Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 5 september 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG’
ABBÉ BAISNEE, pastor vid ett infanteriregemente, har fått ena armen amputerad och
tilldelats militärmedaljen och krigskorset.
tysk flygare som bombarderat
nancy tvingas att gå ned i staden.
Forts. fr. sid. 774.
tiga på främmande jord. Die Wacht
am Rhein-sången ur deras
egea.folk-själ, som hade makt öfver dem som
ingen annan, som millioner sjungit i
lycka och som millioner nu skulle
sjunga i ofrid och nöd.
De spelade icke för publiken längre,
den hade de glömt. Öfver deras
ansikten låg ett sällsamt skimmer, som
icke kom af den nordiska
sensommarkvällens blida skymning, och som
publiken icke såg. Den såg endast Juanita.
— Se! — flög det som ett
för-stämdt brus från bord till bord — se,
hon gråter. Juanita gråter!
Och öga efter öga sökte undrande
och medlidsamt det unga sorgsna
ansiktet, som i nästan liflös stelhet lutade
sin profil öfver instrumentet. Under
de nedfällda ögonlocken, utefter de
bleka kinderna rullade tår efter tår,
medan från violinen tonerna pärlade
klara och rena, trygga och
förtröstansfulla som löftet från en lifvakt, hvilken
står eller faller med det den vaktar.
Och publiken förstod. Ingen applåd
bröt tystnaden, intetord. Molnet stod
öfver världen, blixten hade redan tänd i.
Juanitas tårar rullade till tusentals
andra ned i tidens ödesdigra sköte.
Och de stora ögonblickens stora
förståelse ilade som strömmar genom
själar och bröst: — Tänk — tänk,
om det gällt vårt eget!
- 781 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
