Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28, den 11 april 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN GRIPENSTEDT.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den revolutionära omgestaltning, som vederfarits
Första kammaren till följd af den kommunala
röstskalans utjämning och det proportionella valsättets
tillämpning, har tagit sig ett af sina mest i
ögon-fallande uttryck däri, att representanterna för den
egentliga gamla svenska godsägararistokratien så
godt som fullständigt försvunnit ur densamma. Mest
i ögonfallande är förändringen på Skånebänken, å
hvilken ingen enda målsman för provinsens fordom
äfven i riksdagen så inflytelserika adliga
godsägarsläkter numera har säte. Å andra länsbänkar är
rensningen dock icke lika fullständig. Och ännu
så länge har Örebro län förmånen att bland sina
senatorer räkna ett namn ur denna samhällsklass,
lysande genom sina parlamentariska anor och
sedan länge häfdande sin plats äfven med den egna
förtjänstens rätt. Namnet läses under bilden på
första sidan i det nummer af H. 8. D., som nu
ligger inför läsarens ögon.
Johan Theodor Gripenstedt är fødd på Nynäs i
i Bälinge af Södermanlands län den 16 september
1851. Fadern var dåvarande statsrådet, frih. Johan
August Gripenstedt, den svenske statsman, på hvars
lott det i synnerhet föll att genomföra den
ekonomiska liberalismens grundsatser i vår lagstiftning
och hvars namn alltid skall intaga en plats bland
den svenska riksdagsvältalighetens främste. Modern
åter bar namnet Eva Sofia Charlotta Anckarsvärd,
äldsta dotter till grefve Johan August Anckarsvärd,
den ene af det brödrapar, hvilket stod som ledare af
Sveriges första parlamentariska riddarhusopposition.
På sätt inom släkten varit vanligt valde Johan
Gripenstedt den militära banan. Han genomgick
krigsskolan på Karlberg med utmärkelse och
utnämndes vid sin utexaminering därifrån 1871 till
underlöjtnant vid Lifregementets dragonkår och
befordrades 1875 till löjtnant därstädes. År 1888 tog
han afsked från lön, men befordrades 1890 till
ryttmästare i kåren och lämnade tjänsten definitivt
först år 1892.
Gripenstedt hörde ej till dem, som lämnade
militärbanan af bristande intresse därför. Anledningen
därtill låg i den förändring i hans yttre förhållanden,
som inträdde därigenom, att hans äldste broder
August afled utan arfvingar och han sålunda vid sin
moders död kom i besittning af Bysta ansenliga
fideikommiss i Askers socken at Örebro län jämte.,
tillhörande Brefvens bruk samt underlydande i Örebro,
Östergötlands och Södermanlands län Denna
omfattande godsförvaltning var tillräcklig att helt taga
hans tid och uppmärksamhet i anspråk. Såväl
jordbruket som brukshandteringen ha ock under den
tid han innehaft fideikommisset gått afsevärdt framåt:
år 1912 sysselsattes vid bruket, som då bl. a. bedref
specialtillverkning af turbiner och rullager, c:a 250
arbetare med ett tillverkningsvärde af 700,000 kr.
Till detsamma hör äfven sågverk samt mejeri
och två kvarnar. Bruket är dessutom delägare i
Stribergs-, Klacka- och Lerbergs- samt Pershytte
grutvebolag. Till Bysta hör för öfrigt 500 hektar
aker under eget bruk: fideikommissets hela areal
angifves till c:a 20,000 hektar.
Redan 1890 väld till ledamot af Örebro läns
landsting utsågs Gripenstedt, som efter broderns död
iämväl kommit i besittning at friherre-titeln, följande
år till en af dess representanter i Första kammaren.
Redan vid sin första riksdag insattes han som
suppleant i bankoutskottet: han höll då också sitt
jungfrutal. hvilket vid tillfället icke väckte synnerligt
uppseende, men som så till vida har intresse, som
i detsamma iörst yrkande framställdes på fullgjord
värnplikt som förutsättning för rösträtt samt ålders-
gränsens höjande i sammanhang därmed till 25 år.
Vid 1894 års riksdag anslöt han sig till de
med-görliges grupp vid frågan om den kommunala
rösträttens begränsning uppåt och 1895 väckte han
kammarmajoritetens odelade häpnad genom att yrka bifall
till en riksdagsskrivelse om reglering genom statens
ingripande af arbetstiden vid industriella inrättningar,
i hvilka arbetet genom sin art inverkar menligt på
arbetarens hälsa: det kunde, menade hr Andersson
i Kolstad, komma att omfatta äfven landtbruket,
enkannerligen ladugårdarne!
Hörde frih. Gripenstedt i dessa och andra trågor
till Första kammarens framstegsgrupp, fanns det
åter andra, i hvilka han räknades till de städse
"pålitlige". Så i tullfrågan, där han egendomligt nog
stod på en sin faders rakt motsatt ståndpunkt. Så
äfven och framför allt i det unionella spörsmålet.
Han hörde till dem, som deltogo i debatten den 13
maj 1895, hvilken utgjorde inledningen till 7
junibeslutet både det året — den norska reträtten —
och tio år senare, då unionen upplöstes. "Den
undfallenhet, som från svensk sida visat sig allt
sedan unionens tillkomst, yttrade han, har icke
medfört resultat, som uppmuntra till fortsättning.
Tillgifvenheten och tacksamheten har alls icke ökats,
och iag fruktar nästan att aktningen för oss äfven
förringats. Då det gäller ett så kraftigt folk som
vår broder på andra sidan Kölen, föreställer jag mig,
att bestämdhet, dock utan oresonlighet, snarare
skulle verka därhän, att vi återvunne aktningen, och
kanske brödrakärleken komme därefter".
Från och med 1893 hade Gripenstedt fungerat
som suppleant i statsutskottet och från och med 1889
vardt han ordinarie ledamot däraf med årliga omval
ända till och med 1913. I statsutskottet hade han
säte å första utgiftsafdelningen, hvars talan han med
klarhet och i flertalet fall äfven med framgång förde
i kammaren. Frih. Gripenstedt har som talare icke
kunnat täfla med sin fader i bildernas rikedom och
språkets glans. Men för den, som söker i allt fall
den politiske talarens förnämsta egenskaper i ett
öfverskådligt och öfvertygande framläggande af fakta
och de slutsatser, som af dem kunna dragas, har
för visso ej häller sonens talekonst lämnat något
öfrigt att önska. Han har i detta afseende hört till
vår riksförsamlings främsta män.
Af kommittéuppdrag, för hvilka han tagits i
anspråk, förtjäna särskildt nämnas ledamotskap i
1890-talets komunikéer tör den kommunala rösträtten
och det kommunala skatteväsendet.
Inom riksdagen anlitades han utom tör
statsutskottet äfven för det hemliga utskottet vid 1905
års lagtima riksdag. I det särskilda
upplösningsutskottet fick han icke säte, men uttalade i
remissdebatten i värdiga ordalag sin uppfattning af läget.
"Illa var unionen från början hopkommen", yttrade
han, "och sedan har den alltjämt blifvit mër och
mer försvagad. Om man skulle granska de
åtgärder, som blifvit vidtagna för att reformera unionen,
skuile det visa sig, att det icke varit mer än
reior-men af 1824, då norrmännen släpptes in i
kabinettet, och den af 1835, då norske statsministern
fick rätt att deltaga uti ministeriellt statsråd, som
gått i rätt riktning. Dessa båda reformer voro
ägnade att sammanbinda folken och stärka unionen,
men alla öfriga s. k. reformer eller ändringar i de
ursprungliga unionsförhållandena hafva endast
gagnat separationssträfvandena".
j^r 1906 erhöll frih. Gripenstedt säte i Första
kammarens majoritetspartis förtroenderåd. Han ansåg
sig icke kunna biträda 1907 års rösträttsreform.
Ar 1912 utnämndes han till öfverstekammariunkare..
- 434 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
