- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 16 (1914/1915) /
630

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40, den 4 juli 1915 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

branden i mellerud.

Amatörfoto. H Ahlin, Upperud. Klia*-. Km. a.-b. ßmgt snfbmpam, sthlm—aiy.

DET SVÅRT HEMSÖKTA MELLERUD EFTER BRANDEN.

En förödande eldsvåda härjade natten till der* 20 juni
köpingen Mellerud på Dalsland. Elden, hvilken uppstod i en
af byggnaderna vid hufvudgatan, antagligen genom
själfan-tändning af kemikalier, spred sig med våldsam häftighet till
de närliggande boningshusen, hvilka jämväl lades i aska.
Icke mindre än sju byggnader inrymmande flertalet af kö-

pingens affärer nedbrunno till grunden. Endast med yttersta
svårighet lyckades man förhindra eldens spridning till
kvarteren på andra sidan hufvudgatan, där byggnaderna flera
gånger fattade eld. Den genom eldsvådan vållade skadan
beräknas till omkr. 300.000 kr. ,

MÖTET.

FÖR HVAR S DAG AF HJALMAR BERGMAN.

N dag i den kalla månaden mars
satt änkekommerserådinnan Stava
Broms vid fönstret i sin kammare,
ett soligt söderrum vid Stora
Torget. Framför sig på bordet hade
hon en påbörjad patience och en
uppslagen postilla. Det är möjligt,
att hon läste, det är möjligt, att
hon grubblade öfver korten, och det är också
möjligt att hon sof i solskenet. Ty
änkekommerserådinnan var till den ålder kommen, då sömnen
smyger på tå, ställer sig på lur bak länstolen, böjer
sig tyst fram öfver stolskarmen och sluter ögonen
utan" att begära lof. När därför mamsell
Anne-Charlotte Broms trädde in i kammaren utan att
först knacka, blef gumman något förargad och
sade:

— Ack Anne-Charlotte, hvarför skulle du störa
mig? Jag satt just och tänkte på din framtid.

Anne-Charlotte neg och bad om ursäkt.
Kom-merserådinnan valde en stund mellan postillan och
patiencen men bestämde sig för den senare. Och
hon sade under det att hon blandade korten:

— Det är minsann inte lätt att stå ensam i
världen med en liten tossa till sondotter. Min söta
har varit något nyckfull på sistone. Humöret har
sprungit in i april, fast gud ska veta att den leda
mars sitter kvar i knutarna. Hu, hvad det är kallt.
Änne-Charlotte är svärmisk och stursk tillika. Det
är just, hvad hon är, en riktig nippertippa. Hvad
är det nu hon sitter och fingrar på?

Anne-Charlotte drog en ring af fingret. Det var
en silfverring med sju blå stenar i form af stjärnor.
Anne-Charlotte räckte den till farmor, och gumman
slog ut lorgnetten och betraktade ringen utan och
innan.

— Jaså den, sade hon. Ja, den fick jag at salig
Broms på själfva trolofningsdagen. Vill
Anne-Charlotte inte bära den längre? Nå det är ett
ganska enkelt smycke och inte efter senaste
smaken —. -

Anne-Charlotte böjde sig fram öfver bordet och
fingrade på korten. Hon sade:

— Det vet kära farmor, att jag inte har något
smycke, som jag tycker bätrre om. Men nu är
det så, att en person har begärt att få ringen —.

— Nå, det var ju blygsamt, afbröt
kommerse-rådinnan. Men min söta ska lämna korten i fred
och i stället säga mig namnet på den där
personen —.

— Ack farmor minns honom inte, sade
Anne-Charlotte. Han är styrman på fartyget Hansa. Men
det är en duktig person, det sägs allmänt, så det
lär inte töfva, förrän han får eget fartyg. Förrästen
heter han Wallmarck, Börje Wallmarck. Men kära
farmor kan rakt inte minnas —.

— Jo, sade kommerserådinnan, om det är den
unga kårlen med bruna polisonger som sprang här
i fiol vinter, så minns jag honom. Han sprang här
så titt och tätt, att jag måtte taga af gångmattorna
för att inte få dem alldeles utslitna. Och det säger
jag dig Änne-Charlotte, att har han kommit
tillbaka till staden —.

— Farmor behöfver inte vara orolig, sade
Anne-Charlotte. Han reser i morgon och kommer väl
aldrig igen.

Och när hon hade sagt detta, sjönk hufvudet ned
mot bordet, och Anne-Charlotte brast i gråt. Men
kommerserådinnan skötte sina kort med mycken
skicklighet. Och just som patiencen gick ut hade
Anne-Charlotte upphört att gråta. Och
kommerserådinnan hade icke blott skött sina kort, hon hade

- 630 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/16/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free