Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 4 april 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. J. LETH.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
B. 8 Dtl STOCK HOLM SJ-OltXJKJ P.
TOeW: Kern. A..B. Bengt SU/vertparre, Sthlm Gbg.
GENERALLÖJTNANT F. J. LETH I SITT TJÄNSTERUM PA 65-ARSDAGEN DEN 2 MARS.
Den 2 mars detta år fyllde generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, generallöjtnant F. J.
Leth sextiofem år.
Fredrik Johan Leth är född i Kristianstad den 2
mars 1850, son af hofrättssekreteraren därstädes
Axel Olof Leth och hans maka Johanna af
Klerc-ker. Efter att 1867 ha aflagt mogenhetsexamen
valde han den militära banan och utnämndes 1869
efter att ha genomgått krigsskolan på Karlberg till
underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente. Sedan
han 1875 afslutat fullständig lärokurs jämväl vid
krigshögskolan å Marieberg, befordrades han till
löjtnant vid samma regemente, men togs samtidigt
i anspråk för undervisningen vid de militära
läroverken, i det han efter hvartannat tjänstgjorde 1875
—77 som repetitör på Marieberg, 1877 som andre
lärare i vapenlära på Karlberg, 1878—80 som lärare
i teoretiska kursen vid skjutskolan för
infanteri-och kavalleriofficerare samt därefter dels 1881 som
extra lärare dels 1884—89 som ordinarie lärare i
vapenlära vid krigsskolan på Karlberg.
Leth hade då redan gjort sig känd som en
synnerligen framstående ballistiker och 1882 utgifvit
ett arbete om "Yttre ballistik och tabellinskjutning",
som tillvunnit sig mycket erkännande.
Från 1879 blef Leth dessutom inkallad i
artilleristaben, där han i fem år tjänstgjorde som
sekreterare och därefter ända till 1889 som
artilleristabs-oificer. År 1884 utnämndes han till kapten af 2:a
kl. vid Vendes artilleriregemente och blef 1889 chef
för dettas tredje batteri. Under tiden deltog han
ock i ett stort antal skjut- och fältöfningar, under
hvilka han förvärfvade sig en omfattande praktisk
insikt i tjänstens skilda grenar. År 1889 rönte han
utmärkelsen att bli invald i krigsvetenskapsakademien.
Efter dessa omfattande och grundliga förberedelser
var det icke att undra på, att en artilleriofficer med
Leths ovanligt klara hufvud och lifliga intresse för
tjänsten skulle stå inför en vacker karriär på den
militära banan. Befordringarne kommo nu ock
slag i slag. Efter att 1891 ha utnämnts till kapten
vid generalstaben befordrades han redan följande
år till major därstädes och transporterades ..1893 till
major vid Andra Göta artilleriregemente. Ännu ett
ar och han vardt öfverstelöjtnant vid Vendes
artilleriregemente; ännu ett och han utnämndes till
öfverste och chef för detsamma.
Leth togs nu också i anspråk för de militära
utredningsarbetena. Redan år 1891 hade han varit
ledamot i den då arbetande artillerikommittéen och
följande år hade han säte i den kommitté, som fått
i uppdrag utredningar rörande den
fästningartilleri-kår i Karlskrona, hvars upprättande bildade
inledningen till åstadkommandet af det nuvarande
kustartilleriet.
Men dessutom innehade han 1894 och 1895
förordnande som chef för fältartilleriets skjutskola å
Marma. Hans verksamhet här var af afgörande
betydelse för vårt artilleris utveckling tack vare de
förenklade och förbättrade skjutmetoder han därvid
bragte till användning, och man kan nästan säga,
att vårt artilleris pånyttfödelse daterar sig just från
denna tid.
År 1900 fungerade Leth som ordförande i den
då tillsatta artillerikommittén och tog äfven i öfrigt
liflig del i de arbeten, som stodo i sammanhang
med fältartilleriets ombeväpning i enlighet med
beslut vid 1900 års riksdag. Det gällde då att
inför-lifva den modärna snabbeldskanonen med vårt
försvarsväsen och vårt land hade då tillfredsställelsen
att jämte Norge vara den första stat, som sedan
uppslaget till fältartilleriets ombeväpning med
kanoner i eldrörsrekyllavetter blifvit gifvet — hvilket
system snart i princip allmänt erkändes vara det
för åkande artilleriets kanoner lämpligaste — gjorde
sitt val i fråga om fältartillerimateriell. Sedan han
den 30 oktober 1903 utnämnts till generalmajor
samt generalfälttygmästare och inspektör för
artilleriet, blef det han, som fick hela ledningen af det
i sammanhang med ombeväpningen stående
omorganisationsarbetet lagd på sig.
Sålunda har under denna tid det svenska
artilleriet riktats med ett nytt vapenslag,
positionsartilleriet. Medel härtill beviljades af 1906 års riksdag,
hvarvid den förändring genomfördes i den 1901
antagna planen, att kanoner (flackbanepjäser) och
haubitser (kastpjäser) hvar för sig ordnades i
särskilda divisioner samt haubitserna kommo att ingå
till dubbla antalet mot kanonerna i stället för tvärtom.
Dessutom ordnades kulsprutorna för sig i särskilda
batterier.
Vidare bedrefvos omfattande försök för utrönande
af bästa konstruktionen af en för vårt lands
förhållanden lämpad fälthaubits. Under det
rysk-japanska kriget hade än mera än under boerkriget
betydelsen af vertikal eld äfven i fältkriget framstått
— en betydelse, som vuxit, sedan fältkanonerna
försetts mëd pansarsköldar — och af riksdagen ut-
- 418 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
