Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21, den 21 februari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LEIJONMARCK.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 30 januari fyllde förutvarande
justitieombudsmannen, presidenten i Göta hofrätt Carl
Leijon-marck 60 år.
Carl Evald Leijonmarck tillhör en af vårt lands
äldsta släkter. Densamma sträcker sig nämligen
tillbaka ända till Finlands reformator, biskop Mikael
Agricola i Åbo, hvilken var son till en fiskare Olof
Simonsson, som vid 1500-talets början lefde i Perni
socken i östra Nyland. En sonsons sonsons son
till Agricola var landshöfdingen Sven Agricola
Åkerman, det sistnämnda namnet en försvenskning af
det latinska "agricola", hvilken han senare
förändrade till Åkermarck och slutligen vid adlandet 1686
till Leijonmarck. Själf är Carl Leijonmarck son af
kammarherren Evald Gustaf Leijonmarck och hans
maka Aurora Östberg och född i Stockholm den
.30 januari 1855. Efter mogenhetsexamen sedan
kom han 1873 som student till Uppsala, där han 1878
aflade filosofie kandidatexamen och därefter ägnade
sig åt juridiska studier, hvilka 1883 ledde till juris
utriusque kandidatexamens afläggande. Han inskrefs
därefter först som e. o. notarie i Svea och sedan
som auscultant i Skånska hofrätten samt
utnämndes 1885 efter sedvanlig tingstjänstgöring till vice
häradshöfding. Följande år blef han tillförordnad
fiskal i Svea hofrätt och vardt 1888 adjungerad
ledamot därsammastädes. År 1890 utnämndes han till
ordinarie fiskal och följande år till assessor. Från och
med 1892 började han tjänstgöra som
revisionssekreterare och blef utnämnd till ordinarie
innehafvare af sådant embete år 1900. Han hade då
redan i tre år af riksdagen mottagit val som
justitieombudsmannens efterträdare och insattes vid Ossian
Bergers öfvertagande af justitieministersportföljen
1902 i justitieombudsmannaembetetr
Som justitieombudsman lade Leijonmarck i dagen
mycken nitälskan och duglighet. Redan hans
första ämbetsberättelse väckte uppmärksamhet genom
den grundliga granskning den innehöll af gällande
bestämmelser om kontrollen öfver
stämpeluppbörden. Till 1904 års riksdag gjorde han bl. a.
framställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga
om tör brott häktade personers inställande för
domstol. 1 följande ämbetsberättelse intager
redogörelsen för hans ingripande i det på sin tid så mycket
omtalade och omskrifna Möllerska vedmålet i
Göteborg en betydande del: det var som bekant i
sammanhang därmed den beryktade landsfiskal
Köhler afslöjades och föranleddes till landsflykt. I
densamma gjordes ock bl. a. framställning om
sådan lagändring, att utslag, därigenom någon blifvit
dömd till frihetsstraff på viss tid eller till bötesstraff
och hvilket ej underställts högre rätts pröfning,
måtte kunna, efter det den dömde i behörig
ordning förklarat sig med utslaget nöjd eller underlåtit
att inom stadgad tid mot utslaget föra klagan,
befordras till verkställighet utan hinder af åklagares
eller målsägares besvär. År 1906 återupptog han
och lyckades genomföra det förslag till lag
angående förordnande af rättegångsbiträde - åt häktad,
hvilket tidigare på grund af Första kammarens
motstånd fått förfalla. Det kan knappast ifrågasättas,
att icke detta är den mest betydande reform i vår
straffprocess, som alltsedan tortyrens afskaffande
sett dagen.
År 1906 blef presidentstolen i Götà hofrätt
definitivt ledig genom dess tidigare innehafvares,
nuvarande statsminister Hammarskjölds öfvertagande
af sändebudsposten i Köpenhamn.
Justitieombudsman Leijonmarck kallades då att intaga detta höga
ämbete, alltid eftersträfvadt icke blott för den glans
det skänkte den, som beklädde det, utan ock för
den bekvämlighet, hvarmed det plägade kunna
utöfvas. För presidenten Lejonmarck blef det
emellertid ingen sinekur. Få af våra ämbetsverks
chefer torde så påtagligt som han hafva ådagalagt, hvad
det betyder, att det är en duktig karl, som för att
begagna ett kändt uttryck "leder och fördelar
arbetet". Saken är så intressant, att våra läsare helt
visst skola förlåta oss, om vi mot vår vana
illustrera den med ett par sifferserier. Hofrätternas
förnämsta arbetsbörda utgöras af vademålen. Af
sådana inkommo till Göta hofrätt 1901-667,
1902-764, 1903-731, 1904-752, 1905 -682, 1906-692,
1907-699 och 1908-792.’ Man kan sålunda
knappast påstå, att någon minskning, åtminstone ej af
någon större omfattning, inträdt under loppet at
de åtta åren. Ser man nu efter, huru stort antal
vademål, som vid hvarje års slut legat oafgjorda,
finner man, att detta antal befunnit sig i ständigt
stigande åren 1901—06, i det att detsamma utgjorde
1901 - 337, 1902 - 494, 1903 - 521, 1904 - 593,
1905 - 682 och 1906 — 746. Däremot sjönk
antalet dylika balanserade mål år 1907 till 596 och 1908
till 558, d. v. s. på två år hade balansen nedbragts
med 188 eller öfver en fjärdedel. När man nu ger
akt på, att denna minskning efter en förut ständigt
fortgående stegring inträdt just efter 1906, det år,
då Leijonmarck tillträdde sitt presidentämbete, kan
man ej gärna misstaga sig om, hvar orsaken varit att
finna. De följande åren har visserligen balansen
ånyo ökats, men detta finner sin förklaring, i att
de inkomna vademålen också starkt stigit.
Både på grund häraf och på grund af sina
juridiska insikter såväl som andra sina framstående
personliga egenskaper åtnjuter Leijonmarck
anseende som en af vårt lands mest framstående
ämbetsmän. • Som en sådan ägnar och anstår har han
helt hängifvit sig åt sitt ämbete och icke låtit locka
sig hvarken af politisk eller kommunal äregirighet.
Ej häller återfinner man^hans namn i matriklar öfver
styrelseledamöter i aktiebolag eller andra
affärsföretag; han har helt ägnat sig åt sitt ämbete.
Presidenten Leijonmarck hör till dem, som inse, att
rättvisans tjänst är för hög för att komma ifråga
till blott hälftenbruk.
- 322 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
