Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13, den 27 december 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONST.
För att ge sin svensk-finska
gäst, fröken Signe Kolthoff,
tillfälle att ännu en gång få visa
sin gedigna, virtuost glänsande
konst innan hennes gästspel var
slut, gaf Dramatiska Teatern den
15 dec. Sardous odödliga
bravurstycke "Madame Sans-Gëne"
med fröken K. i titelrollen.
Rollen ställer mycket srora anspråk
’på sin innehafvare, och här
segrade just skådespelerskans stora
virtuositet och det öfverlägsna
behärskandet af alla
uttrycksmedel, som visat sig vara’
hennes styrka i de båda föregående
uppgifter, hvari hon uppträdt.
Det var också i de lifliga,
dramatiska scenerna, som hon nådde
högst. Som Napoleon gasterade
Bror Olsson och gaf här sin stora
bravurroll med samma inre och
yttre lyckliga karaktäristik som
tillförene.
Vidstående bild:
Fröken Signe Kolthoff som
"Madame Sans-Gène" Å K.
Dramatiska teatern. Scen mellan
M:me Sans-Géne och Napoleon
(herr Bror Olssön)
Foto. Jæger, Sthlm. Kliché: Bengt Silfversparre.
bäras utan att låtsas om. Men när jag vid något
tillfälle förde honom på tal, minns jag att hela
hennes ansikte drogs ihop af en inre vämjelse. Det
var som hon värjde sig för något slemmigt och
orent.
Det var små bjudningar ibland i familjen, och jag
kommer särskildt ihåg jultiden. Vi sutto kring det
stora, runda bordet i salen med glögg och äpplen
och nötter och pratade och gjorde lekar. Jag ser
alltjämt hennes ögon, strålande och hastigt trötta
och så lysande upp igen vid ett ord, en blick, en
dröm. Utanför fönstren, djupt därnere i mörkret,
låg staden, och snöstormarna vräkte öfver
Strömmen och kajerna med deras krans af lyktor. I det
svarta svärmade ljus af och an; det var ångsluparna.
Och plötsligt gled ett stort skrot som ett flytande
jättedjur genom skuggorna, och man hörde dét hesa
hölandet från ånghvisslan och till och med
kättin-garnas rassel vid lugnt väder.
En kväll höllo vi på med pantlekar. Kerstin hade
fått ge pant och hade blifvit dömd att lösa in den
med en kyss. Hon rodnade lätt när det befanns att
panten var i min ägo. Hennes ögon flögo från den
ena till den andra i sällskapet liksom de sökt en
räddning, ett kryphål, men hos mig vågade de inte
stanna. Jag var litet förvirrad själf, het i kinderna
af glöggen, spänd på hur det hela skulle aflöpa, och
Forts, sid 207.
Till de tre
bilder af Carl
Milles fasadskulpturer för
Stockholms Enskilda
Banks
nybyggnad, hvilka vi
återgåfvo i n:r
10, äro vi i dag
i tillfälle att
foga bilden af den
fjärde och sista
skulpturen i
serien, "Den
mo-moderna handeln", hvilken i
dagarne infogats
på sin plats
intill de öfriga
relieferna vid
bankens hufvudingång Serien i
sin helhet
symboliserar handelns och näringarnes utveckling i vårt land.
"Den moderna handeln", den fjärde
och sista af Carl Milles skulpturgrupper å
Stockholms Enskilda Banks nybyggnad
(S n:r 10, sid 159.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
