Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20, den 15 februari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. sid. 311).
konungen talar grosshandlaren J. E. Frykberg å deras
vägnar som instämmande i Bondetågets syfte
afsändt sin telegrafiska hälsning till H. M:t.
Under den djupaste tystnad svarar konungen
på-talen med en stämma, som når till hvarje hörn af
den stora borggården.
/ redlige män af Sveriges bondestam, jag
bringar eder af hjärtat mitt kungliga tack för
att I från allt Sveriges rike undan
hvardagslifvets id och ävlan till fosterlandets välfärd
i dag stämt möte inför mig på Stockholms slott.
Jag tackar äfven alla de tusenden som eljest
gifvit uttryck åt samma fosterländska sinnelag, som
fört eder hit. Det standar som jag mottagit ur
edra händer skall för mig alltid förblifva ett kärt
och dyrbart minne af denna dag och dess
innebörd.
I hafven kommit för att säga eder mening
angående rikets vidmakthållande och vården om dess
höghet, I ären här för att med mig göra allom
veterligt att intet kraf är för högt och ingen börda
för tung, då det gäller bevarandet af vår urgamla
frihet och tryggandet a† vår framtida utveckling.
Efter att ha påpekat att i tider af nöd Sveriges
allmoge varit den klippa på hvilken konungen i
trygghet kunnat förlita sig, efter att ha framhållit
tidens allvar och den gemensamma plikten att vårda
det arf som våra fäder byggt upp och gett oss att
förvalta för nutiden och framtiden, samt det byrbara
bevis på sin redobogenhet och villighet som
allmogen nu visat, fortsatte hans majestät:
Medvetandet om Edert orubbliga förtroende till
eder konung gör mitt kungliga värf dubbelt
ansvarsfullt, men på samma gång lättare att
fullgöra och jag lofvar att icke svika eder. I
kunnen vara förvissade att jag aldrig ämnar
dagtin ga med min öfvertygelse om hvad jag i
fråga om värnandet af fäderneslandets
själfständighet anser rätt och nyttigt.
De saknas visserligen ej inom vårt land som
hysa den meningen att frågan om öfningstiden
för infanteriet icke nu bör lösas, men jag delar
ingalunda denna uppfattning, tvärtom har jag
samma åsikt som I för mig nyss uttalat,
nämligen att för swar sfr agan i sin helhet bör behandlas
och afgöras nu ofördröjligen och i ett sammanhang.
De fordringar på fälthärens slagfärdighet och
krigsberedskap som af sakkunskapen inom min
armé uppställas såsom oeftergifliga frångår jag
icke. I veten alla^att detta betyder en utsträckt
tjänstgöringstid för de värnpliktige, jämväl med
hänsyn till behofvet af vinterutbildning. För
lösandet af sina stora uppgifter måste vidare min flotta
icke allenast vidmakthållas utan också i betydande
mån jör stärkas.
Må vi samfält arbeta för rikets försvar! Då
skall det också lyckas oss att föra denna för
fosterlandet så viktiga och afgörande fråga till ett
lyckobringande resultat. Jag skall, min plikt som
eder konung likmätigt, söka visa eder vägen för
att nå vårt gemensamma mål. Följen och stödjen
mig därför allt framgent!
Inför släkten som gött och inför släkten som
komma skola vi för Gud stånda till ansvar för
våra handlingar. Den högste, som hittills hållit
sin hand öfver Svea rike, han bevare nu ock i
kommande tider vårt land och folk! Gud välsigne
eder alle! Lefve vårt älskade fosterland! Lefve
Sverige!
Det jubel som bryter lös efter konungens tal,
den rörelse som går genom de kompakta bondeleden
är obeskrifligt. Alias ögon tåras, man ser hur
drottningen uppe i slottsfönstret är djupt gripen.
Hurraropen, för konungen, drottningen, kronprinsen,
ovationerna, näsduksviftningarne vilja ej sluta förr än
stämningen löses och uppgår i "Du gamla, du fria"
hvars enkla ord och toner väl aldrig tillförne stigit så
ur djupet af svenska hjärtan som denna gång mellan
kungaborgens höga murar. Det var några gripande
underbara ögonblick, som aldrig skola glömmas af
de närvarande. Det var ett märkligt stycke svensk
historia som nu upplefdes.
Kronprinsen och prins Carl skynda ut genom
slottshvalfven för att för de med den största
spänning väntande bondemassorna på yttre borggården
och slottsbacken läsa.upp konungens tal. De
kungliga begifva sig upp till Hvita hafvet där tågets
samtliga deltagare skola defilera förbi dem.
Standaren och fanorna börja röra på sig och leden
ordnas till den stora defileringen. I teten går de
delegerade företrädda af svenska flaggan. Sedan herr
Frykberg öfverlämnat en blomsterhyllning till
drottningen fortsätter så tåget utan afbrott förbi
kungafamiljen och defileringen som började klockan strax
efter tolf var slut först vid sjutiden på kvällen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
