- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) /
658

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 19 juli 1914 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. G. BECK-FRIIS.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

I dessa dagar, då det svenska jordbrukets
yrkesorganisationer, tillika vårt lands första särskilda
näringsrepresentationer, till stort antal fira sina
100-årsjubileer, går tanken från det framfarna osökt
öfver till den man, som för närvarande vid
konungens rådsbord har till speciell uppgift att tillvarataga
jordbrukets intressen: frih. J. Q. Beck-Friis pa
Söderö. Anledningen till hans inkallande i den
Hammarskjöldska försvarsministären låg väl närmast i
hans ledamotskap i de Staaffska
försvarsberedningarna, inom hvilka han tillhört den minoritet,
som sträckt sig längst i tillmötesgående af den
militära sakkunskapens kraf. Men den som följt hans
verksamhet som jordbrukare och inom
Östergötlands läns hushållningssällskap, visste väl, att han
äfven som yrkesman intog en framskjuten plats
och var en af märkesmännen inom vår
modernäring. Den femte innehafvaren af det år 1900 först
upprättade jordbruksdepartementet kan också glädja
sig åt samma popularitet bland sina ståndsbröder
som trots någon bland hans företrädare.

Johan Gabriel Beck-Friis är född i Stockholm
den 25 januari 1862, son till dåvarande
ryttmästaren, sedermera hofmarskalken frih. Joachim Tavast
Beck-Friis och hans maka, friherrinnan Ebba
Gustafva Eva Carolina Oxenstierna af Eka och Lindö.
Efter mogenhetsexamen 1881 inträdde han närmast
på den militära banan, utexaminerades 1882 från
krigsskolan på Karlberg och blef samma år
underlöjtnant vid lifgardet till häst. År 1887 blef han
löjtnant, tjänstgjorde 1892—95 som ordonnansofficer
i fjärde arméfördelningens stab och var åren 1895
—98 adjutant därstädes. Sistnämnda år befordrades
han till ryttmästare, men lämnade redan följande
år den aktiva militärtjänsten.

Efter sitt afskedstagande har frih. Beck-Friis varit
bosatt på sin egendom Söderö i Östergötland. Här
förde honom hans mångsidiga intressen och
praktiska blick inom Kort in i det offentliga lifvet.
Redan 1902 blef han ledamot af länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott och några år senare
vardt han äfven vald till landstingsman. Redan
dessförinnan hade landstinget (1903) hedrat honom
med förtroendet att representera länet i första
kammaren och här visade han sig inom kort vara en
kraft att räkna med för framtiden. Som alla den
tidens östgötasenatorer rättrogen anhängare af
den politik, som bedrefs af kammarens
konservativa och protektionistiska majoritetsparti, togs
han tidigt i anspråk för utskottsarbetet.. Redan
vid sin andra riksdag blef han suppleant i
statsutskottet och om vidare befordran lät vänta på sig,
berodde det endast på bristande ledigheter.
Arbetsamhet och arbetsförmåga saknades nämligen icke,
och när det gällde tidsödande och arbetskräfvande
arbeten mellan riksdagarne, försummade regeringen
icke att draga gagn af dessa egenskaper. Både i
komitén för lönereglering vid statens järnvägar och
i den för lönereglering inom postverket hade frih.
Beck-Friis säte som parlamentarisk ledamot och
representant för första kammaren och nedlade i
båda ett dugande arbete. År 1908 valdes han till
statsrevisor, ett uppdrag, som ytterligare tre gånger
förnyades: vid tre tillfällen varhan statsrevisionens
ordförande. Det var under dessa statsrevisioner,
som fusket vid tullrestitutionerna vid
exportafråg-mjöl afslöjades, och vid dem togs äfven initiativ
till större planmässighet vid statens
byggnadsverksamhet i landsortens städer, i syfte att förekomma,
att hvarje ämbetsverk bedrefve sina husbyggen
utan hänsyn till de öfrigas bebof.

Vid 1910 års riksdag uppflyttades han ändtligen
till ordinarie ledamot af statsutskottet, ett
förtroende, som sedan alltjämt och senast vid årets
januaririksdag kommit honom till del: vid innevarande
riksdag är han såsom statsråd icke valbar.

I debatten har frih. Beck-Friis gjort sig gällande
genom inlägg, hvlka utmärkt sig för synnerlig klarhet
och utredande kraft, i ali synnerhet naturligtvis i de
statsutskottsärenden, hvari han haft anledning
uppträda. Med förkärlek har han uttalat sig i militära
frågor: hans jungfrutal rörde sig om Norrlands
förseende med kavalleri, ett önskemål, som han ville
ha tillgodosedt på passagesystemets väg. Det
frivilliga skytteväsendets anslagskraf ha i honom haft
en sträng granskare och han har likaledes vändt
sig emot försöken från andra kammarens sida att
skapa genvägar från underofficers- till officerskåren.
Men hans egentliga fält har varit frågor, som rört
statens affärsdrifvande verk, samt löneregleringar
och i båda fallen har han utvecklat sig till en
auktoritet, hvilken till denna också förstått lägga
något af den af biskop Billing införda farbroderliga
statsutskottsgemytligheten.

Mindre ofta har frih. Beck-Friis ansett sig böra
uppträda i lagstiftningsfrågor. Men man erinrar sig
den värme, hvarmed han 1906 försvarade
fideikommiss-institutionen och säl skildt vände sig mot
argumentet, att egnahemsrörelsen kräfde dess
upphäfvande: han höll före, att då med ali visshet
samma tanke låge till grund för fideikommissens
och egna hemmens betydelse, nämligen enskilda
familjers och släkters sammanhållande och
stödjande, så vore det inkonsekvent att vilja befordra
egnahemsrörelsen, men upphäfva
fideikommiss-institutionen. Och om hans varma hjärta vittnar det
korta, men afgörande ord han 1911 kastade i
vågskålen till förmån för straff lindringen för barnamörderskor.
"Herrarne hafva", yttrade han, "haft det förtroendet
att upprepade gånger välja mig till statsrevisor, och
som sådan har jag måst gå igenom åtskilliga
fängelser. Jag har vid dessa inspektioner haft tillfälle
att af direktörerna få höra åtskilliga fall angående
kvinnor, som måst dömas för mord i stället för
barnamord och huru dessa fått sina stränga straff,
och alltid har det kommit fram från direktörerna:
vi skola försöka få nåd för dem. Kan det vara rätt
att hafva en sådan lagstiftning, att alla, som få med
sådana fall att göra, ena sig om, att man måste
söka nåd? Skulle det icke vara bättre att försöka
få lagstiftningen så ordnad, att dessa kvinnor fingo
ett straff, mera anpassadt efter det brott de begått?
De lida under sin strafftid så förfärligt af
samvetskval, att man ofta måste hafva särskild bevakning
åt dem för att tala med dem och lugna dem, och
huru länge kunna dessa samvetskval fortgå i
fängelset, innan de för dessa kvinnors hela lif menligt
inverka på deras förstånd?" Mot en sådan
argumentering dristade hvarken lagutskottets ordförande
eller sådana den obevekliga rättens män som
borgmästare Trana och stadsfiskal Stendahl, hvilka bL
a. i lagutskottet stodo som reservanter, ens begära
votering.

Den 17 februari innevarande år utnämndes han
till statsråd och chef för k. jordbruksdepartementet.

Frih. Beck-Friis, hvilken 1899 utnämndes till
kammarherre vid H. M:t drottning Sofias hof, är
äfven ledamot af riddarhusdirektionen.

Sedan 1886 är han i äktenskap förenad med
friherrinnan Anna Sofia Elisabet Adelswärd, dotter till
öfverstekammarjunkaren friherre Erik Seth
Adelswärd och hans maka i andra giftet, född Broström.

- 658 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free