Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, den 22 februari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSIAN BERGER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅLNDE SIDA.
Riksdagens nyligen omvalde justitieombudsman,
häradshöfdingen d:r Ossian Berger fyllde den 13
februari 65 år.
Ossian Berger är född å S. Håkanbol i Nysand,
Värmland, den 13 febr. 1849 samt son till den
framstående liberale politikern, brukspatronen och
riksgäldsfullmäktigen, fil. doktorn Anders Alexander
Berger och dennes maka Maria Charlotta
Löwenhielm. Efter skolundervisning vid Örebro läroverk
blef han 1866 student i Uppsala, där han till en början
ägnade sig åt studier för den filosofiska graden,
hvilken han förvärfvade sig vid universitetets
jubelfest 1877. Men därefter öfvergick han till juridiken
och visade sig snart inom den fakulteten såsom
en lika styf examenskarl som förut inom den
filosofiska. Efter juris kandidatexamen 1880 och sedan
han två år senare efter fullgjord sedvanlig
tingstjänstgöring förskaffat sig vice-häradshöfdingetiteln,
aflade han nämligen 1884 den vid denna tid ytterst
sällsynta juris licentiatexamen och eröfrade strax
därefter genom försvaret af en afhandling "Om
tillsynen af omyndigs egendom samt om
förmyndarekamrar enligt svensk rätt" jurisdoktorshatten. I
trots af sina vetenskapliga intressen fortfor han
emellertid att ägna sig åt det praktiska
domarekallet, blef 1886 assessor i Skånska hofrätten och
utnämndes efter trenne års tjänstgöring som
konstituerad revisionssekreterare 1892 till häradshöfding
i Norra Åsbo domsaga i Skåne.
Som domhafvande gjorde sig Berger snart
synnerligen omtyckt af ortsbefolkningen, bl. a. därför
att han i motsats mot hvad annars allmänt sed var
icke tillämpade extra-ordinarie-systemet, utan i
regeln själf höll sina ting, men i främsta rummet på
grund af sitt tillmötesgående och folkliga, från all
onödig formalism frigjorda väsen. Ryktet härom
spred sig och så hände, att han 1898 trots sina
efter den tidens förhållanden långt avancerade
frisinnade åsikter vardt vald till riksdagens
justitieombudsman. Det skedde med lottens tillhjälp, i det
andra kammarens elektorer enhälligt stodo emot
första kammarens: det lär ha varit den konservative
Ivar Månsson i Trä, som på grund af sin
personliga kännedom om Berger genomdrifvit hans
kandidatur mot den afgående justitieombudsmannens,
hvars ståndpunkt i ett mål rörande handlingars
tillhandahållande åt allmänheten blifvit föremål för
delade meningar.
Den 9 februari 1898 — den dag, då Berger första
gången valdes till justitieombudsman — blef en
märkesdag i justitieombudsmannaämbetets historia.
De närmast föregående åren hade detsamma varit
på väg att nedsjunka till en genomgångsplats i
ämbetsman nakarriären: under 1907 hade det räknat
icke mindre än tre olika innehafvare och det var
redan en nära nog stadgad praxis att en
justitieombudsman borde sluta som justitieråd. Berger
tog däremot ämbetet som lifsuppgift. Icke blott
att han med nit och drift beifrade missbruk och
öfvergrepp från ämbetsmännens sida, där sådana
förekommo; han gaf äfven nytt lif åt
justitieombudsmannens initiativrätt i afseende på
lagstiftnings-och lagskipningsreformer. Redan under sitt första
tjänstgönngsår gjorde han framställning till k. m:t
angående åtgärder för afhjälpande af bristen på
juridiska läroböcker vid universiteten, en
framställning lika betydelsefull för ett framgångsrikt
bedrifvande af juridiska studier som för uppkomsten1 af
en själfständig svensk juridisk vetenskap. I sin
första ämbetsberättelse fäste han uppmärksamheten
på det rådande oskicket, att öfveråriga häradshöf-
dingar utlämnade vikariat på permanent arrende
och gjorde tillika framställning om åtgärder till
lagstadgad inskränkning af häradshöfdingarnes
tjänstledighet: det var vid denna tid ej ovanligt, att
häradshöfdingar utan laga förfall i egentlig mening
åtnjöto ledighet från 4 eller flere af de 10 allmänna
tingssammanträdena. Följande år gjorde han bl. a.
framställning.till riksdagen om åstadkommande af
en ändamålsenligare lagskipning i
skuldfordringsmål, i hvilka skriftligt fordringsbevis ej åberopas,
än den dittills varande, vid hvilken insolvent
gäldenär genom att uteblifva från rätten kunde snart
sagdt i oändlighet draga ut på tiden med målens
afdömande. I ämbetsberätteisen 1901 hemställde
han bl. a. om erforderliga lagbestämmelser för att
den häradsrätterna nu tillkommande befattning med
lagfarts- och inteckningsärenden måtte till beredande
af tillräckligt ofta återkommande tillfällen för dessa
ärendens handläggning varda öfverflyttad å
häradshöfdingarne. I samma berättelse omförmäles en
framställning till k. rmt angående resestipendier för
praktiska jurister. 1901 väckte han slutligen den
numera aktuella frågan, om statens öfvertagande af
rättskipningen jämväl i städerna och de mindre
städernas införlifvande i sammanhang därmed med
kringliggande landsbygds domsagor.
Den 5 juli 1902 afbröts Ossian Bergers
justitie-ombudsmannabana genom hans utnämning till
justitieminister i den andra Boströmska ministären.
Man erinrar sig ännu, med hvilken tillfredsställelse
denna utnämning hälsa Jes af rösträttssakens vänner:
programmet löd ju på ingenting mindre än allmän
rösträtt till andra kammaren utan andra garantier
än 25 års ålder, fullgjord skatteplikt till stat och
kommun samt proportionell valmetod. På
grundvalen häraf frambar Berger ock k. propositioner till
1904 och 1905 års riksdagar utan att dock för dem
kunna vinna andra kammarens bifall: man fruktade
den proportionella valmetoden i sig själf och man
fruktade dess konsekvenser för samarbetet mellan
kamrarne, därest den komme att tillämpas blott vid
andra kammarens bildande. I hvarje fall har Berger
emellertid äran af att väsentligt ha bidragit till denna
stora frågas lösning.
När Berger i likhet med öfriga medlemmar af
ministären Ramstedt på grund af unionskrisen 1905
frånträdde sitt- statsrådsämbete, återvände han till
sin domsaga. Redan vid 1907 års riksdag inträdde
han emellertid på nytt i det politiska lifvet som
ledamot af första kammaren, där han representerat
först Kalmar läns södra landstingsområde, sedan vid
1912. års riksdag Örebro län. Åren 1907-11 har
han säte i konstitutionsutskottet, 1907 äfven i det
särskilda rösträttsutskottet. Under sin riksdagstid
tillhörde han första kammarens moderata parti, så
länge detta ägde bestånd, och gick därefter som
vilde. Det var på denna grund han drabbades af
den proportjonalistiska ostracismen och ratades vid
nyvalet till Örebrobänken 1912. Härtill bidrog kanske
ock, att han ådragit sig förstakammarhögerns ovilja
på grund af sin önskan att medverka till en sådan
revision af den s. k. Åkarpslagen, som kunde
förebygga de med dess nuvarande lydelse förbundna
alltför talrika obefogade häktningarna.
Varm försvarsvän är Berger ledamot af styrelsen
för Svenska pansarbåtsföreningen.
Redan 1908 hade Berger utsetts till
justitieombudsmannens efterträdare. När Berndt Hasselrot
sistlidet år vardt utnämnd till president i Skånska
hofrätten, kom han sålunda tillbaka till den viktiga
post, på hvilken han först vunnit berömmelse.
- 322 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
