Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 25 oktober 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nils lundahl.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA,
I dessa dagar börja öfver allt Sveriges land de
folkbildningsanstalter åter sin verksamhet, som gå
under namn af arbetareinstitut och
föreläsningsföreningar. Till en början en förmån endast för våra
allra största städer ha de småningom utbredt sig
äfven till de aflägsnaste näjder af riket och om
meningarne tilläfventyrs kunna vara delade om den
direkta kunskapsbehållning de med tillhjälp af sina
populärvetenskapliga föreläsningar skänka, visar
redan den starka utbredningen och det talrika
åhöraretillopp, som på de flesta ställen förekommer,
att de i alla händelser fylla ett i de vidaste kretsar
kändt behof. På landsbygden bilda de välkomna
tillfällen till omväxling i "hvardagslifvets enahanda
och föra blicken utöfver den trånga kretsen af
lokala och yrkesintressen in på större vidder; i
städerna bjuda de välgörande och uppfriskande oaser
i öknen af de tvifvelaktiga förströelser, som här
stå till buds för de breda lagren i
biografförevisningar, varietéartade föreställningar och på krogar.
Det är Sveriges lärarekår — ordet taget i
vidsträcktaste mening — man i främsta rummet har
att tacka för denna den populärvetenskapliga
bildningsverksamhetens enastående blomstring i vårt land:
universitets- och läroverkslärare ha nedlagt största
förtjänsten som föreläsare, folkskollärarne ha äran
af att ha varit framför andra verksamma som
rörelsens organisatörer. Ingen kan i detta sistnämnda
hänseende mäta sig med den man, hvars bild i dag
återgifves på H. 8. D:s första sida, folkskolläraren
Nils Lundahl i Lund, hvilken därför ock med den
enastående förtjänstens rätt kallats att sedan den 1
nov. 1911 inom ecklesiastikdepartementet biträda
vid beredning till föredragning i statsrådet af
ärenden rörande populärvetenskapliga föreläsningar samt
att tjänstgöra som konsulent för frågor angående
den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten.
Nils Lundahl är född i Kverrestad i Kristianstads
län den 23 maj 1858, son af skomakaremästaren
Jöns Nilsson därstädes och dennes hustru Bengta
Jeppsdotter. Efter att 1878 vid 20 års ålder ha
aflagt folkskollärareexamen vid seminariet i Lund blef
han samma år lärare vid folkskolan därstädes och
har framgent kvarstått i denna befattning, därvid
läggande i dagen en mindre vanlig förmåga som
barnalärare, som förvärfvat honom talrika lärjungars
varma erkänsla, icke minst sedan de ute i lifvet
lärt känna betydelsen af hans undervisnings
praktiska riktning. Men en af de lyckliga människor,
hvilka genom förståndig hushållning med tiden
tyckas i stånd att hinna med allt, nöjde han sig
icke länge med lärarekallet allena. Då år 1884
tanken uppstod att utrusta lärdomsstaden i Skåne med
ett arbetareinstitut — det åttonde i riket — blef
Lundahl trots sin ungdom ordförande i
organisationskommittén och institutet kunde år 1910 under
hans fortfarande ledning fira sitt 20-års jubileum
som ett af de lifskraitigaste i riket. Som Lunds
arbetareinstituts föreståndare gjorde han sig snart
känd och värderad äfven i akademiska kretsar och
när år 1893 i Lund första tanken uppstod på
anordnandet af "university extension"-undervisning
efter anglosaxiskt mönster, blef det Lundahl, som
jämte prof. Seved Ribbing ställdes i spetsen för
organisationen af de första sommarkurserna
därstädes och som i själfva verket fick bära
hufvudbör-dan af bestyret med de praktiska anordningarne för
desamma. "Här som i fråga om arbetareinstitutet
bestod han profvet på ett sätt, som gjorde, att
bördan för framtiden kom att hvila, där den en gång
lagts: ingenstädes kunde den hvila bättre och —
det bör tilläggas — ingenstädes hade den kunnat
bäras lättare, ty i detta fall gaf kärleken till
uppgiften om någonsin man vore frestad säga vingar åt
den medfödda organisatoriska förmågan. Många
gånger ha sedan dess sommarkurser hållits i Lund;
men fråga deltagarne, hvad de skulle varit utan den
lika stillsamme som verksamme mannen på byrån,
som alltid var där, men också öfverallt annorstädes
hvars hand förmärktes öfver allt, men hvars person
aldrig framhäfde sig själf, mannen, som man
kanske först vid afskedsfesten hyllning uppfattade
såsom den cardo rerum man hade att tacka för att
allt gått så i alla hänseenden glatt.
I sin dubbla egenskap af Lunds arbetareinstituts
föreståndare och de akademiska sommarkursernas
organisatör kom Lundahl att intaga en ställning,
som satte honom i stånd att 1897 framgångsrikt,
framträda som initiativtagare till och då naturligtvis
äfven själfskrifven ledare af den första
centralbyrån för populärvetenskapliga föreläsningar i vårt
land. Det visade sig snart, hvilken fruktbärande
tanke han framkommit med och bragt till
förvärk-ligande. Snart var Skåne öfverdraget med ett nät
af föreläsningsföreningar med en populär akademisk
folkundervisningsverksamhet sannolikt utan
motstycke i världen och det dröjde ej länge, förr än
motsvarande centralbyråer uppstodo äfven i öfriga
hufvuddelar af landet, fast i saknad af en sådan
ledare icke alla fingo en lika i ögonen fallande
blomstring. När valet af den förutvarande
läroverksläraren Giljam till universitetskansler stötte
den tradition för hufvudet, som på den platsen
fordrade en excellens, sades det i Lund en smula
ironiskt, att nästa gång blefve det väl folkskolläraren
Lundahl, bara han hunne bli pensionsmässig. Men
bakom ironien skymtade tydligt nog erkännandet,,
att här hade man "organisatören, som ingen af
excellenserna eller f. d. statsråden vore i stånd att
prestera. För de lärda universiteten blef eller blir
väl icke Lundahl kanslär; men 1911 blef han det
för detfolkliga universitet, så som den
populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten med dess till öfver
ett halft tusental uppgående lärosalar rundt omkring
i orterna väl kan törtjäna kallas. Och aldrig skulle
ett kanslärsval blifvit enhälligare, därest det
företagits med slutna sedlar i detta folkliga universitets
professorsförsamling.
Under allt detta glömde Lundahl icke sin
folkskola. Tillsammans med seminarieadjunkten L. T.
Larsson skänkte han den dess kanske bästa
lärobok i räkning och med biträde af prof. Schück en
läsebok för dess högre klasser, hvilken skall bevara
en rangplats så länge i dessa de pedagogiska
modernas dagar en skolbok öfver hufvud kan stå sig..
När Lunds pedagogiska sällskap 1894 bildades,
var det nästan själfklart, att Lundahl utsågs till dess
— praktiskt taget — ständige sekreterare. Samma
år bjöd honom hans stad att taga säte i
kommunalrepresentationen, hvilken på mångfaldiga sätt dragit
fördel af hans förmåga. Och när en industri-,
slöjd-och konstutställning till allmän öfverrask ning
beramades att 1907 hållas i det Lund, hvilket Tegnér
hundra år tidigare sarkastiskt betecknat som en
akademisk bondby, insattes Lundahl i dess
besty-relse som en gisslan för det djärfva företagets
framgång, hvilken icke förfelade sin uppgift.
Att Nils Lundahl dessutom tagits i anspråk af
den kår han närmast tillhör för mångfaldiga
arbets-kräfvande uppdrag, behöfver icke sägas. Ty få äro
de, som äro i besittning af hans praktiska blick
och sunda omdöme, och ingen, som villigare och
oegennyttigare än han ställer dem till förfogande.,
när hälst det ifrågasättes.
- 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
