- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 16 (1914/1915) /
338

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22, den 28 februari 1915 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GABRIEL THULIN.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Den man, hvars bild i dag upptager H. 8 D:s
törsta sida, hör till dem, hvilka redan sedan länge
räknats till de mest framstående i vår centrala
förvaltnings högsta ämbetsmannakrets.

Gabriel Thulin är född den 22 juni 1865 i
Hälsingborg, där hans fader, sedermera kyrkoherden i
Välinge d:r Olof Wilhelm Thulin då var
läroverkskollega. Modern var dennes maka, Fredrika Augusta
Jönsson. Han är den näst äldste i en rad af fem
bröder, hvilka alla hvar på sitt särskilda verksamhets
område — läkarens, juristens, prästens, den
humanistiske vetenskapsmannens och militärens — gjort
mönsterhemmet i den skånska prästgården heder.
Efter att ha genomgått Hälsingborgs högre allmänna
läroverk aflade han därstädes 1882, ännu ej
sjuttonårig, mogenhetsexamen och kom följande år som
student till Lund, där han omedelbart ägnade sig åt
juridiska studier och slog ett examensrekord, som
på den tiden lät mycket tala om sig, genom att på
en tid af endast fyra och ett halft år aflägga först
den juridisk-filosofiska examen och därefter den
synnerligen kräivande juris utriusque
kandidatexamen. Han hade då ännu tre år kvar för att uppnå
tingsmyndig ålder och ägnade sig för den skull
omedelbart åt fortsatta studier för vinnande af
docentur inom jurid ska fakulteten, bland hvars lärare
den nyligen aflidne, då nyss till e. o. prof. i romersk
rätt och rättshistoria utnämnde A. O. Winroth befann
sig, och som lifligt uppmuntrade honom därtill. År
1890 blef han efter ingående arkivstudier i
kammarkollegium färdig med en synnerligen förtjänstfull
afhandling öfver ett ytterst svårbehandladt ämne:
"Mantalet" och förordnades efter att i Lund 1890
offentligen ha försvarat densamma till docent i
finansrätt, ekonomilagfarenhet och svensk
rättshistoria. Därjämte hade han medhunnit förarbeten
till en vetenskaplig behandling af den svenske
konungens rätt i afseende på den s. k. ekonomiska
lagstiftningen, hvilka nästan samtidigt satte frukt
i en omfattande statsrättslig studie öfver denna,
hvilken allt framgent måste betecknas som den
mest betydande insatsen i svensk statsrättslig
forskning allt sedan Rydins i så många
hänseenden grundläggande arbete öfver riksdagen.

Thulin stod redan det året som sökande till ett
akademiskt lärareämbete, den nyupprättade e. o.
professuren i statsrätt, allmän administrativrätt,
folkrätt och sjörätt vid universitetet i Lund. Intet
tvifvel rådde därom, att han var den till tjänsten
skickligaste, men tack vare en hårdragen tolkning
at befordringsbestämmelserna, enligt hvilken vid
bedömande af skickligheten hänsyn icke behöfde
eller ens borde tagas till sådana vittnesbörd därom,
hvilka framkommit efter den för offentliga profs
afläggande utsatta tiden, lyckades det majoriteten
inom den dåvarande juridiska fakulteten att skjuta
en annan person i vägen för honom.

I kammarkollegium hade Thulin emellertid dragit
till sig dess dåvarande chefs, presidenten Hans
Forssells, uppmärksamhet. Thulin var en man rätt
efter hans sinne, utrustad icke blott med ett godt
hufvud, utan ock med den energi och
arbetsförmåga, hvarförutan äfven den mest lysande
begåfning icke är mycket värd. När det väl blifvit
klart, att professorsvägen för Thulin blifvit stängd,
förmådde Forssell honom att inträda som e. o.
tjänsteman i sitt ämbetsverk. Det skedde den 30
jan. 1891. Redan den 18 sept. samma år mottog
han förordnande att tills vidare vara kammarråd,
ett förordnande, som med ett kort afbrott för
föredragning inom Högsta domstolen i egenskap af t. f.
revisionssekreterare af ett inom civildepartementet

utarbetat förslag till lag angående hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring fortfor, tills han
den 22 sept. 1893 utnämndes till kammarråd. På
våren samma år hade han efter aflagd juris
licentiatexamen promoverats till juris utriusque doktor.

Som kammarråd togs Thulin alltjämt i anspråk
för viktiga kamerala utredningsuppgifter. Det är
visserligen icke lätt för lekmannen att göra sig en
fullständig föreställning om omfattningen af det
arbete som ligger bakom den utredning rörande
patronatsrättigheterna i Skåne, Halland och
Bohuslän, som han 1901 efter tre års forskningar kunde
utgifva af trycket tillsammans med en samling af
de urkunder, på hvilka utredningen byggdes. Men
ingen, som i någon mån tagit del däraf kan
misskänna den utomordentliga noggrannhet och omsikt,
hvarmed den blifvit utförd, och redan volymernas
omfång låta i någon mån ana arbetsprestationens
betydenhet.

År 1901 lades ett nytt utredningsarbete med ännu
större omfattning i Thulins bepröfvade händer.
Denna gång gällde det de ecklesiastika boställen,
som blifvit af kronan till prästerskapets eller
församlings understöd anslagna, och de bidrag, som
staten utbetalt till församling för anskaffande af
boställe för dess prästerskap. Utredningen
föranleddes närmast af det missnöje, som i somliga
församlingar föranledts däraf, att inkomster af de
ecklesiastika boställena understundom öfverflyttats från
den församling, hvari de varit belägna, till annan
församling, i trots af att de i somliga fall
donerats af enskilde eller anskaffats ai församlingarne
själfva. Utredningen blef vida mera omfattande än
man från början tänkt sig och pågår ännu, ehuru
Thulin sedan sin utnämning till regeringsråd den 24
september 1909 ej längre deltager i densamma.
Han hann emellertid afsluta den beträffande
Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län.
Vidlyftiga förarbeten utfördes dessutom at honom
beträffande Norrbottens, Västerbottens, Kopparbergs
och Värmlands län. Enligt den af Thulin uppgjorda
planen skulle för hvarje pastorat, sedan en kort
historik lämnats öfver de förändringar pastoratet
kunde ha undergått, en så vidt möjligt fullständig
redogörelse gifvas för hvarje särskildt boställe, dess
uppkomst och jordnatur, under angifvande at de
särskilda bestämmelser, som meddelats beträffande
skogen, hvarjämte till slut skulle upptagas en
uppgift på de af klockare eller organister innehafda
boställen. Undersökningen befanns hafva den stora
betydelse i kulturhistoriskt hänseende, att den ansågs
icke böra afbrytas, i trots af att till följd af den
1910 genomförda löneregleringen för prästerskapet
naturen af de ecklesiastika boställena upphört att
för framtiden i aflöningshänsende ha samma
betydelse som förut.

~ I ytterligare en stor utredning har Thulin tagit
ledande del. Tillsammans med framlidne
riksarkivarien Hans Hildebrand och prof. A. Q. Noreen har
han nämligen haft säte i den stora
ortnamnskommittén och verksamt biträdt vid uppgörande af
planen för dess lika praktiskt viktiga som
vetenskapligt intressanta undersökningar.

Slutligen må nämnas, att Thulin hade säte i den
kommitté, på hvars förslag nu gällande lagstiftning
angående tillsättning af prästerliga tjänster
tillkommit, en lagstiftning som är af epokgörande
betydelse därigenom, att den bringat
personlighetsprincipen till genombrott vid prästvalen.

I 1909 och 1910 års allmänna kyrkomöten tog
regeringsrådet Thulin som lekmannaombud för
Stockholms stad, liflig del.

- 338 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/16/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free