Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22, den 1 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANMARK 1864.
I dessa dagar har ett halfsekel försvunnit sedan
de dystra olycksdagar, då vårt södra grannland till
följd af diplomatiska felgrepp och militära nederlag
icke blott löstes från förbindelsen med de tyska
hertigdömena Holstein och Lauenburg, utan äfven
beröfvades det ursprungligen rent danska landet
Slesvig med dess till stor del ännu i dag
dansktalande befolkning.
Vid Christian JX:s tronbestigning förklarade det
af Preussen och Österrike företrädda Tyska förbundet
att den honom genom en internationell traktat i
London tillförsäkrade arfsrätt till den odelade danska
monarkien blifvit förverkad genom den två dagar
före kung Fredriks död utfärdade s. k.
Novemberförfattningen, som afsåg Holsteins frånskiljande från
den egentliga monarkien: Danmark—Slesvig.
Preussiska och österrikiska trupper inryckte i Holstein
och snart utsträcktes våldsåtgärden äfven till Slesvig
under förevändning, ’att detta skulle, tagas i pant
som säkerhet för Danmarks uppfyllande af sina
löften. De urgamla gränsskansar, som buro namnet
Dannevirke, utrymdes utan allvarlig strid den 5
februari 1864, för att icke hela den danska armén
skulle vedervågas, och kort därefter inryckte de
tyska trupperna i Jylland. Här stod vid Dybböl de
afgörande striderna, hvilka all dansk tapperhet Jill
tiots den 18 april slöto med de preussiska
bakladdningsgevärens seger. Ett halft år förgick därefter
under växlande vapenskiften och förhandlingar, tills
det slutligen kom till den fred i Wien den 30
oktober, genom hvilken den danska monarkiens
område reducerades med en tredjedel. Smärtan häraf
delades af Sveriges och Norges folk, från hvilka ett
stort antal frivilliga inställt sig för ätt under
Dannebrogen kämpa mot det våld och den orä’t, som
vederfors frändefolket.
Minnet är dystert. Üanmark och Norden kunna
icke glömma, att halftannat hundratusen skandina-
ver alltjämt skola icke blott befinna sig under
främmande spira, utan ock utsättas för ständiga
trakasserier af preussiska myndigheter för det de vidhålla
och troget bevara sitt nordiska kulturarf. Kunde
man bortse härifrån skulle Danmark annars med
stolthet peka på, att det är på god väg att inom
Danmarks gräns eröfra Slesvig åter. Genom de
jylländska hedarnas uppodling och plantering har
redan ett område på c:a 5,000 kvkm. vunnits åt
kulturen, medan det förlorade Slesvig mäter en
areal af 9,140. Ännu vill man ogärna släppa
hoppet, att storsinthet och vidsynthet i förening en
gång skola förmå de tyska makthafvarne att på
folkomröstningens väg låta gränsen regleras till
öfverensstämmelse med nationalitetsförhållandena. Om
en slavisk-germansk världsstrid en gång skall
utkämpas, är det ingalunda likgiltigt, på hvilken sida
ens ett litet folk lägger sitt svärd i vågskålen.
Efter jotograjler. Kliché Bmgt Atyvrrsparr*.
Öfverst DEN HISTORISKA KVARNEN VID DYBBÖL, omkring hvilken den hetaste striden stod den 18 april I kvarnen ar nu
inrymd en samling vapen och andra krigsminnen frän platsen
Nederst SKANSARNE VID DYBBÖL, dar den tyska öfvermakten mötte ett hjältemodigt försvar, som dock ej kunde rädda segern
åt de danska vapnen-
- 346 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
