Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30, den 26 april 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
RIKSSALEN
Kliché Kem. A.-B. Bengt Silfversparre, Stldnt—Gbg,
da väsen och egenskaper. Visst kunde det någon
gång hända, att man fick rita en stege på svarta
taflan och befalldes klättra upp för densamma, eller
att man fick order att hämta en bukett af de otäcka
snokar, af hvilka parken öfverflödade, men det var
ju skämt och togs i allmänhet inte så illa upp.
Värre var det kanske, då man beordrades att hålla
ett vackert tal till sina äldre kamrater. Jag vet en,
som undanbad sig uppdraget, och anhöll att såsom
ersättning få sjunga en visa. Hans anhållan bifölls,
men innan den första af de så kallade tonerna
förklingat, kördes han ut och förständigades att aldrig
vidare öppna sin mun till sång på Karlberg. Det
ANKOMST TILL KARLBERGS-BAL
Efter origtnalteckmng af Fritz von Dardel.
kan synas barbariskt att så undertrycka en
musikalisk talang, men rättvist var det. Ty aldrig har
jag hört något fasansfullare än den sången.
Man kände sig emellertid snart hemmastadd och
lärde känna slottets original och egendomliga
figurer. Trumslagaren Wästman, som arg och svettig
efter sin ansträngande vedsågning, rörde sina
dansande trumpinnar, sedermera efterträdd af den
hedersgubbe, som af okänd anledning hedrades med
det historiska namnet "Ravaillac", "ufvarne", som
flickorna i mäss och matsal kallades, "lassarne",
som kadetternas manliga uppassare benämdes och
tiotal andra.
Man hörde på föreläsningar och
\ lektioner med mer eller mindre —
mäst mindre — uppmärksamhet,
ritade sina kanoner och sina berg
i "afdelningen", var då och då
uppkallad i orderna för något
fuffens och tog sitt
permissionsförbud för någon vecka eller sin
arrest på några dagar med det
öfverlägsna lugn, som utgör
krigarens prydnad.
Man at sin fadda välling —
sedermera utbytt mot kaffe och
skorpor — i matsalen, som just inte
påminte om Magnus Gabriel de
la Gardies praktfulla klangdagar.
Rummet var långt och smalt med
ett tiotal fönster - utan gardiner
naturligtvis. Ingen duk fanns på
bordet förr i världen — en lång
pall däremot, på hvilken stodo
soppskålar af tenn, på torsdagarne
fyllda med ärter. Man längtade
efter dessa torsdagar med sina
små fläskbitar på tenntallrikarne,
ehuru man ofta på förhand sålt
sitt torsdagsfläsk till någon för
tillfället förmögen kamrat, och
- 475 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
