Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20, den 14 februari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNGMILLION-DONATION TILL STOCKHOLM.
DEN STORA EGENDOM I HÖRNET AF TJÄRHOFS- OCH GÖTGATORNA Å SÖDER I STOCKHOLM, HVARS BLIFVANDE
FÖRSÄLJNINGSBELOPP JEMTE ÖFRIG FÖRMÖGENHET DEN I DAGARNE AFLIDNE ÄGAREN, MED. FIL. KAND. K. F
BJÖRN GENOM TESTAMENTE DONERAT TILL OLIKA INSTITUTIONER I STOCKHOLM OCH UPSALA. Den sålunda
donerade summan beräknas komma att uppgå till omkr. 3 millioner kronor. — H. 8. D:s.Stockholmsfotograf
Det ligger något sagolikt öfver denna tilldragelse: en furstlig rikedom som flödar från en hardt
när okänd källa, om ej midt i hufvudstaden så dock midt ibland dess befolkning. Och der sagan slutar
och verkligheten tar vid, der står man inför en människogestalt och ett människoöde som man med
klarvakna ögon knappast kan omfatta. Egenskaper som man här och där påträffar likt guldkorn i
sand framstå här helgjutna i den ädlaste af alla metaller; anspråkslöshet, medkänsla och gifmildhet
äro några af dessa egenskaper. Och om någonsin ett hem karaktäriserats af sin ägare är det denna
till synes så enkla bostad vid ett par gathörn långt bort på Söder. Ty bakom de släta murarne
rymdes en rikedom af konst och vetande, den visserligen vackra trädgården skulle väl ingen reflektera
öfver i värde motsvara Armidas förtrollade blomstergårdar. Och liksom ägaren lyckats lefva sitt lif
i en af skilj dhet som passade hans stora bildningsintressen för att först vid sin bortgång framstå i full
dager af allas beundran och erkänsla, så ha ock de släta murarne och det oprydliga planket först na låtit
förvånade blickar möta ett konstfyldt hem och en guldgrufva som skall brytas endast till medmänniskors
bästa. Af Stockholms störste donator finnes intet senare porträtt än det ofvanstående af äldre datum.
–(Se vidare sid. 319)-
HASTIGHETEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF FRANK HELLER.
onsieur — eller som det hette i
officiella och kommunala papper — le
sieur Jean Picou var trettioåtta år
gammal, äkta fransman till börden
— ingen halfitalienare! — och
spårvagnsförare i Monte Carlo. Han var
giit; hans hustru, som var
piemon-tesiska, var honom trogen, såsom
piemontesiskorna i regel äro, och hade skänkt
honom de två barn han önskade. M. Jean Picou
bebodde med henne andra våningen i ett hus i
Beau-soleil, den franska delen af Monte Carlo, och var
fullkomligt nöjd med sin lott ännu i början af år 1906.
Detta är de yttre fakta i Jean Picous lif (till 1906).
Intet i dem är uppseendeväckande, och intet i hr
Jean Picou själf var det. Ingenting var heller
uppseendeväckande i m:me Jean Picou — möjligen
med undantag för hennes söndagshattar — och
hvad de två barnen Jean Picou beträffar kunde man
inte tänka sig något mera comme-il-faut än dem.
De gingo i den franska kommunala skolan under
veckodagarna, erhöllo der den religiöst neutrala un-
dervisningen som är det passande för barnen i ens
fransk småborgarfamlij, och gingo om söndagen,,
iförda de sirligaste sammetskoltar och kjolar, med’
sina föräldrar, ned till middagskonserten utanför
kasinot. Ofta sutto de på gratisbänkarna utan
förtäring, stundom vid ett af borden, hvarifrån m:me
Jean Picou under sin söndagshatt kritiskt
mönstrade den del af den internationella publiken, som
kom ut från spelsalarna på tio minuter för att
lyssna till musiken; under det M.’Jean Picou med
kloka svarta ögon såg än på denna publik, än på
sin makas svällande piemontesiska barm i dess
sidenomhölje. Klockan half fem, då konserten var
öfver, gingo de långsamt upp mot Beausoleil igen,
utbytande hälsningar med klassgelikar, och utan att
veta det njutande af sorlet och det milda
eftermiddagsljus som strömmade ned öfver bergkammarna
i väster.
Så lugnt, respektabelt och franskt förgick
familjen Jean Picou’s lif till den stund då en af de stora
moderna passionerna redde sig en skådeplats i hr
Jean Picou’s hjärta och omstörtade hans hem.
- forts å sid. 310-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
