Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 17 januari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GRIMBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Vårt land har förmånen att äga häfder, mera
underbara och fängslande än andra länders. Likväl
utgöra de endast i mycket begränsad mening en
gemensam skatt, hvaraf hela folket också blifvit i
värkligheten delaktigt. Våra historieforskare ha i
allmänhet icke varit utrustade med en folklig
berättarkonsts gåiva och de historiska skriftställare,
som varit detta, ha till gengäld saknat den nödiga
öfversikten af den moderna historiska vetenskapens
resultat. För vissa delar af vårt folks äldre historia
fram t. o. m. Gustaf II Adolfs tid ha väl Fryxells
skildringar tack vare hans berättarkonsts företräden
alltjämt erbjudit en omtyckt läsning, men slutligen
har dock omotsvarigheten mellan innehållet och
den med tillhjälp at kritisk forskning ådagalagda
värkligheten blifvit för skriande för att kunna
förbises. På läroböckernas område ha förhållandena
icke gestaltat sig stort bättre. När de äldre
anekdot-artade läroböckerna efterträddes af Odhners bekanta
i en mängd olika kurser, innebar det visserligen ett
framsteg. Som kompendier voro Odhners både stora,
mindre och minsta helt enkelt beundransvärda. Men
utan en lefvande konkret undervisning som
supplement framträdde obarmhärtigt framställningens
abstrakta karaktär, som kommo böckerna att i
ungdomens ögon te sig märglösa och tråkiga. På det lägre
skolstadiet erbjödo läroböcker som Fridtjuv Bergs och
Hans Larssons iögonenfallande framsteg och
bearbetningar at Odhner rensade bort en del af de tidigare
bristerna. Uppenbart var emellertid, att såväl
allmänhet som skolor alltjämt med spänning bidade den
man, som på allvar skulle öppna vägen för dem till
den svenska häfdens rika schakter. Nu har han
kommit: hans namn är Carl Grimberg.
Carl Gustaf Grimberg är född i Göteborg den
22 september 1875, son till folkskolläraren därstädes
Joel Grimberg och hans maka Charlotta Andersson.
Efter att ha aflagt mogenhetsexamen vid Göteborgs
latinläroverk fortsatte han sina studier vid högskolan
därstädes och aflade fil. kandidatexamen 1896. I
Ludvig Stavenow åtnjöt han här förmånen af en
lärare i historia, som med sin förmåga att gifva
konkreta bilder af de historiska tillstånden och
förloppen samt sin af objektivt lugn och sund kritik
lika utmärkta forskning bättre än någon var lämpad
att dana honom för den uppgift, som skulle bli
hans. Han började nu ock vara praktiskt verksam
som skolman: vid Göteborgs högre realläroverk
1897-01. vid Göteborgs högre samskola 1901-03,
vid Wallinska skolan i Stockholm 1903—04 och
vid Lundsbergs skola i Värmland 1904—08. I alla
dessa skilda ställningar vann Grimberg den
mångsidiga erfarenhet som pedagog, hvarförutan ingen
historisk vetenskapsman, han må i öfrigt vara än
så framstående, är i stånd att lyckas som
skolboksförfattare. Att han fortsatte sina egna studier
bredvid sin verksamhet i skolan — han aflade filosofie
licentiatexamen 1902 och promoverades till fil.
doktor vid Göteborgs högskolas första
doktorspromo-tior. 1903 — gaf honom en osökt anledning att
göra försök med det historiska källmaterialets
indragande i undervisningen. Och se, det slog
förträffligt ut, lika förträffligt som dissektionen och
experimentet under naturvetenskapstimmarne. Att
han till största delen tjänstgjorde vid privata
läroverk, skänkte honom fördelen af största frihet i
valet af undervisningsmetoder.
I synnerhet blef vistelsen på Lundsberg för
Grimberg "betydelsefull. Här, i denna härliga
värmländska natur, som tidigare skänkt Sverige tänkareftch
W
diktare sådana som Geijer, Tegnér och Selma
Lagerlöf en uppfinnare som John Ericsson, och
— en berättare för folket som Anders Fryxell,
väcktes hos honom till lif och bragtes till
förverkligande tanken på en ny lärobok i fosterlandets
historia i anslutning till samma historias
källmaterial. Häri låg klaven till rätta sättet att vinna
konkretion i den historiska undervisningen. Läroboken
— eller läroböckerna, ty äfven Grimbergs bok
utgafs i olika kurser — mottogs af ungdomen och
hela den yngre generationen lärare — af många
bland den äldre också för resten — med hänförelse
och torde nu ha kommit i bruk vid flertalet
realskolor och väl skötta folkskolor i riket.
Samtidigt, medan Grimberg bedrei forskningar
för sin lärobok, började han ock lägga på hög
dokument i ett annat syfte: tör att kunna förverkliga
den tanke, som också vaknat hos honom, att skrifva
en Sveriges historia tör den stora allmänheten med
iakttagande af samma principer som i läroboken.
Lyckan kom honom härvid i sällspord grad till hjälp.
..r 1906 hade han blifvit förordnad till docent vid
Göteborgs högskola; är 1907 hade han utnämnts till
lektor vid Uppsala läroverk. Men innan han ännu
hunnit tillträda denna befattning, kallade det stora
Norstedtska bokförlaget honom att öfvertaga
chefskapet för dess litterära afdelning. Härigenom blef
han ännu bättre än annars i stånd att intressera detta
förlag för det stora företaget och så kunde år 1913
den Sveriges historia i 25-öres böcker börja
utgifvas, som tvifvelsutan hör till vårt årtiondes
betydelsefullaste nationellt litterära företeelser. Hittills
har skildringen i "Svenska folkets underbara öden"
— i två band — hunnit fram till Gustaf II Adolfs tid
och motsvarar till fullo därtill knutna förväntningar.
I allt kommer verket att omfatta 4,000 sidor. Dess
spridning är redan storartad och kommer att bli
ännu långt större, när dess förträffliga egenskaper
hunnit bli allmännare bekanta.
Framför allt är det två af dessa, som förtjäna
erkännande. Den ena, att forskningens resultat ända
upp till nutiden städse blifvit beaktade. Den andra,
att så stor omsorg nedlagts på att få fram tidsfär
gen. För detta ändamål anlitar d:r Grimberg icke
blott i största utsträckning de historiska
dokumenten. I andra bandet får man t. ex. prot ur Gustaf
Wasas brefsamling, ur Erik XIV:s
dagboksanteckningar i fängelset, ur Johan III:s och ryske tsarens
"Skällebref", ur Carl Carlsson Gyllenhielms
skildringar af sina lidanden i ett tolfårigt fängelse o. s. v.
Han söker äfven själf förvärfva sig den rätta
arbets-stämningen genom att skifta milieu efter de
tidsåldrar han sysselsätter sig med. "När jag satte mig
in i vikingatiden, låg iag", har han berättat, "som
gammal bohuslänning och seglade i bohuslänska
skärgården och klosterlifsstämningen lefde jag mig
in i en gång, när jag låg instängd med vrickädt knä.
Det jäktande nutidslifvet blir väl bäst att skildra i
ett aeroplan. "Ett par resor genom Tyskland och
Österrike har jag kombinerat med forskningar
angående 30-årigà kriget, och i år har jag tänkt resa
till Ryssland bl. a. för att se mig omkring vid
Poltava — såvida man då kan komma dit."
Med intresse motse tusentals läsare hvarje nytt
häfte af d:r Grimbergs utomordentliga skildring och
man kan ej underlåta att till tillönskan åt
författaren att kunna föra sin stora plan till slut foga en
varm förhoppning att detta verk i sinom tid mà
blifva en hela svenska folkets egendom.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
