stadsdel utan tvärtom vara
angelägen om att bevara den i orubbadt skick,
och ett vittnesbörd härom är att
drätselnämndens första afdelning för några dagar sedan
och under förutsättning af stadsfullmäktiges
bifall träffat aftal om inköpande för
Stockholms stads räkning af ett par af den gamla
stadens vackraste och intressantaste minnen,
nämligen det vid hörnet af Kåkbrinken och
Stortorget belägna Ribbingska huset samt
dess närmaste granne till höger, det intill
Solgränden gränsande f. d. Seyfridtz’ska
huset.

Dessa bägge hus, som med sina högresta
fasader väsentligt bidraga att förhöja
Stortorgets både ålderdomliga och pittoreska prägel
och hvilkas historia med säkerhet kan följas
till början af 1600-talet, tillhöra Stockholms
intressantaste och värdefullaste
byggnadsminnen. Särskildt är detta fallet med det
Ribbingska huset, som med sin stolta spetsgafvel, sina
karaktäristiska stenplattor och sin präktiga portal utgör en
verklig prydnad för platsen och tillika har att bjuda på några
märkliga personhistoriska minnen. Äfven om den med
detsamma förbundna sägnen att det skall ha kommit till redan
strax efter Stockholms blodbad och att stenplattornas antal
skall vara lika stort som de olyckliga offren i denna hiskliga
tilldragelse är osannolik, äro dock grunden och
källarvåningen mycket gamla eller härstammande från slutet af
medeltiden, och sannolikt är, att huset redan i början af 1600-talet
då det ombyggdes af dåvarande ägaren riksrådet Bo Ribbing,
var af sten och kanske uppfördt på 1550-talet af den förste
med säkerhet kände innehafvaren, borgmästare Frans Hals.
Tidpunkten för nämnda ombyggnad är oviss, men Ribbing
ägde med säkerhet huset år 1626, och vissa ännu bevarade
delar af inredningen, såsom en vacker dörr med intarsia, tala
för att det på 1620- eller 1630-talet erhöll sitt prydliga och
mot den aristokratiske ägarens anspråk svarande skick. Bo
Ribbing tillhörde nämligen en af rikets förnämligaste ätter
och var oafsedt sin stora rikedom en mycket bemärkt och
framstående man. Härom vittnar ju redan
riksrådsvärdigheten, men äfven sådana förtroendeuppdrag som
ståthållareskapet öfver Värmland och Västergötland m. m., och efter att ha
varit en af Carl IX:s förtroendemän tjänade han med nit och
utmärkelse Gustaf II Adolf och afled 1640 nittio år gammal.
Han var tre gånger gift men efterlämnade inga barn, och
redan på 1630-talet öfverlät han huset vid Stortorget åt en af
sina systersöner, landshöfdingen öfver Jönköpings län, Bengt
Kafle. Efter dennes död 1636 försålde hans enka, Maria
Soop, och de öfriga arfvingarna egendomen till en Johan

PORTALEN TILL STORTORGET N:o 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>