Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 6 september 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNDT HASSELROT.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA,
Att var nuvarande justitieminister är en skicklig
jurist, är en välbekant saK. Att han äfven är en
oförskräckt man, som icke tvekar att häfda den
uppfattning han har om hvad som är tillbörligt och
rätt, mot hvem det vara månde, har han vid
upprepade tillfällen under sin offentliga bana, särskildt
som justitieombudsman, haft tillfälle lägga i dagen.
Men att han tillika är en damernas riddare utan
fruktan och tadel och att han var beredd att från
sin justitieministerplats, om ock icke på regeringens
vägnar, hos Första kammaren göra en varm förbön
för kvinnans likställande med mannen äfven i afseende
på den politiska rösträtten, kom helt visst för
flertalet öfverraskande. Förklaringen till hans
uppträdande var, sade han, hans intresse för frågan, och
önskan, att kvinnosaken inte måtte vara endast en
vänstersak. "Om mina skäl skola misshaga högern, så
skola de å andra sidan inte heller behaga vänstern.
Kammaren kan tycka, att detta är ett underligt tal, som
visar att jag är en dålig politiker. Det är inte sant.
Jag är nämligen ingen politiker alls. Jag är rätt och
slätt en människa". Han framhöll, att den politiska
medborgarrätten åt kvinnan endast vore slutstenen
i den utveckling mannens uppfattning af kvinnans
värde undergått och sporde: "Hvarför skulle denna
rätt undanhållas kvinnorna? Ha de missbrukat de
rättigheter, som förut blifvit dem gifna? Nej,
ingalunda. Ha de ej skött de tjänster, hvarmed de
beklädts, ha de ej som stadsfullmäktige väl fyllt sina
uppgifter? Jo, förvisso. Är ej kvinnorörelsen själf,
det sätt hvarpå den förts, den sans som präglat
den, ett bevis för, att kvinnan är mogen för den
politiska rösträtten? Till öfverflöd har det
ådagalagts, att de svenska kvinnorna verkligen önska
denna rätt, mindre för sin än för landets skull, som
de älska lika högt som männen. Hvarför skulle de
ej få den? Väl inte af partipolitiska skäl. Jag tror
högre om högern än så. Rätt är rätt, äfven om
partiintresset inte talar därför, och den svenska högern
har mången gång visat, att den förstår den satsen.
För öfrigt äro nog farhågorna, att kvinnans rösträtt
skall kringskära högerns maktställning, ogrundade.
Kvinnan är mera konservativ än mannen. Hon har
större förmåga att älska hem och barn. Hon skall
säkerligen inte begagna sitt inflytande för att kasta
fäderneslandet i äfventyr. Ett annat skäl som
anförts mot den kvinnliga rösträtten är att kvinnorna
genom den skulle undandragas hemmet. För visso
vore detta olyckligt. Men jag frågar er, mina
herrar af högern, voro icke de kvinnor ni känna
oerhört intresserade af vårens strid för försvarsfrågan
och för vår kungs grundlagsfästa rättigheter? Hade
detta intresse väl kunnat vara större, om kvinnorna
också haft rösträtt? Var det ej värmande att se
den entusiasm, som kvinnorna då ådagalade?
Liksom den entusiasmen ej skadade hemmet, så skall
den ej häller skada det, om kvinnorna erhålla
rösträtt. Man har invändt att kvinnorna icke fullgöra
någon värnplikt och att det är ett skäl mot deras
rösträtt. Men äfven kyinnan har sin värnplikt, den
att hjälpa, att lindra nöd, att förekomma lidande.
Det är en uppgift fullt jämförlig med den manliga
värnplikten". Och han slöt: "Jag har ingen rätt att
här framställa något yrkande. Jag ber; gif den
svenska kvinnan hvad hennes nordiska systrar
redan fått! Det är icke åt hojtande suff rågetter det
skall gifvas, det är åt bedjande kvinnor!"
Trogen sin äfven inrikespolitiska neutralitet skall
H. 8. D. ej tillåta sig någon mening om de skäl,
tilläfventyrs starkare, hvilka förmådde första
kammarens majoritet att låta denna justitieministerns
vädjan förklinga ohörd. Men den har förtjänat
återgifvas som dokument, som ett af de mest varm-
hjärtade och öfvertygande inlägg, som öfverhufvud
i vår svenska riksdag förekommit till förmån för
ett universellt och otvifvelaktigt af mycket starka
nutidskrafter framburet kvinnokraf. Och vara
kvinnliga läsare skola helt säkert oberoende af sin
ställning till rösträttsfrågan med intresse göra
bekantskap med bilden af den man, som med sådan kraft
och oförskräckthet dristat att äfven gentemot egna
meningsfränder föra de kvinnliga
rösträttssträfvandenas talan.
Berndt Fridolf Engelbrekt Hasselrot är född på
Semsholm i Sems socken af Älfsborgs län den 23
mars 1862 och tillhör en redan från början äf
1500-talet känd dalsländsk släkt, som genom flera
generationer utmärkt sig för lifliga politiska intressen
och goda ämbetsmannatraditioner. Fadern var den
som liberal ledamot först af borgarståndet, sedan af
första kammaren högt förtjänte häradshöfding Carl
Hasselrot; modern Hildegard Helander var dotter
till kyrkoherden Sven Helander i Göteborg. Efter
mogenhetsexamen i Växiö 1881 blef Berndt
Hasselrot student i Lund och aflade där 1885 examen till
rikets rättegångsverk. Efter tingstjänstgöring i
vanlig ordning utnämndes han 1888 till vice
häradshöfding och fortsatte därefter i Göta hofrätt, där han
blef assessor 1894. Två år senare erhöll han transport
till Svea hofrätt, fick efter ytterligare ett år
förordnande som revisionssekreterare, konstituerades som
sådan 1899 och blef 1900 ordinarie.
Utrustad med en arbetsförmåga utöfver det
vanliga måttet och anlitande den till det yttersta
medhann Hasselrot i motsats mot flertalet ämbetsbröder
ett mycket betydande juridiskt skriftställareskap..
Hans kommentatoriska arbete öfver Handelsbalken
anses allmänt som ett af de praktiskt värdefullaste
i vår rättslitteratur. Och till detta slöto sig
ytterligare en rad andra på skilda rättsområden. För.
lagstiftningsarbetet togs han i anspråk bl. a. i
kommittén för aktiebolags- och banklagstiftningens
revision. Sina juridiska insikter förkofrade han
dessutom genom utländska studieresor.
Det var sålunda med ovanliga förutsättningar
Hasselrot, som vid 1905 och 1906 års riksdagar
utsetts till "justitieombudsmannens efterträdare" den»
22 oktober sistnämnda år vid presidenten
Leyon-marcks afgång insattes till ordinarie
justitieombudsman. Som sådan kvarstod han i icke mindre äni
sju år eller till dess han den 4 oktober 1913
utnämndes till president öfver Skånska hofrätten.
Det är icke för mycket sagdt, att Berndt
Hasselrot gjort mer än kanske någon af sina
företrädaretill att höja justitieombudsmannaärnbetets vikt och
anseende. Obevekligt inskred han hvar hälst han
fann intrång ske i medborgerliga fri- och
rättigheter, äfven när detta intrång skedt mot riktningar.,
som i sig själfva voro osympatiska och allra minst af
honom själf betraktades som tilltalande.
Byråkratiens olater och formalism hade i honom en städse*
vaken och alltid energisk förföljare och med sin
praktiska blick gjorde han bruk af sin initiativrätt till
afhjälpande af lagstiftningens brister hos konung ocb
riksdag på ett sätt, som satt märke i
justitieom-budsmannainstitutionens häfder.
Att Hasselrot tog säte i den Hammarsköldska.
ministären bidrog därför ’också i hög grad att stärka*
dennas anseende. Under sin justitieministerstid
har han ock haft tillfalle medverka till flera
reformer, som det torde beredt honom en särskild glädje
att få knyta sitt namn till. Vi skola här
blott-nämna militieombudsmannaämbetets uppsättande,,
krigslagarnas humanisering, den s. k. åkarpslagens
modifikation; förbättringar i krafmålens behandling,,
lättande af högsta domstolens arbetsbörda o. s. v..
- 784 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
