Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 6 juni 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLMAN
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den man, hvars bild i dag återfinnes på H. 8. D:s
första sida, har mer än någon annan satt sin
prägel på det svenska stadssamhällets yttre form, som
de sista åren på förra och början af detta århundrade
varit i färd med att växa sig fram. Per Olof
Hallman har nämligen förtjänsten af att i Sver ge ha
introducerat kännedomen om modern
stadsplanekonst och bragt den i tillämpning på ett större
antal stadssamhällen än hittills någon annan...
Arkitekten Hallman är född i Ödeshög af
Östergötlands län den 16 maj 1869. Föräldrarne voro
sjökaptenen Olof Hallman och hans maka Ada
Petersson. Efter att 1887 ha aflagt mogenhetsexamen
kom han som student till Tekniska högskolan,
hvarifrån han aflade afgångsexamen 1890. Han
genomgick därefter konstakademien 1890—93, hvarpå
han erhöll anställning vid Stockholms stads
byggnadskommission och följande år blef e. o.
tjänsteman vid stadens byggnadsnämnd. Vid denna vardt
han sedermera under längre tid fäst, från 1898 som
amanuens och från 1904 som arkitekt. Sedan 1909
består hans hufvudsyssla i hans ställning som
sakkunnig ledamot af Stockholms stads
stadsplanekommission, hvarjämte han sedan 1913 är vice
stadsarkitekt i hufvudstaden.
För att förstå Hallmans insats i den svenska
stadsplanekonsten bör man erinra sig huru
förhållandena vid hans framträdande lågo på detta område.
Tidigare än något annat land hade Sverige i 1874
års byggnadsstadga fått för hela landet
gemensamma, omfattande bestämmelser jämväl rörande
stadsplaners uppgörande. Den stadsplanetyp, som
därigenom föreskrefs, var den, hvilken redan på
1860-talet vunnit tillämpning i t. ex. Stockholm,
Göteborg och Malmö och hvars mest utmärkande
drag voro hänsyn till behofvet af ljus och luft samt
till monumentalitetens kraf. I stadgan pàbjödos
breda esplanader i olika riktningar genom staden,
rikligt med planteringar, breda gator och
trädgårds-planer genom byggnadskvarteren, ganska rymliga
gårdsrum föreskrefvos, och planerna skulle
tillfredsställa skönhetssinnets anspråk på omväxling och
prydlighet. Hade denna stadga blifvit lika väl
till-lämpad, som den är vackert och klokt tänkt, hade
den säkerligen blifvit våra städer till både nytta och
glädje. Men när den ganska allmänt för de mindre
städerna t llämpades så, att rektangulära planer
med en viss normaltyp med ett rektangulärt
esplanadsystem fastställdes fullkomligt oberoende
af sådana befintliga förhållanden som gator,
byggnader och terräng; när härtill kom, att
stadgan icke påbjöd eller gaf möjligheter till att
effektivt reglera hushöjderna och tillåt
byggnadsytor inom de olika städerna, utan äfven i de
medelstora och mindre städerna husen sköto allt högre
i höjd och gårdsutrymmena krympte allt mera
tillsammans utan afseende på hvad städernas ringa
storlek i värkligheten kräfde; när stadgan på detta
sätt kom att leda till fullkomligt onaturliga
förhållanden, uppstodo dessa fulhetens, tråkighetens och
vantrefnadens eldoradon, hvilka de, som besökt
något antal af de bland våra stadssamhällen, som på
1870- och 1880-taIen företedde en mera snabb
utveckling, så väl känna till.
I afseende på denna utveckling kan Sverige
visserligen icke sägas vsra enastående Liknande
förekom nog i de flesta länder och det var först
YViener-arkitekten Camillo Sitie, hvilken genom
ett år 1889 utgifvet arbete höide ett protestrop
mot detta stadsplanerandes schablonism och brist
på känsla för de estetiska och historiska värden,
som funnos för handen. Det var ett ord i sinom
tid, som icke behöfde vänta på gensvar. Den, som
först lystrade till det i vårt land, var Hallman och
han har sedermera haft tillfredastäl elsen se de nya
idéerna hos oss komma till genombrott i renare
form och i större utsträckning än kanske någon
annorstädes. Och med estetiken följde, som en
annan stor svensk stadsplanekonstnär framhållit,
"allt annat hvad godt och sundt är inom
stads-anläggningskonsten eller kanske rättare: det
visade sig genast, att det att göra stadsplanerna
vackra var ett med att göra dem förnuftiga, d. v. s.
taga hänsyn till de bestående förhållandena,
terrängen, trafiken, solen och vinden. Det vart vår
inom svenska stadsanläggningskonsten".
Sitt största arbete har Hallman gifvetvis utfört
inom Stockholms stad, där de flesta nyare partierna
sålunda formats af hans hand och där han i
egenskap af sakkunnig ledamot af stadsplanenämnden
har i uppdrag att företaga en fullständig revision
af hufvudstadens stadsplan. I själfva verket måste
en sådan rev:sion permanent fortgå. En stad bör
nämligen endast till sina grunddrag vara ixerad
genom en fastställd stadsplan. Ty huru denna än
studerats i plan, modell, perspektiv, är det dock en
hel del, som framträder, först när byggandet
fortskrider, och t. ex. genom en liten riktningsändring
här, en terass där kan då grundplanen ofta
förbättras och blifva mera naturligt utvuxen, staden
mera spontant byggd, än den skulle blifvit efter det
i förväg uppgjorda schemat. En stadsplan är
aldrig färdig.
Men härutöfver har hans verksamhet sträckt sig
till ett mycket stort antal andra svenska stads- och
köpingssämhällen och icke få af de tidigare
uppgjorda rektangelplaner, efter hvilka det lyckligtvis
ännu icke blifvit bygdt, ha af hans hand blifvit
om-arbeiade. Af stadsplaner, som sålunda präglats af
Hallman, må här uppräknas Kiruna, Boden,
Haparanda, Örnsköldsvik, Orsa, Leksand, Gäfle,
Hedemora, Ludvika, Norberg, Uppsala, Sigtura, Väs erås,
Köping, Vaxholm, Strängnäs, Södertälje, Karlstad,
Uddevalla, Vänersborg, Norrköping, Vadstena,
Jönköping, Borås, Oskarshamn, Kalmar, Landskrona,
Sköfde, Skellefteå, Umeå, Vimmerby, Östhammar
m. fi. Icke minst i småstäderna har" han utfört ett
pietetsfullt arbete, för hvilket ej blott dessa utan
äfven hela vårt folk är honom tack skyldiga.
Äfvenledes har Hallman utfört planer för en stor
del af villaorterna i Stockholms grannskap såsom
för Saltsjöbaden, Storängen, Djursholm, Lidingö
villastad, Enskede, Nynäs o. s. v. Öfverhufvud är
det ju så, att den nya stadsplanekonsten nästan var
en förutsättning för att ett egnahemsbyggande med
lust och glädje skulle komma till stånd, under det
att rektangelplanerna med höga byggnader och
trånga gårdar voro som enkom uppfunna för
hy-re-hus-industriens räkning.
Hallman har emellertid icke nöjt sig med att
själf vara verksam som stadsplanekonstens
praktiske utöfvare. Han har dessutom genom
lärareverksamhet utöfvat ett icke ringa inflytande
på uppväxande generationer af ingeniörer och
arkitekter. Redan 1897 blef han docert i
stadsplanekonst vid Tekniska högskolan och tjänstgör där
sedan 1914 såsom speciallärare. Därjämte är han
sedan 1909 lärare vid högre landtmäterikurserna.
Äfven af k. öfverintendentsämbetet har Hallmans
erkända förmåga tagits i anspråk. Sedan 1906 är
han arkitekt därstädes.
För öfrigt har Hallman anlitats som prisdomare
vid en mängd staJsplanetäflingar, såsom i
Helsingfors, Tammerfors, Trollhättan o. s. v.
- 562 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
