Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46, den 15 augusti 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
richard gustafsson.
till porträttet å föregående sida.
"Ett godt skratt förlänger lifvet" är en gammal
erfarenhetssats, hvars sanning nog icke kan
dragas i tvifvelsmål. Om skämttidningsredaktörer icke
dess mindre i många fall icke kunnat glädja sig åt
någon lång lefnad, kan det ju bero därpå, att "det
icke alltid är så roligt att vara rolig." Vårt land
kan emellertid berömma sig af att bland sina
journalistiska skämtare räkna åtminstone en man, som
icke bara gladt andra, utan äfven själf njutit
tillfredsställelsen af att kunna skåda tillbaka på en
lyckosam lefnadsbana utöfver det vanliga måttet:
Richard Gustafsson, "Kaspers" grundare och
redaktör genom halftredje årtionde. När han för tio
år sedan fyllde 65 år, kunde han presenteras som
nestorn bland Europas skämttidningsredaktörer. Nu
då han fyller sitt tredje kvartsekel, lär han vara
det bland världens.,
Richard Alf red Gustafsson är född stockholmare.
Den 11 aug. 1840 såg han första gången dagens ljus,
utan att hans föräldrar Johan Petter Gustafsson
och Kristina Hörnsten då kunde ana, att den lille
skrikhalsen en gäng skulle bli en at Sveriges
rolighetsministrar. Från början syntes han också
vara bestämd för en helt annan bana. Efter
konfirmationen fick han nämligen sin första anställning
som bodbiträde hos specerihandlanden Boivie pä
Drottninggatan och att han icke tog denna på skämt,
förstår man bäst däraf, att han höll ut icke mindre
än fem år på den anspråkslösa platsen bakom
disken. Det berättas emellertid, att naturen redan
vid den tiden tog ut sin rätt: Boivies kunder lära
nämligen ha öfverraskats af att emellanåt på
spe-ceripåsarne finna icke blott firmatrycket, utan ock
poetiska utgjutelser vittnande om" en högre flykt
än man skulle vänta af en krydduppvägares
prosaiska yrke. Det kom också en dag, då boden
syntes den unge Richards fantasirika drömmar för
trång och år 1861 tog han steget ut och öfvergick
från Merkurii till Thalias tjänst. Som skolpojke
hade han en gång fått uppträda som amatör i
stycket "Skolgossarne", som gafs af Pierre Déland på
Djurgårdsteatern, och vann därvid en framgång, som
icke ville låta scenen komma ur hans håg. Sedan
ban ett år studerat scenisk konst vid k. teaterns
elevskola, tog han engagemang vid det bekanta
Åhmanska sällskapet för att efter något år följa Roos’
sällskap till Finland. Här dröjde det emellertid icke
länge, förr än han kom i konflikt med sin direktör,
som icke drog sig för, att när vintern bröt in och
det icke längre fanns någon utväg för Gustafsson
att komma tillbaka till Sverige, ge honom afsked.
Nöden är emellertid uppfinningarnes moder och
den blifvande skämtaren, som hyllade grundsatsen
-bättre brödlös än rådlös", författade nu sitt första
teaterstycke "På Finlands gamla strand", hvilket
han anonymt erbjöd — Roos, som verkligen
fastnade för det och genom 25 rubels förfatiarehonorar
skänkte den nyss af honom strandsatte nya
sub-sistensmedel.
Till teaterbanan skulle han emellertid ej mer
komma att återvända. I stället drogs han nu (1864)
öfver till journalistyrket och fick efter att ha gjort
sina första lärospån i Hälsingfors efter sin
återkomst till Stockholm anställning hos Rudolf Wall
i- "Dagens Nyheter", där han bl. a. tjänstgjorde som
rättegångsrefërent, kom därifrån till "Aftonbladet"
och besökte 1866 som dess flygande Paris för att
skildra den där pågående världsutställningen. Här
stannade han ett helt år och hemsände därifrån icke
blott mycket uppmärksammade korrespondenser,
utan äfven en hel del öfversättningar af
teaterpjäser. Han måtte visst haft ett visst äfventyrsblod
i ådrorna, ty en dag slängde han ränseln öfver
axeln och begaf sig till fots som en vandrande
gesäll åstad på en storvandring genom Schweiz,
Italien, Tyskland och Österrike för att slutligen
hamna vid Gyllene hornet i Konstantinopel. Efter
en tids vistelse och vandring i länderna kring
Bosporen återvände han, fortfarande till fots, till
fäderneslandet.
Efter hemkomsten fortsatte Gustafsson som
journalist och öfversättare, men producerade nu äfven
dramatiska original, som på sin tid kunde glädja
sig åt publikens synnerliga bevågenhet. I
synnerhet var detta fallet med stycket "Polen
blöder", ett aktuellt versdrama i två tablåer, "På egen
botten" och "Villovägar", två fem-akts folkpjäser,
samt "Rikedom", som uppfördes på Svenska
teatern med Olga Fåhræus i hufvudrollen. Bland
musiktäxter han levererat märkes den till
Södermans "Ett bondbröllop": han blef gift med
Södermans syster. Dessutom författade han icke så få
revyer, som på sin tid gjorde sig bemärkta särskildt
genom sin ofta skarpa satir och anspelningar på
dagens politiska frågor.
Om dessa alster af hans pänna redan sedan länge
fallit i glömska, är detta däremot icke fallet med
hans "Sagor", som till och med fört hans namn
vida öfver hemlandets gränser. Fyra samlingar
sådana utkommo 1874—77 och mottogos med stort
bifall samt öfversattes till tyska, engelska och
franska. Den franska upplagan, "Autour du poële"
("Kring stekpannan") har till och med ansetts vara
af den förtjänst, att den sedan 1902 varit antagen
till läsebok i Frankrikes folkskolor.
Mest känd i sitt eget land har Gustafsson
emellertid blifvit genom sin skämttidning "Kasper", som
han grundade år 1869 och fortsatte att redigera,
ända tills han för fem år sedan lade den i sin
yngste sons händer. Prof. J. A. Malmström ritade
dess första titelvignett och anlitandet af artistiska
ritstift i förening med en sund borgerlig humor
skänkte den snart en popularitet, som hvarken
äldre eller yngre konkurrenter varit i stånd att
förjaga. Det kan förtjäna antecknas, att "Kaspers"
förste tecknare var prof. Hellqvist och dess andre
ingen mindre än Carl Larsson.
Skämttidningsredaktören var emellertid ingalunda
främmande för lifvets allvarligare sidor. Både som
kommunalman och politiker har Richard
Gustafsson icke utan framgång pröfvat sina krafter. I ett
flertal år har han tillhört Stockholms
stadsfullmäktige och valdes tre särskilda gånger till en af
hufvudstadens representanter i Andra kammaren, där
han tillhörde den vänstraste flygeln. I sina talrika
debattinlägg uttalade han sig för öfrigt i de mest vidt
skilda ämnen, men genom dem alla gick som en röd
tråd medkänsla för den klass, om hvilken han i sitt
jungfrutal yttrade, att den "icke äger någonting
annat än sina kroppskrafter i striden för det
dagliga brödet". Icke minst arbetarevännen Richard
Gustafsson skall med anledning af 75-årsdagen
varda ihågkommen. "När frågan om försvarets
byggande uteslutande på värnplikt en gång
förekommer här", slöt han sitt sista anförande, "då är
väl jag icke på denna plats, men om jag det vore,
skulle jag rösta för äfven om det vore ända till ett
års öfningstid, ty jag är icke rädd för att låta våra
söner exercera, men jag tror icke, att fosterlandet
kan försvaras af slafvar, som tvungna drifvas fram.
Endast frie män och medborgare kunna vara
besjälade af den fosterlandskärlek, som är
hufvud-villkoret för ett kraftigt försvar. Se där mitt enkla
program!"
722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
