Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26, den 29 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BENDIX.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA,
Medan ute i landet valrörelsens böljor gå högre
än någonsin och hetsagitatorerna aflas att slå rekord
i konsten att uppjaga lidelserna till det yttersta,
skrida förberedelserna till iordningställande af den
de idoga idrotternas lugna valplats, som heter
Baltiska utsällningen i Malmö, sin utstakade väg säkert
framåt. Ännu återstå ju bortåt ett par månader,
innan allt är färdigt sådant det skall vara, men redan
nu kan skönjas, hvilka utomordentliga mått denna
exposition kommer att antaga. Äfven i sin art är
den i viss mån enastående: till sin innebörd är
den ju närmast en de tre industriellt längst
framskridna östersjöstaternas vädjan till den fjärdes gunst
i en form och en utsträckning, som vid intet
tidigare tillfälle förekommit, men för denna fjärde
hedrande icke blott genom vittnesbördet, att den äger
en marknad, hvarom det är värdt att täfla, utan äfven
på grund af de själfständiga insatser äfven på
industriellt område, man väntar sig af denna Europas
förnämsta landtbruksstat.
Och till industriutställningen sluter sig
landtbruksmötet. Man kan lätt föreställa s g,. att de båda
skånsKa länen nu, när det gäller att fira
hushåll-ningssällskapsinstitutionens^hundraårsjubileum inom
dem, icke skola försumma något, som kan vara
ägnadt att ådagalägga, att bland världens i
landtbrukshänseende längst framskridna orter intager
Skåneland ett af de icke långt ifrån främsta
rummen.
Dock — i detta fall är det visserligen icke
farligt, men fullkomligt onödigt att prisa "öl, förfn
det är drucket" och "sol, förr’n den gått ned".
Däremot kan det vara på sin plats att just nu med
några ord minnas honom, som under den
närmaste tiden mer än någonsin har att bära dagens
hetta och tunga, utställningens generalkommissarie,
förste hofintendenten Carl Bendix. Om utställningen i
motsats mot de flesta andra vid öppnandet
kommer att stå fix och färdig, är det hans, mer än
någon annans förtjänst.
Carl Ludvig Bendix är född i Stockholm den
9 februari 1861, son till grosshandlaren därstädes
Emanuel Bendix och hans maka Amalia Assur.
Efter att ha aflagt mogenhetsexamen vid
Stockholms gymnasium beslöt han ägna sig åt landtbruk
och begaf sig på den grund till Ultuna
landtbruksinstitut, där han under åren 1879—81 genomgick
fullständig kurs. Härunder väcktes emellertid hans
intresse för landtbrukets teoretiska sida och han
började tjänstgöra vid landtbruksakademiens
experimentalfält. Allt sedan dess har Bendix i själfva
verket oafbrutet varit iäst vid landtbruksakademien;
år 1887 blef han notarie vid densamma och seder-
mera därjämte räkenskapsförare vid akademiens
allt mera omfattande centralanstalt för försök på
jordbrukets område.
Såväl i egenskap af innehafvare af nu nämnda
befattningar vid landtbruksakademien som på annat
sätt har hofintendenten Bendix gjort en
beaktansvärd insats i arbetet för det svenska jordbrukets
utveckling. I detta afseende bör sålunda erinras,
att han från och med 1892 ända till och med 1912
varit sekreterare vid hushållningssällskapens
ombudsmöten eller de s. k. landtbruksriksdagarne och
från och med 1893 vid hästutställningarne i
hufvudstaden samt dessutom såsom kommissarie eller på
annat sätt öfvat en betydelsefull medverkan vid de
flesta större landtbruksmöten och
landtbruksutställningar under de senaste årtiondena.
Det är nämligen framför allt som organisatör af
utställningar hofintendenten Bendix af eftervärlden
skall komma att minnas, liksom det är i denna
egenskap han företrädesvis gjort sig bekant för den stora
allmänheten i sin samtid. Få äro väl de, som kunna
blicka tillbaka på en så lång och så lysande
utställningsbana som han. Den första utställning vid
hvilken Bendix tjänstgjorde var 1883 års
internationella utställning i Amsterdam. Så följde
internationella landtbruksutställningen i Budapest 1885,.
landtbruksmötet i Stockholm 1886, nordiska
industriutställningen i Köpenhamn 1888, landtbruks- och
skogsutställningen i Wien 1890, landtbruksmötet ii
Göteborg 1891, allmänna konst- och
industriutställningen i Stockholm 1897, landtbruksmötet och
industriutställningen i Gäfle 1901, industriutställningen
i Helsingborg 1903, landtbruksmötena och
utställningarne i Norrköping 1906 och i Örebro 1911 samt
konstindustriutställningen i Stockholm 1909.
Någon meningsskiljaktighet kan icke råda därom
att hofintendenten Bendix icke blott är den, som i’
vårt land för närvarande sitter inne med den
största erfarenheten i fråga om det arbete, som kräfves
vid det rent praktiska ordnandet af utställningar,,
utan ock en man, som med aldrig svikande nit och
synnerlig framgång i utförandet förmått tillgodogöra
sig densamma. Den skicklighet han lagt i dagen*
har också tillfört honom en mångfald utmärkelser,,
icke blott i ordensväg. Året efter 1897 års
Stockholmsutställning erhöll han sålunda
hofintendentstiteln och utnämndes sistlidet år till förste
hofintendent. För öfrigt innehar han medaljen i guld.
med inskrift: "Illis quorum meruere labores" ("Fö,
dem, hvilkas mödor förtjänt det").
Ingen, som känner honom, betviflar, att Baltiska
utställningen nu skall lägga en ny lager till hans.
redan förvärfvade på detta de fredliga taf ungarnas,
fält.
- 402 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
