- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) /
754

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 48, den 30 augusti 1914 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OTTO SYLWAN.

TILL PORTRÄTTET.Å FÖREGÅENDE SIDA.

En af vårt lands mest uppskattade skriftställare
på det litteraturhistoriska området, rektorn vid Qö-.
teborgs högskola, professor Otto Sylwan fyllde den
22 Augusti 50 år.

Otto Sylwan är nämligen född i Kristianstad den
22 Augusti 1864. Föräldrarne voro den äfven som
teoretiker och för sina filosofiska intressen bekante
artilleriofficeren, öfverstelöjtnanten Otto Christian
Sylwan, under många år Kristianstads
stadsfullmäktiges ordförande, och hans maka Anna Sofia
Wendel. Efter att vid hemstadens högre allmänna
läroverk ha aflagt mogenhetsexamen kom han som
student till Lund, där han 1886 aflade filosofisk
kandidatexamen och därefter ägnade sig åt
litteraturhistoriska studier. I Lund hade han förmånen att
ha till lärare Gustaf Ljunggren, den snillrike
tecknaren af svenska vitterhetens häfder efter Gustaf
III:s död, hvars episka . lugn i framställningen väl
stämde med hans egen naturell och på honom
verkade föredömligt. Äfven af Ljunggrens
efterträdare, numera Uppsala universitets rektor, prof.
Henrik Schiick, hann han mottaga beståndande
intryck, innan han 1892 blef färdig med sin filosofie
licentiatexamen och ungefär samtidigt med
försvaret af en afhandling om "Sveriges periodiska
litteratur under frihetstidens förra del" både häfdade
sin egen rätt till den akademiska lagern och
inledde en ny æra med afseende på de
litteraturhistoriska doktorsafhandlingarne i Lund. Ty denna
afhandling var ingenting mer eller mindre än ett
verkligt moget vetenskapligt arbete, som bjärt stack
af mot hvad som på detta område tidigare plägat
presteras. Också ledde densamma till, att Sylwan
omedelbart förordnades till docent i
litteraturhistoria och estetik vid Lunds universitet.

Som sådan fortsatte Sylwan under samvetsgrann
och trägen forskning närmast de studier öfver den
svenska pressens historia, hvilka hittills åtminstone
torde få betecknas som det centrala i hans
forskar-gärning. Emil Keys "Försök till den svenska
tid-ningsprässens historia", hvaraf en första del
utkommit 1883, hade från början varit och förblifvit en
torso, och dock började de egentliga
vansklighe-terna vid uppgiftens lösning först på den punkt,
där Key slutade: vid ingången af det tidehvarf, då
prässen växte till en opinionsbildande faktor och en
verklig makt i samhället. Endast den, som själf i
någon mån försökt det, har en aning om hvilka
oerhörda svårigheter som ställa sig i vägen, när
det gäller att bemästra innehållet i gamla
tidningsårgångars mörknade blad, och hvilken outtröttlig
energi som erfordras för att bringa en på detta
materiel inriktad forskning till fullbordan. Under
loppet af fyra år var emellertid Sylwan man att
föra sin i doktorsafhandlingen påbörjade skildring
fram till frihetstidens slut. Den 1896 utgifna "Svenska
prässens historia intill statshvälfningen
1772u*"jkom-mer i alla tider att förblifva ett standardverk vare
sig man ser på undersökningens grundlighet och
uppgifternas pålitlighet eller på framställningens
klarhet och behagliga form. Det kan med skäl
påstås, att det ej finnes många historiska arbeten,
i hvilka ett så svårhandterligt stoff blifvit så
öfverlägset genomarbetadt och sofradt som i denna
Sylwans prässhistoria.

Skulle Sylwan fortsätta sitt verk och föra det
ännu ett steg närmare nutiden? Alla ville och vilja
fortfarande hoppas det, äfven om ingen kan dölja
f(3r sig, att de redan framhållna svårigheterna
oerhördt växa med hvarje årtionde, som för närmare
mot nutiden. Själf har han kanske ännu icke fullt
bestämt sig. Att han kallades att intaga lärostolen

i estetik, litteratur- och konsthistoria vid Göteborgs
nögskola 1901, dref honom gifvetvis att åtminstone
till en början ägna ett hufvudsakligt intresse åt
ämnen, som lågo närmare den egentliga
litteraturhistoriska undervisningens uppgifter. Att han e}
alldeles släppt tanken på en fortsättning, därom
vittna å andra sidan de populärvetenskapliga
föreläsningar, som han hållit vid högskolan och hvilka
äfven utkommit i bokform. I "Den moderna
prässens utveckling" gaf han 1906 en god öfversikt
öfver det nutida tidningsväsendets icke blott litterära,,
utan äfven ekonomiska och praktiska sidor.
Arbetet öfver "Sveriges litteratur 1830-60" omfattar
visserligen den svenska litteraturen i dess helhet,
men man behöfver blott erinra sig de fint tecknade
karaktäristikerna af män som Love Almqvist, August
Blanche och Johan Ludvig Runeberg och att dessa
män tillika voro just tidningsmän, för att förstå, att
äfven detta kan vara en förberedelse till
ungdomsverkets fortsättning. Detsamma kan sägas om
monografien öfver Johan Henrik Kellgren, i hvilken
han för öfrigt framkommit med flera nya uppslag,,
särskildt i fråga om den stora krisen i skaldens
diktning, och den skildring han har under
utarbetande om Sturzen-Becker: äfven i dessa fall
utgöras föremålen af framstående publicister. Det
behöfver knappt framhållas, hvilken innerlig
tillfredsställelse det skulle bereda den svenska allmänheten,,
om den på sextioårsdagen om tio år iinge
konstatera, att dessa förväntningar gått i fullbordan.

Sylwan har emellertid icke ensidigt sysselsatt sig
med prässen och dess män. Därom vittna hans.
värdefulla undersökningar rörande den svenska
metriken, öfver hvars utweckling han varit i stånd att
kasta ny belysning, hans samling "Från
stångpiskans dagar", i hvilken han framträder som skicklig
kulturhistorisk skildrare, hans goda inledningar till
flera delar af samlingsverket "Sveriges
nationallitteratur", slutligen förra delen af den af honom
gemensamt med norrmannen Just Bing utgifna
allmänna litteraturhistoria, hvari han lämnat en
öfversigt öfver den europeiska litteraturen från
medeltidens början till 1700-talets slut.

Prof. Sylwans vetenskapliga skriftställeri präglas.

— yttrar en hans kollega — af så gedigna
egenskaper som grundlighet och soliditet i forskningen,
fyndighet och klokhet i finnandet och väljandet ar
nya uppslag, oväld och sundhet i omdömet,
flärd-frihet och rättframhet samt en välgörande frihet från
fraser i framställningen, alla dessa egenskaper
sammanlöpande i en vederhäftighet, hvilken utgör den
säkraste grunden för det slags vetenskapliga arbete,,
som främst har sanningens utletande till syfte. I
denna anda har han ock skött sitt lärarekall.

Hvar och en som känner Sylwans arbeten och
personlighet skall gifva prof. Warburg rätt i dessa
hans omdömen.

Huru högt skattad Sylwan är vid det lärosäte han
tillhör visas bäst af, att hans kolleger i lärarerådet
utsett honom till Göteborgs högskolas rektor. Hans
praktiska duglighet och representativa egenskaper
göra honom ej mindre skickad härtill än hans
intresse för ungdomen, hvarmed han som rektor
kommer i särskild beröring.

Af Göteborgs stad har han tagits i anspråk bl. a.
för dess museistyrelse, i hvars konstnämnd han
är ordförande, och för styrelsen af stadsbiblioteket.

— Hans stora förmåga af initiativ och organisation
har visat sig bl. a. i Modersmålslärareföreningen
och i Svenska vitterhetssamfundet: i båda hör han:
till de ledande och skapande krafterna.

- 754 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free