Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25, den 21 mars 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANIEL PERSSON I TÄLLBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Allt sedan Carl Ifvarsson år 1881 af den
landt-mannapartistiska ministären Posse kallades att
intaga vicetalmansstolen i Andra kammaren, har denna
stått som det högsta slutmålet för svenske
odal-mannapolitikers ärelystnad. Att hr Alfred Petersson
i Påboda i stället hamnade å en statsrådstaburett,
är ett undantag, som endast bekräftar regeln.
Taburetten är en alldeles för obekvämlig hviloplats för
den äktsvenske bondens trygga säkerhet. Men i
Andra kammarens talmansstol har denne bonde
kännt trefnad. Carl Ifvarsson efterträddes där af
Liss Olof Larsson (1885 —87 års Januaririksdag),
denne af Sven Nilsson i Efveröd (1887 års
Mai-riksdag—1888), denne åter af Liss Olof Larsson
(1889-90), denne af A. P. Danielsson (1891-94 och
1897), på hvilken efter ett par års mellanrum fölide
Pehr Pehrson i Törneryd (1903-08).
Den nuvarande vice talmannen, hemmansägaren
Daniel Persson i Tällberg innehar redan denna
förtroendepost för fjärde gången, första gången därtill
kallad vid 1913 års riksdag.
Daniel Persson är född i Leksand i Dalarne den
10 mars 1850 och har således helt nyligen fyllt
sextiofem är. Bland småfolket i sin ort förvärfvade
han tidigt anseende både för sin ärbarhet och sitt
goda hufvud, och det var med nämndemannatitel hans
namn första gången gjorde sin rond genom den
svenska prässen. Det var vid den på sin tid
mycket uppmärksammade valskandalen i Leksands kyrka
den 16 april 1887, då Liss Olof Larsson omvaldes
till riksdagsman med 11 elektorsröster mot 10, hvilka
11 elektorsröster åstadkommits därigenom, att Liss’
svåger Bröms Olof Larsson i egenskap af
valförrättare på fullkomligt ohållbara grunder kasserade icke
mindre än 492 valsedlar, hvarpå den Lisska listan
med sina c:a 200 röster afgick med segern. De tio
rösterna tillföllo den gången nämndemannen Daniel
Persson, och sedan Liss Olof Larssons val af
Högsta domstolen upphäits, valdes han den 20 juli 1887
enhälligt för första gången till ledamot äf Andra
kammaren, fast han den gången ej fick tillfälle där
taga säte. Vid höstvalen samma år hade han
emellertid ej samma framgång och det var först vid 1890
års allmänna val, som han på allvar eröfrade
dåvarande vice talmannens riksdagsmandat för
Leksands, Åls och Bjursås’ tingslag. Innevarande år
är sålunda det tjugofemte han utöfvar
Iagstiftarkal-let, medan innevarande riksmöte är det tjugonionde
han bevistar.
När Daniel Persson den 25 febr. 1891 reste sig
för att hålla sitt jungfrutal, var det gifvet, att han
som "Lissens" efterträdare kunde påräkna
synnerlig uppmärksamhet. I visst hänseende innebar
detta jungfrutal ett helt program, nämligen i
afseende pä försvarsfrågan. Efter allt som talats och
skrifvits om det s. k. Rosenbadsmötet och den
Tällbergska fronden mot den försvarsvänliga
ledningen at liberala samlingspartiet, enkannerligen
dess främste man, kan det ha sitt intresse att se,
hurusom hr Persson redan då uppträdde med
medvetande om, att han utsatte sig "för att blifva
föremål för den beskyllningen, att man är
försvars-nihilist. ja, ännu mer fosterlandsförrädare genom
att uppträda". -Ingen kan likväl", fortsatte han, "vara
mera angelägen än jag om, att det vidtages sådana
åtgärder, att vi må kunna i farans och nödens stund
värna vår själfständighet, och ingen kan därför häller
vara mera angelägen än jag om att vi måtte hos
vårt kära svenska folk inprägla och bevara den
sanna fosterlandskärleken, hvilken enligt mitt
förmenande i farans siund är minst lika mycket värd
som vare sig tolf eller sexton centimeters kanoner.
Båda äro visserligen nödvändiga, men de senare
måste vi skaffa oss för pänningar, under det vi i
högre grad kunna påräkna den förra, nämligen
fosterlandskärleken, om vi äro något aktsamma om
millionerna. — — Det har visserligen talats om
öfverlopusmillionerna (som uppstått på grund af
spannmålstullarna) och det kan nog vara sannt, att
under nuvarande förhållanden finnas sådana, men
jag kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten
därpå, att de personer, från hvilka dessa
öfverlopps-millioner komma, icke lida af öfverflöd på pängar".
Han tillade, att han trodde det vara nödvändigt, att
vi från vederbörande få en plan för oss uppgjord,
och det motstånd, som nu finnes på flera håll, skall
då utan tvifvel falla". I fröet låg här det kraf, som
förverkligades genom de Staafrska
försvarsbered-ningarne.
Sedan den dagen ha emellertid många väder blåst.
Sakta men säkert steg Daniel Persson i graderna.
Trots det han efter landtmannapartienas
sammanslagning gick som vilde, ända tills liberala
samlingspartiet med honom som medstiftare kom till stånd
år 1900, blef han redan 1897 suppleant i
statsutskottet och år 1900 ordinarie ledamot i denna
riksdagens mäktigaste delegation. Vid det särskilda
jordbruksutskottets bildande öfverflyttades Persson
till detta och vardt dess förste ordförande.
Sin största politiska insats har Persson gjort vid
1907 års riksdag, då han genom sina förslag om
sänkning af valbarhetscensus till Första kammaren
och medgifvande af arvode jämväl till dess
ledamöter visade den Lindmanska regeringen vägen
till majoritets vinnande för dubbelproportionalismen.
Man kan ha olika meningar om det välbetänkta i
dessa förslag; man kan allt efter sin politiska
ståndpunkt befara antingen att vår representations
karaktär af tvåkammarsystem därigenom skall utplånas
eller att i längden den egendomliga 40-gradiga
röstskalans kammare skall bli den dominerande i vårt
statslif — herr Persson i Tällberg träfias i hvarje
fall icke af förebråelser för att icke ha vetat och
velat hvad han gjort. Det är kanske icke alla, som
i det fallet ha lika rent samvete som han.
Saken är, att detta Tällbergska
representationssystem säkerligen är i hög grad lämpadt för
Dalallmogens särskilda förhållanden. Hade likartade
förhållanden varit rådande öfver hela landet, skulle
systemet tvifvelsutan ledt till den mest utpräglade
småbrukaredemokrati, som finnes någonstädes i
världen, och en demokrati af detta slag är nog hr
Perssons i Tällberg ideal och för ingen del ett
samhällsskick att förakta. Att det finnes städer och
industritrakter, komplicerar emellertid förhållandena
och det är bäst att icke i otid ge sig i väg med
gissningar om den Tällbergska senatens
slutmetamorfos.
Af hr Perssons öfriga politiska gärningar må här
erinras om hans ihärdiga, men hittills resultatlösa
kamp mot kronofogdetjänsterna, hans ledamotskap
i den Lindmanska försvarskommittén och hans
afgång därur 1909, hans ledamotskap i de Staaffska
försvarsberedningarna och det betydande inflytande
han utöfvade på prästerskapets lönereglering, i det
det bl. a. var han, som tog initiativet till de
ecklesiastika iordbruksboställenas afskaffande som
aflö-ningsform.
Af offentliga uppdrag, som hr Persson innehar
utom riksdagsmannaskapet, må här erinras om hans
ledamotskap af järnvägsrådet och civilkommissionen..
Dessutom har hans hembygd gifvit honom säte
i landstinget, och i Kopparbergs läns
hushållningssällskap är han vice ordförande.
- 386 -
.. . ) V :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
