Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38, den 20 juni 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf lind.
TILL PORTHATTET A FÖREGÅENDE SIDA.
Bland de visserligen icke många
välsignelse-bringande verkningar, som blifvit en följd af
världskriget, är den stigande insikten om
köksväxtodlingens och i allmänhet trädgårdsskötselns
betydelse icke att räkna bland de minsta. För
samhällsekonomien har det sedan länge varit klart
såväl att den nuvarande ensidiga industrialism, som
i växande omfattning löser en mycket stor del af
befolkningen — i många länder öfver hälften, ja två
tredjedelar — från det naturliga sambandet med
jorden, är en naturvidrighet, hvilken i längden
ickeunder-låter att hämna sig på släktet, som att en förbättring
härutinnan icke låter sig åstadkomma genom goda
förmaningar allena att återvända från städer till
landsbygd, från fabriken till landtbruket. Det
förstnämnda skulle kanske om det skedde t. o. m.
innebära en ur vissa kultursynpunkter tämligen
tvifvelaktig företeelse. Däremot har det synts vara
en nödvändighet att återvända till den äldre
stadsbefolkningens kåltäppor och "humlegårdar", hvilka
belägna utanför stadsmuren, men i deras
omedelbara grannskap utgjorde viktiga såväl
provianterings- som rekreationsställen för de vid gamla
tiders trånga och instängda stadsgränder boende. Så
har efter mönster från Leipzig, där de efter sin
upphofsman benämnas Schrebergarten, i stor
utsträckning uppstått hvad man i vårt land kallat
koloniträdgårdar, äfven stadsbarnen ha börjat
tå undervisning i trädgårdsskötsel och på sina
håll (t. ex. i Malmö) egna ferieträdgårdar och
med utgångspunkt från England har uppstått den
s. k. trädgårdsstadsrörelsen. Det är dock först
kriget och dess hårda nödvändigheter i afseende på
lifsmedelsanskaffningen som satt riktig fart i
hithörande sträfvanden och gifvit dem den karaktär af
att vara icke blott estetiskt och pedagogiskt, utan
äfven ekonomiskt motiverade, hvilken synes vara
förutsättningen för så godt som alla mera ingripande
förändringar i massornas lefnadssätt och
lefnadsvanor. De nuvarande kött- och konservpriserna ha
låtit köksväxterna åter komma till heders och
därmed också odlings- och matlagningskonst.
Visserligen har detta främst varit fallet i Tyskland. Men
äfven i våra svenska städer har man sett spaden
komma i bruk som aldrig tillförne och upplåtna
potatis- och kåltäppor ha haft strykande åtgång.
Det har synts lämpligt att gifva denna bakgrund,
när det gällt att för våra läsare presentera bilden
af den man, som i vårt land närmast har det
högsta ansvaret för trädgårdsskötselns utveckling och
trifsel, trädgårdsdirektör Gustaf Lind.
Gustaf Herman Lind är född i Dagsbergs
församling af Östergötlands län den 14 April 1869.
Redan från späda barndomen lärde han sig älska
lifvet och arbetet i trädgården, ty äfven fadern Per
Johan Lind var trädgårdsmästare. Moderns namn
var Sofia Magnusdotter. Efter att ha genomgått
sex klasser af Norrköpings högre allmänna
läroverk, beslöt han ägna sig åt det yrke, som han
under årens lopp vunnit alltmera kärt. Åren
1885 —89 tillbragte han som elev vid åtskilliga
trädgårdar och kom därefter till den af
landtbruksakademien vid dess experimentalfält upprättade
trädgårdsskolan, som han genomgick åren 1889—
1891. De utmärkta egenskaper han härunder lade
i dagen, gjorde, att man önskade fästa honom vid
anstalten, och sedan han i nio år tjänstgjort som
trädgårdsmästare och lärare därstädes, utnämndes
han år 1900 till trädgårdsdirektör vid
landtbruksakademien och skolans föreståndare.
Den verksamhet Lind i denna egenskap
bedrifvit, har varit i synnerlig grad fruktbärande. Icke
nog med att undervisningen^ under hans ledning
reorganiserats; af kanske ännu större betydelse
har varit den flit, hvarmed han riktat vår
hortikul-turella litteratur med värdefulla bidrag, och det
upplysningsarbete på trädgårdsskötselns och
närstående områden han med outtröttlig ifver bedrifvit.
Sålunda har Lind tillsammans med F. Liljevall
utgifvit en handbok i köksväxtodling på fritt land
och under glas hvilken under de sex år, som
förflutit, sedan den först utkom, trots dess relativt
höga pris redan hunnit utgå i tre upplagor; det
bästa beviset på dess verkliga förträfflighet. Vidare
har han utsändt värdefulla arbeten om
blomsterodling under glas (tillsammans med R. Abrahamson),
om fruktodling på kalljord, om våra prydnadsträd
och buskar, om våra frukter och bär samt slutligen
för kort tid sedan om trädskoleskötsel
(tillsammans med John Grén). För den mindre odlarens
behof har han sörjt genom särskilda arbeten:
"Egnahemsträdgården", "Småbrukarens trädgårds
bok" och "Fruktodling i täppan och på fältet". Det
behöfver icke närmare framhållas, hvad det betyder,
att sålunda ett bibliotek i trädgårdsskötselns olika
grenar kommit till stånd på svenskt språk och
an-passadt efter svenska odlingsförhållanden, på samma
gång det fullt utnyttjat den modärna hortikuliurens
erfarenheter och rön öfver hufvud. Också har Lind
haft glädjen se trädgårdsodlingen göra ständiga
framsteg i vårt land. Den ena tegen efter den
andra har lagts under trädgårdsbruk, och många
köksväxter. som fordom odlades så godt som
uteslutande inom de häckomgärdade trädgårdarne vid de
stora godsen, ha nu flyttats ut på fältet och
inordnats i jordbrukarens växelbruk. Man har äfven
kommit till insikt om, att odlingen at ett flertal
växter i regeln lämnat ett i ekonomiskt hänseende
ofördelaktigare resultat än af en eller några få, och
man har därför allt mera böjat inse specialodlingens
stora betydelse och öfvergått härtill både
beträffande köks- och blomväxter. Samtidigt har odlingen
af köksväxter för husbehof på grund af småbrukare
och egnahems- såväl som koloniträdgårdsrörelsens
uppblomstring vidgats till allt flera kretsar.
Till fruktodlingens höjande har Lind verksamt
bidragit äfven genom anordnandet af specialkurser,
föreläsningar, utställningar o. s. v., och om det
numera är möjligt att erhålla äfven den i smak
utländsk vara vida öfverträffande svenska frukten
i tillfredsställande sortering och packning, är det
till mycket stor del just Gustaf Linds förtjänst.
Äfvenledes skall med tacksamhet ihågkommas
hvad han uträttat till spridande af kännedom om
de riktiga metoderna för konservering och
tillvaratagande i öfrigt af trädgårdsprodukter och skogsbär.
Ty så trädgårdsman han är hör Lind äfven till de
vildt växande gagnsväxternas varma vänner, och
många äro de slag han slagit både för insamling af
medicinalväxter för apotekens
drogtillverknings-behof och för utnyttjande bättre än hittills af de
norrländska bärrikedomarna. Det är till stor det
ett pionjärarbete han härvid utfört och de fulla
frukterna af detsamma komma väl att mogna först
i framtiden.
Det behöfver knappast sägas, att Lind bland sina
ståndsbröder intager en synnerligen högt aktad
ställning. Han är sålunda ordförande i Svenska
trädskoleföreningen sedan 1906 och vice ordförande
i Stockholms Gartnersällskap sedan 1908. Som
sekreterare i Sveriges Pomologiska förening 1900
— 1908, liksom sedermera i egenskap af ledamot
af föreningens styrelse och flera dess utskott har
han äfven nedlagt’ ett högt skattadt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>