Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 3 januari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON JONASON †.
Med Aron Jonason
har en man gått ur
tiden, som utan att genom
sin lifsgärning tillhöra
våra främste, dock var
en märklig personlighet.
Mans namn var kändt
öfver allt land och
näm-des väl oftast med ett
leende af samma
godlynta art som hans eget.
För mången var det
namnet synonymt med
en vits, hvaraf många
utan tvifvel voro
honom fullkomligt
främmande. Att mäta Aron
Jonasons begåfning
efter ordlekens
millimeter-mått är att vida
underskatta honom.
Hans begåfning var
omfattande om ock ej
djup, hans sinne höll
sig helst där solskimret
hörde hemma. Men icke
desto mindre var
ordlekarne endast småmynt
ur hans rikedom af
kvickhet. Där denna
kom helt och fullt till
sin rätt, då Aron
Jonason ännu var vid full
spänstighet, kroppens
som själens, där voro
måtten väl närmast
vältalarens och skaldens.
Den siora allmänheten i hemstaden minnes väl
hufvudsakligen hans författarskap inom
dagspressen och Jör nyårsscenerna jämte de otaliga
lustigheterna i infall, i vers och på prosa. De
stora ordenssällskapen voro hans forum, där var
han talare och bard som ingen, där vann han
den Westerstrandska medalien, det ytterst sällsynta,
gyllene inseglet på en högt ö< ver det vanliga mät
tet för tillfälligheternas diktare strålande
begåfning. Som ett annat krönt insegel härå
ma kunna nämnas den personliga vänskap
konung Oscar ägnade
Aron Jonason och som
väl grundade sig på den
kunglige skaldens
beundran för sin
diktar-broder. Och i vänskap
lefde Aron Jonason hela
sitt lif igenom. Man
sarade ingen, men var
älskvärd mot alla. En
osedvanligt kvick och
anda alltid älskvärd
man var Aron Jonason
Aron Jonason var född i
Göteborg den 28 nov. 1838
som son till urfabrikör L. M.
Jonason och hans maka Merla
Simon. Efter att
ursprungligen hafva bedrifvit
tekniska studier vid Chalmerska
institutet och där aflagt
examen öfvergaf den unge
Jonason ingeniörsvetenskapen
och äonade sig i stället åt
den då ännu helt
outvecklade fotograferingskonsten, för
hvilken han sedan blef en
af de främsta banbrytarne
i vårt land. Vid sidan af
detta arbete var han
därjämte med betydande
framgång verksam som
tidningsman först i den af D. F.
Bonnier i slutet af 1850-talet
grundade Göteborgsposten och
sedan, från år 1896, i den då
startade Morgonposten,hvars
styrelse han jämväl under en
följd af år tillhörde i egenskap
af ordförande. Äfven utanför
dagspressen eftersträfvade
man hans värdefulla
medarbetarskap, och med
kalendrar och tidskrifter som förmedlare funno hans spirituella,
af ett strålande gladt humör burna alster vägen till en öfver
hela landet spridd, intresserad och tacksam publik. Också
för teatern arbetade Jonason, skänkande den en del
förträffliga lustspel, dels original, dels bearbetningar, samt
åtskilliga med stort bifall mottagna nyårsrevyer. Af de yttre
utmärkelser, som kommo Jonason till del, kunna nämnas titeln
af kungl, hoffotograf samt medaljen Litteris et artibus,
förlänade af konung Oscar II.
Utom af maka, född Dryselius, och fosterdotter sörjes den
bortgångne af en stor krets personliga vänner samt alla dem,
hvilka han bundit vid sig genom sitt i så sällspord grad
älskvärda och vinnande författarskap.
HcJM: Bent/t SUfvertparri
F. 1833. DÖD 20 DEC.
från höjden mana till uppbrott till den heliga staden.
Men ej mindre naturligt förefaller, när man sedan
bevittnar, huru dessa den frivilliga landsflyktens barn,
äfven midt under hänförelsen öfver att hafva fått
skåda den jord, som frälsarens fot en gång trampat,
dock bära i hjärtats djup en trånande längtan efter
den enkla grönskande torfvan fjärran där borta i
Norden, i Dalarnes gamla bygd. Det är, som om
älfvens och skogens brus ständigt sjöngo för deras
öra. Med fin och kärleksfull blick har diktaren
ran-sakat detta underliga själslifs hemliga djup, och ett
skimmer af renaste poesi breder sig öfver den
verklighetstrogna teckningen af dessa enkla’människors
rörande lefnadssaga."
Den ett par år senare utgifna "Nils Holgerssons
underbara resa genom Sverige" med dess
fängslande skildring af fosterlandets geografi och natur
kan sägas ha blifvit epokgörande i vår
skolbokslitteratur. Den är redan så väl känd i hela
vårt land och för visso icke blott bland den
uppväxande ungdomen, att något utförligare
omnämnande af denna säkerligen icke är erforderligt.
Ungefär samtidigt som Selma Lagerlöf började
sin författarbana, hade hennes fädernegård Mår-
backa blifvit såld till främlingar. Genom
Nobelpriset blef det henne möjligt att fa sin önskan att
äterförvärfva den uppfyld. Hon blef sålunda
jordbrukare såsom hennes far och farfar voro det före
henne, och brukar samma jord som de. Af denna
återförening med hembygden*föddes ny inspiration,
och hennes i år utsända "Kejsaren af
Portugallien" synes stå i iämnhöid med det bästa hon
hittills skapat.
Hennes berömmelse har under tiden kommit att
sträcka sig vidare utanför fosterlandets gränser.
Till danska, tyska, holländska, franska, engelska,
italienska, spanska, portugisiska, ryska och ännu
flera kulturspråk ha verk af henne blifvit öfversatta
och på de flesta håll mottagits med liflig entusiasm.
At sina egna har hon rönt det varmaste erkännande
icke blott genom en sällsynt stor läsekrets utan ock
genom yttre utmärkelser, bland hvilka må nämnas
1904 guldmedalj af Svenska akademien, 1907
hedersdoktorat af "Uppsala filosofiska fakultet, 1909
Nobelpriset och nu i år som också ofvan nämnt
utnämning till "En af de Aderton".
(Biografien till stor del efter uppgifter i "Les prix Nobel
en 1909".)
- 211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
