Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21, den 21 februari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR
Forts. fr. sid. 332.
giltigt för utsikten att få U. S. A. till fiende. Men
det bör »eke glömmas, att om Förenta Staterna
sälla sig till Tysklands fiender en möjlighet
erbjuder sig för dessa att på ett långt effektivare sätt
än tidigare fortsätta kriget och fortsätta det i
ut-svältningssyfte. I Nordamerikas hamnar ligga en
mängd tyska handelsfartyg. I Sydamerika, hvars
stater säkerligen komma att ställa sig solidariska
med unionen, har Tyskland dessutom
utomordentligt stora ekonomiska intressen, som skulle bli
oerhördt lidande på en amerikansk krigsförklaring.
Den tyske örnen har all anledning att respektera
det amerikanska stjärnbaneret.
Å andra sidan har Förenta Staternas regering
riktat en dock i hofsamma ordalag klädd maning
till Storbrittannien i fråga om det bruk af
amerikansk flagga på engelska fartyg, som icke utan
officiell uppmuntran värkligen synes ha
förekommit. Regeringen ser, heter det, med oro ett
allmänt bruk af amerikanska flaggan af brittiska
fartyg i de farvatten, som nämnes i den tyska ordern.
" Af krigsskådeplatserna är det endast den östra,
som under veckan tilldragit sig något större
intresse. Under veckans första dagar rapporterade
ryssarne här fortfarande framgångar både i
Karpaterna, Polen och Ostpreussen, medan det var
tydligt att österrikarnes framgångsrika offensiv i
Bu-kowina fortsattes: det meddelades, att städerna Isvor,
Moldava, Briaza och Vama återeiöfrats. Men mot
midten af veckan började det framskymta, att
tyskarne nu ansågo sig rustade att företaga en ny
framstöt i Ostpreussen och norra Polen. Sannolikt ha
de på det dittills besatta området utlagt
provisoriska järnvägslinier fram till sina dittillsvarande
positioner och därigenom tryggat sin tillförsel så, att
de ansett ockupation af ett nytt område möjligt,
med hvilket de i sin ordning ämna förfara på samma
sätt! Dock detta är endast en gissning. Säkert
är, att friska tyska trupper dirigerats till den östra
fronten — de ryska rapporterna tala om fyra
armékårer — och verkan häraf vardt ögonblicklig.
Operationerna vid ostpreussiska gränsen tvungo
ryssarne att uppgifva sina ställningar öster om de
Masuriska sjöarne efter strider, i hvilka togos icke
mindre än omkring 26,000 fångar. Äfven i norra
Polen synas tyskarne ha haft framgång, om än
icke en så afgörande. Att man på tysk sida
väntar sig betydelsefulla resultat på östfronten, vinner
stöd äfven däri, att käjsar Wilhelm begifvit sig dit.
De österrikiska rapporterna om framgångar i
Karpaterna förefalla mindre otvifvelaktiga. 1 hvarje fall
synes det dock äfven här vara slut med ryssarnes
framryckande. Och enligt de sista underrättelserna
från Bukowina ha österrikarne här hunnit fram till
Sereth-linien.
Det bebådade stora angreppet mot Serbien synes
däremot tills vidare vara inställdt. Donau. Sava
och Drina ha nämligen kommit försvararne till hjälp
med så stora öfversvämningar, att det för
ögonblicket är omöjligt att föra trupper öfver dessa
floder. Ett enskildt telegram från Berlin säger att
något angrepp öfver hufvud icke blir af under den
närmaste tiden, emedan man ännu icke fått tillräckligt
många tyska och österrikiska trupper sammandragna.
Det bebådade turkiska angreppet på Suezkanalen
har åtminstone för tillfället afvisats. Från turkiskt
håll göres gällande, att det varit fråga blott om
en rekognoscering.
En stor engelsk luftexpedition har den 11
februari ägt rum mot Brügge, Zeebrygge, Blanckenberge
och Ostende i syfte att hindra fullbordandet af
stödjepunkter och anläggningar för
undervattensbåtar. 34 af flottans flygmaskiner och flygbåtar
8 DAG
deltogo i dessa operationer, vid hvilka
järnvägsstationerna i Ostende och Blanckenberge blifvit
föremål för förstörelse.
I yttersta östern slutligen har Japan tagit ett nytt
steg till att bli den hvita rasens arftagare som den
gulas herrefolk, i det dess regering till Kina
framställt fordran bl. a. på, att ingen del af kinesiska
kusten, ej häller någon kinesisk ö må afstås eller
bortförpaktas till någon utländsk makt, att östra
Mongoliet och södra Mandsjuriet skola förvandlas
till en japansk intressesfär samt att de tyska
privilegierna i Shantung skola öfverflyttas på Japan.
För den kommande veckan koncentreras
emellertid alltjämt intresset på den 18: skall Tyskland
drista sätta sina hotelser i verket eller ha dé endast
inneburit en bluff? Man har visserligen intet skäl
att antaga det senare. Men blir det förra fallet, har
världskriget säkerligen glidit in i ett nytt skede,,
ännu mera omfattande och i sina följder för
människolif och egendom ännu fruktansvärdare än det.
tilländalupna.
Text titi bild d sid. 3 2 i
I dagarne firas ett märkligtl jubileum inom teatervärlden.
Det är den öfver hela landet populäre cch uppskattade
teaterdirektören Hjalmar Selander, som är jubilaren, i det han den
23 instundande februari har varit teaterdirektör i 25 år. När
Hjalmar Selander kom på den lyckliga tanken att bli sin egen
direktör, var han skådespelare vid Svenska teatern i
Stockholm. Dess direktör Emil Hjertstedt hade trots en liflig
uppmuntran från allmänheten svårt att få debet och kredit att
gå ihop och de, som därvid lingo sitta emellan, voro som
vanligt sujetterna. Hjalmar Selander och hans fru hade på
hösten 1889 ledsnat på att spela för bara äran. ett annat
skådespelarepar vid samma teater, Bror Olsson med fru, hade
också fått nog och kvartetten beslöt att kring sig som kärnan
bilda ett litet sällskao och försöka sin lycka på andra
sidan Bottenhafvet. Med Selander som direktör och Bror
Olsson som regissör, startade sällskapet den 23 febr. 1890 i
Wiborg med den roliga komedien "Namnkunniga fruar" på
programmet och inledde därmed en vårsejour i Finland, som var
så lyckad, att den unge direktören beslöt att fortsätta. Och
den verksamheten har nu fortgått under det nu gångna
kvartseklet med en aldrig svikande framgång. Gästspel i
Köpenhamn och i Stockholm ha ytterligare höjt direktör
Selanders goda anseende inom den sceniska konsten. Nu senast
har han förstått att vinna en populär och lifligt värderad
ställning i Göteborg, där han de senare åren ledt Nya teatern-
Text till bild ä sid. 327
En hemsk explosionsolycka inträffade den 11 februari i
Stockholm, som kostade icke mindre än sju dödade och tre
svårt skadade. Strax efter klockan sex på eftermiddagen
upplystes plötsligt himlen öfver staden af ett intensivt rödt
sken som varade några minuter och som följdes af en serie
döfva detonationer. Af skenet och knallarna kunde man sluta
sig till, att en större eldsvåda, som man först trodde att
olyckan inskränkte sig tjll. härjade ute på Östermalm. Det
visade sig snart att det var Stockholms ammunitionsförråds
laboratorium, som var platsen för olyckan, och att denna
tagit en större och vådligare omfattning än man kunnat ana
Den vid laboratoriet placerade vakten hade sett en man och
en kvinna komma utrusande ur huset samtidigt som den första
starka detonationen skakade luften. Ögonblicket därefter
lyfte sig husets tak i höjden, väggarne störtade in och en
jättelik eldslåga steg mot höjden insvepande hela huset i
slickande eldstungor. Vakten slog alarm i de närbelägna
kasernerna. brandkåren tillkallades och ett intensivt
räddningsarbete påbörjades.
Men det blef föga lönande. Utorn de två som skyndat ur
huset, då explosionen ägde rum. arbetaren Axel Ring samt
arbeterskan E lith Boström hade i laboratoriet varit
sysselsatta nio personer. Af dessa hittades två, tygarbetarna J. G.
Phunlnnd och F. V. Johansson skadade men vid lif i snön
utanför byggnaden, bredvid dem skriibiträdet Edvard Borg
död. Sedan man blifvit herre öfver elden fann man i
byggnadens spillror de till nära oigenkännlighet förkolnade liken
af de öfriga, tygunderofficeren C. A. Skoglund, laboratoriets
arbetsledare, samt nattvakten C. I. Lantz, tygarbetarne J. A.
Jakobsson, J. A. Röding, J. Westhoim och arbeterskan Elvira
Boström, en syster till den räddade fröken B. Om
anledningen till den hemska olyckan vet man ännu intet.
Emellertid var man vid tillfället sysselsatt med så kallade
stört-ning" af 12 mm:s skarpa patroner, samt med tillverkning af
krevadpatroner och det är troligt att det som mycket riska
belt ansedda arbetet med de förra framkallat katastrofen.
Edith5 Boström, den enda som fullt oskadad undgick olyckan,
kan tacka sin underbara räddning den omständigheten, att
hon för ett ögonblick lämnat arbetssalen för att dricka vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
