Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 38, den 21 juni 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO WINBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 15 juni fyllde förre rektorn vid Alnarps
landtbruksinstitut, professor H. L. O. Winberg sjuttio år.
Ända tills för tre år sedan har han innehaft
ledningen af vårt lands förnämsta landtbruksläroverk och
frön till en god del af de frukter på den svenska
landthushållningens område, med hvilka det inom
kort kommer att hållas generalmönstring vid de
skånska hushållningssällskapens
jubileumsutställning i Malmö, hafva där af honom nedlagts. Många
äro ock de känslor af tacksamhet och vördnad och
välönskan för ålderdomen, som samlat sig kring
äldringen på bemärkelsedagen.
Hugo Ossian Leonard Winberg är född i
Kristianstad den 15 juni 1844, son till kaptenen vid
Vendes artilleriregemente V. O. Winberg därstädes
och hans maka Henriette Marie Schmidt. Mera
bekant var farfadern, den högt ansedde köpmannen
och politikern I U. Winberg i Karlshamn, i hvars
förmögna och bildade hem Johan Henrik
Thomander hörde till umgängesvännerna. Efter att ha
genomgått födelsestadens elementarläroverk blef Hugo
Winberg 1863 student i Lund där han
hufvudsakligen ägnade sig åt historska, statsvetenskapliga
och språkliga studier; när han 1871 promoverades
till filosofie doktor, var det efter att ha offentligen
försvarat en afhandling med titeln: "Öfversikt af de
viktigaste företeelserna vid urtima riksdagen i
Örebro 1812". Men med detta intresse för humaniora
var nära förbunden en varm håg för jordbruket och
dess praktiska utöfning och det var som elev vid
Alnarps landtbruksinstitut han mottog den
akademiska lagern. Insikter i praktiskt jordbruk var han
i tillfälle inhämta hos en man med sådant anseende
bland skånska landtman som F. C. Wihlborg, då
innehafvare af Råby gård strax utanför Lund, och
inom kort (1873) få vi se den unge filosofie
doktorn med sin maka, född Thörnberg, sätta bo som
välbeställd arrendator på Fosie boställe i närheten
af Malmö. Fyra år senare flyttade han
sin’verksamhet till en större gård, Bjellerups säteri, hvilken
under hans driftiga och sakkunniga ledning ryckte
upp i ledet bland Skånes mest välskötta egendomar.
Det anseende han sålunda förvärfvade sig bland
sina ståndsbröder höjdes än ytterligare genom den
omfattande erfarenhet rörande utlandets
landtbruksön, hvilken han förvärfvade genom upprepade
ut-rändska resor såsom i Danmark, Tyskland,
Österrike-Ungern, Holland och Storbritannien. Också
togs han snart i anspråk för det ena
förtroendeuppdraget efter det andra och redan 1882 invaldes
han i Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Två år tidigare hade han tillsammans
med d:r Nils Engström på Alnarp börjat utgifva
"Tidskrift för landtman*’, och därmed skänkt våra
jordbrukare ett fackorgan i jämnhöjd med det bästa
utlandet vid den tiden kunde uppvisa. Vid dess
redaktion lägger han hand ännu den dag i dag är.
Genom sin skriftställarverksamhet, sina
sakkunniga inlägg i på dagordningen stående
landtbruksspörsmål och det förtjänstfulla sätt, hvarpå han
utförde de mångahanda uppdrag som anförtroddes
honom hade Winberg tillräckligt dokumenterat sig
för den föreståndarebefattning, hvilken han 1886
kallades att intaga vid Alnarps landtbruksinstitut.
Hans utnämning till innehafvare af denna hvarmed
följde professors namn, heder och värdighet,
hälsades med allmän tillfredsställelse och de förväntningar,
som knötos till densamma, gingo i rikligaste mått
i uppfyllelse. Under det kvartsekel prof. Winberg:
stod i spetsen för detta landtbruksläroverk
undergick det en fullständig nyskapelse. År 1886 räknade
det af helt åt institutet sig ägnande lärare endast
fyra. Numera närmar det sig i afseende på
lärarekrafter och utrustning med laboratorier och materiell
en värklig landtbrukshögskola. Skaran af elever
har också vuxit oerhördt. En mycket stor del af
förtjänsten härför tillhör prof. Winberg på grund at
hans sällsynta organisatoriska förmåga, hans lefvande
intresse för uppgiften, som aldrig tillät honom spara
sig, samt ett sundt omdöme, som noga aktat sig
för att låta teori och praktik löpa isär på skilda vägar.
Själf undervisade han till en början i
landthushållning, husdjursskötsel och kameralistik, men
öfvertog vid omorganisationen 1902, då ledningen
af läroverkets ansenliga jordbruk lades i andra
händer, lektoratet i husdjurslära. Hvad han som lärare
framför allt fått erkännande för har varit hans
förmåga att fostra sina elever till själfkritik. Detta stod
väl tillsammans med hans kanske en smula kyliga
framställningskonst, som på ett utomordentligt sätt
lät skälen för och emot komma till sin rätt, men
noga aktade sig att angifva en fråga som löst, när
den i själfva verket ännu stod under debatt.
Naturligtvis fick Winberg äfven efter tillträdet af
föreståndarebefattningen på Alnarp i rikt mått ställa
sig till förfogande åt hushållningssällskapet och det
öfriga föreningsväsendet på jordbrukets område.
Styrelserna för Sveriges utsädesförening, för
frö-kontrollanstalten i Lund, för
mjölkkontrollförening-arne o. s. v. ha dragit fördel af hans medlemskap.
I Malmö landbruksblubb var han ständig sekreterare
och den egentlige ledaren. Malmöhus läns
hushållningssällskap har som ett erkännande af hans
förtjänster skänkt honom den sällsynta utmärkelsen
af sin stora guldmedalj.
Huru har det varit möjligt för en person att
uträtta så mycket, är en fråga, som osökt inställer
sig. "Svaret ligger däruti", skrifver en man, som
varit i tillfälle att på nära håll iakttaga honom, "att
Hugo Winberg vid sidan om en medfödd rik
begåfning, stärkt genom omfattande studier, synes i
arf från köpmannasläkten ha bekommit en
korrekthet och grundlighet, som ej medger honom ro eller
hvila, förrän han haft sitt föresatta arbete afslutadt
inom bestämd tid. Han är en sällsynt arbetsam
man, för hvilken arbete och pliktuppfyllelse är ett
behof, men förströelse något mycket sekundärt."
Yttre utmärkelser och erKännanden ha visserligen
kommit prof. Winberg till del i form af ordnar,
ledamotskap i akademier och andra samfund,
in-och utländska, och äfven som nyss sades genom
hushållningssällskapets guldmedalj. Men han har
ej synts sätta något alltför stort värde därvid. Hans
försynta, något tillbakadragna personlighet har nöjt
sig med medvetandet af trogen pliktuppfyllelse och
han har gladt sig, då han i vårt landtbruks
glänsande framsteg under de sista årtiondena kunnat
skönja, att denna pliktuppfyllelse icke skett förgäfves.
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
