- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 16 (1914/1915) /
690

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44, den 1 augusti 1915 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nils englund.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Af Sveriges läkare är det få, som utför en mera
uppslitande på samma gång som
välsignelsebring-ande verksamhet som provinsialläkarne. På deras
lott har fallit de längsta och besvärligaste
sjukresorna liksom flertalet af de hopplösa fall, i hvilka
läka-rehjälp försent påkallats. Men å andra sidan ha inga
läkare i samma utsträckning som de trädt i
beröring med den svenska allmogen, fått veia hvad den
brister i hälsovårdshänseende och haft tillfälle att
bland den verka för spridande af den hygieniska
upplysning, som, en gång vunnen, på landsbygden
med dess tillfällen till ett friskt och sundt
lefnadssätt en gång skall göra sjukdom till
undantagsföreteelse.

Bland Sveriges provinsialläkare innehar den man,
hvars bild i dag upptager H 8. D:s första sida, ett
af de mest aktade namnen.

Nils Jakob Hugo England är född på Saxared i
Gällstads församling af Älfsborgs län den 26 aug.
1856 och ingår sålunda inom kort i sitt sextionde
år. Föräldrarne voro landtbrukaren Nils Englund
och hans maka Maria Christina Stomberg. Vid 15
års ålder kom han i tillfälle att genomgå en kurs
för utbildande af småskollärare och tjänstgjorde ett
par år framåt som sådan. Först 1875 inträdde han
som lärjunge vid Göteborgs latinläroverk, vid
hvilket han fem år senare 23-årig aflade
mogenhetsexamen. Han begaf sig nu till universitetet i
Upsala, aflade efter endast två terminer medikofilen,
blef 1885 medicine kandidat och 1888 licentiat,
hvarefter han legitimerades som läkare.

Efter åtskillig klinik- och annan
sjukhustjänstgöring kom Englund redan följande år som
stadsläkare till Ulricehamn, en befattning, som han
innehade till år 1893. Han var därunder äfven läkare
vid stadens järnväg, dess sjukstuga och sanatorium.
Betydelsefullare än den läkareerfarenhet han
härvid vann var måhända den utrikes studieresa han
som Hvassersk resestipendiat 1889—90 blef i
tillfälle företaga. Han genomgick därunder åtskilliga
kurser uti öronens, näsans och svalgets sjukdomar,
men viktigare än detta var den uppmärksamhet
han kom att rikta på hygienen. I tre månader
ägnade han sig helt åt studier hos en af samtidens
främste på hygienens område, prof. Max Gruber,
numera i München, men vid den tiden ännu
verksam som lärare i hygien och föreståndare för
hygieniska institutet vid universitetet i Wien. Vidare
besökte han kurorterna i Svdtyrolen samt
badorterna vid Rhein äfvensom Frankfurt a/M.,
Wiesbaden, Aachen m. fi. ställen för att taga kännedom
om därvarande hygieniska inrättningar. Slutligen
tillbragte han två månader jämväl å Hygienisches
Institut i Berlin. På hösten 1890 företog han
dessutom ännu en resa till Berlin tör att studera Robert
Koch* behandling af tuberkulos med tuberkulin
under mästarens egen ledning.

Det var sålunda med en solidare hygienisk
underbyggnad än vanligen förefinnes Englund öfvergick
till provinsialläkarebanan, då han 1893 sökte och
erhöll provinsialläkarebefattningen i Fjällsjö at
Västernorrlands län, samtidigt med hvilken han för
öfrigt under längre tider innehade förordnanden
jämväl som läkare vid länslasarettet och kurhuset
i Backe. Redan innan han lämnade Ulricehamn
hade han börjat sin fruktbringande
författarverksamhet med utgifvandet af den lilla skriften "Om
sjukvården på landet vid smittosamma sjukdomar".
Nu följde den ena nyttiga flyg- eller
agitations-eller upplysningsskriften af hans hand efter den

andra. På egen bekostnad tryckte han 1893 ett
litet häfte "Om difteri och de åtgärder, som böra
vidtagas till förebyggande af sjukdomens spridning"
och utdelade den till kommunalnämnderna och
befolkningen i sitt provinsialläkaredistrikt: ingen kan
säga, huru många svenska män och kvinnor ha att
tacka det häftet för att de ännu äro i lifvet.
Följande år tog han varmt till orda för sjuksköterskors
anställande på landsbygden i en liten skrift, som
af Svenska provinvinsialläkareföreningen belönades
med första priset. Samma år utsände han en
flygskrift "Om nervfeber eller tarmtyfus ocb åtgärder
att förekomma dess spridning". "Ar 1895 utgaf han
en populärt hållen redogörelse "Om smittosamma
sjukdomar och åtgärder till förebyggande af deras
spridning", afsedd till lärobok åt sjuksköterskor,
desinfektörer m. fi. Under senare delen af detta
år anställde han å Karolinska institutets hygieniska
institution en del värdefulla undersökningar rörande
formaldehydens eller — som den vanligare
benämningen är — formalinets lämplighet som
desinfektionsmedel. Undersökningarne gåfvo ett
resultat, som den följande tiden gjorde honom
synnerligen verksam för spridande af kännedom om
detta då för tiden nya smittreningsmedel.

För en större allmänhet gjorde sig d:r Englund
emellertid mer än genom något annat känd genom
den agitation han 1896 igångsatte till förmån för
folkbad och skolbad. Följande år företog han med
anslag från stiftelsen "Lars Hiertas minne" samt
understöd af allmänna medel en resa till Finland
för att studera det där använda badstubadet och
dess lämplighet som folk- och skolbad i Sverige.
Ehuru säkerligen härstammande från de slaviska
folken kan just den finska badstun betraktas som
vårt ursprungliga svenska folkbad: badformen
omtalas redan i våra gamla landskapslagar. Trots
prästerskapets fördömande af densamma såsom
ledande till osedlighet på grund af de
gemensam-hetsbad som användes, höll sig badstubadet med
seghet kvar och skildras på 1600-talet at flere
ut-ländingar som besökte vårt land, såsom en
märkvärdighet. Ännu i början af 1700-talet användes
det på vissa orter två eller tre gånger i månaden,
men mot slutet af samma århundrade är det nästan
öfverallt försvunnet, om det också höll sig i
Småland som julsed. "Anständigheten kom och sederna
försvunno!" Det är framför allt det finska
badstu-badets återuppståndelse i moderniserad form, som
Englund tagit till orda för. Han har ock haft
tillfredsställelsen se sin agitation bära irukt. Både i
städer och på landsbygd, både i Fjällsjö
provinsialläkaredistrikt och i "det län, där han nu har sin
verksamhet, har hans varma badförkunnelse haft
till resultat tillkomsten af ett stort antal nva badhus
liksom äfven, ett flitigare anlitande at de badhus,
som redan funnos.

År 1899 lämnade Englund Fjällsjö och flyttade
öfver till Vänersborg, där han mottagit utnämning
som dess provinsialläkare i distriktet, dels förste
provinsialläkare i Älfsborgs län.
Värksamhetsplat-sen blef en ny men verksamhetsgrundsatserna
fortforo att vara de samma. Hygien och
upplysning ha framgent som förut varit hans ögonmärke.

Af offentliga uppdrag som tillfallit Englund må
nämnas ledamotskap i jubileumsfond- och
hälsovårdsstad ^ekomitéerna, ledamotskap i direktionen
för Vänersborgs hospital och asyl samt
stadsfull-mäktigeskap i Vänersborg: han är sedan 1912
stadsfullmäktiges ordförande därstädes.

- 690 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/16/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free