Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43, den 26 juli 1914 - Frankells historia. Af Anders Österling - Italienske ministern i Stockholm signor Luigi Bruno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Foto. Cöster, Landskrona.
F. D. LANDSHÖFDING G. TORNÉRHJELM HYLLAS PÅ
snabbt och ångestfullt. Jag såg åt annat håll, och
hon fortsatte. Följande dag kom hon ensam emot
mig under Avenue de la gares plataner. Luften var
så där intimt grå som under en silkeparasoll. Vi
stannade öga mot öga. Ack!
— Goddag Thomas, sade hon sväfvande. Hur har
du det nu för tiden. Du bor här har jag hört,
lycklige!
— Och du Maud, frågade jag i samma sakta ton.
Du är väl gift nu?
— Tala inte om det! svarade hon. Ack, Thomas.
Vill du promenera en stund?
Jag hade naturligtvis både bleknat och rodnat,
och hon hade känt sin makt Vi gingo in i en
folktom gata. Sannerligen jag vet, hvarför jag följde
med, ty hennes närvaro fyllde mig med hat och
kval. Men vi skulle se! Hon föreslog mig
slutligen som den naturligaste sak i världen, att vi
skulle mötas äfven följande dag, eftersom Qöran —
det var naturligtvis hennes godsägare — då skulle
till Monte Carlo. Hemma kastade jag mig i en
länstol och förbannade oss alla tre. Hvad denna
obetydliga människa låtit mig lida — och skulle
det nu börja på nytt? En helvetstanke kom öfver
mig: om jag skulle hämnas? Det sjöng och
hamrade i mina ådror, jag kände en ny vitalitet, jag
skrattade som en vansinnig. Jag intalade mig själf,
att om jag fick hämnd, skuile jag från den stunden
vara en fri man, mitt ödes herre, kvitt min träldom
under minnena, segraren skulle jag bli, inte längre
den veke som hon en gång utdömde i lifvets kamp.
Förstår ni mig? Naturligtvis inte, ni är ju normal
människa, men hör nu, hur jag gick tillväga!
Af Maud erfor jag, att godsägaren fortfarande
älskade henne på sitt sätt, det vill säga med sin
fåfänga. Om Mauds egna känslor frågade jag inte.
Det enda omdöme hon yttrade, var detta:
— Det är intet ondt med honom.
— Vet han af, att vi råkas så här?
■’. — Nej, sade hon, och såg därvid på mig med
sina juvelögon. Ty du förstår väl, sade jag försik-
o jatchérKem. A.-B. Bengt Sitfoertparre, SMmr-Gbfr
60-ARSDAGEN DEN 7 JULI A WRAMS-GUNNARSTORP.
tigt, att jag inte på något sätt vill såra denne man
jag vill ju inte, att du vållar honom ondt för min
skull.
— Nej, sade hon helt sorglöst. Ingen, ingen är
så finkänslig som du, Thomas.
— Jag har blifvit filosof, sade jag, men det
vållade mig yttersta möda att hålla tillbaka ett hånskratt.
Hon måste ha märkt
sin tanklöshet ty hon
sade:
— Plågar jag dig? Jo,
jag plågar dig. Hvad
detta är underligt!
Och hon började gråta.
Förr smälte mitt hjärta
(Forts, å sid. 688.) *& tf
Italienske ministern i
Stockholm signor Luigi Bruno
lämnar inom kort sin härvarande
post och återreser till Rom.
Signor Luigi Bruno är född i
Neapel 1858. Efter att vid
universitetet i Neapel ha
promoverats till juris d:r blef B.
attaché i Petersburg 1884,
hvarefter han innehaft samma
post i Konstantinopel,
Belgrad och Paris, Senare har
han som andre
legationssekreterare tjänstgjort i Bern,
Madrid, Rio de Janeiro samt
som förste
legationssekreterare i Buenos Aires, Haag och
Bukarest. Efter att ha
tjänstgjort som legationsråd i Aten
blef Bruno minister i Rio de
Janeiro 1905 och därefter
afdelningschef i
utrikesdepartementet i Rom, hvarefter han
utnämndes till minister i
Stockholm. Ministern har här
förvärfvat sig mycken
sympati och vänskap inom och
utom corps diplomatique och
härvarande italienska koloni.
Den afgående ministern skall
helt visst lämna ett tomrum
efter sig.
Sfler fotografi. *iU*" ^± SV"^"V
ITALIENSKE MINISTERN I
STOCKHOLM, SIGNOR LUIGI
BRUNO, lämnar i dagarna sin
chefspost för beskickningen.
6B6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
