- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 17 (1915/1916) /
780

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 3 september 1916 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

OTTO STRÖMBERG.



TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Den 21 augusti fyllde en af Uplands ledande
män, tillika en af vårt lands på det industriella
området mest framstående, bruksdisponenten O. M.
Strömberg, sextio år. Bland de hyllningar som
därvid kommo honom till del märktes särskildt
öfverlämnandet af ett minnesalbum från
tjänstemän och förmän "till minne af hans mångåriga
ledning af Österby gamla bruk och med tack för
human chefsgärning".

Otto Mauritz Strömberg är född i Örebro den
21 augusti 1856. Hans anträd går tillbaka till en
finländsk bondesläkt, som emellertid redan
omkring år 1700 öfverflyttade till Sverige och hvars
medlemmar lefvat och verkat i Södermanland och
Närke. Föräldrarne voro den framstående
skolmannen, rektorn vid Karolinska läroverket i Örebio
Johan Emil Strömberg (en broder till
Strängnäsbiskopen Adam Theodor Strömberg) och hans
maka Mathilda Lovisa Bronell. Efter att ha
åtnjutit undervisning vid fädernestadens läroverk
(1865—72) och genomgått dess tekniska skola
åren 1872—74 blef han elev vid Teknologiska
institutet i Stockholm, hvarifrån han utexaminerades
som bergsingeniör år 1877. Han fick därefter
anställning som smidesbokhållare och verkmästare
vid Utansjö bruk i Ångermanland, där han
stannade i fyra år, hvarefter han år 1881 öfverflyttade
till Strömsbergsverken i norra Upland. Här
utöfvade han en mångsidig verksamhet först som
bruksförvaltare 1881—92 och därefter som
disponent 1893—97. Sistnämnda år kallades han
slutligen att öfvertaga disponentbefattningen hos
Aktiebolaget Österby Bruk, Dannemora, hvilken han i
år lämnat på grund af brukets försäljning efter
att ha innehaft den i nära två årtionden. Under
Strömbergs ledning utvecklade sig den här
bedrifna rörelsen högst ansenligt. Här fanns också
godt utrymme för verksamhetslusten och
driftigheten. Per Adolf Tamm hade utvidgat brukets
tidigare domän genom inköp af ytterligare
bruksegendomar och skogar samt där infört många
förbättringar såväl i afseende på maskiner som
arbetsmetoder. Som chef för det af hans arfvingar
bildade aktiebolaget fortsatte Otto Sttömberg i
samma anda. Här funnos kvarnar och mejeri för
jordbruket, egna grufvor, järnbruk med masugn,
vallonsmedja, brännstålsugnar, degelgjutstålverk,
ångsåg o. s. v. Erforderliga träkol framställdes
på platsen. I synnerhet vann bruket berömmelse
för sitt utmärkta kvalitetsstål — det yppersta, som
öfverhufvud kan framställas. Inalles sysselsattes
öfver 300 arbetare.

Under de trettiofem år Otto Strömbergs
lifsgärning varit förlagd till Upland har hans namn
kommit att knytas till de mångfaldigaste offentliga
arbetsområden inom detta landskap.

Redan år 1887 fick han säte i Upsala läns
landsting, som han sedan ända till och med sistlidet år
tillhört med blott två års afbrott (1897-98), och
det nit, hvarmed han deltog i tingets arbeten,
förde honom redan 1902 till vice ordförandeplatsen,
som han år 1908 genom k. m:ts utnämning fick
utbyta mot ordförandestolen. Om landstingets
förtroende till honom vittnar ock, att han utsetts
att vara en af länets representanter i Första
kammaren alltsedan år 1905.

Vidare har Strömberg anlitats för uppdrag som
ledamot i styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut
och för en hel del enskilda bolag, af hvilka må
nämnas Aktiebolaget Sveriges privata Centralbank
och Upsala —Gäfle järnvägsaktiebolag.

Äfven som riksdagsman kom Strömberg snart
att intaga en framträdande plats. Konservativ och
tullskyddsvän anslöt han sig här till första
kammarens majoritetsparti för att efter
proportionalismens tillämpning öfvergå till motsvarande nya
partiorganisation. Vid sina första riksdagar utsågs
han till suppleant i konstitutionsutskottet, men
fick därjämte redan vid det andra (1907) plats i
det viktiga särskilda rösträttsutskottet; det var
först efter mycken tvekan han anslöt sig till det
Lindmanska representationsförändringsförslaget.
Från och med är 1909 öfverflyttades emellertid
Strömbergs verksamhet till statsutskottet, där han
först under fyra år fungerade som suppleant och
sedermera från och med 1913 års riksdag varit
ordinarie ledamot. Dessutom har han tagits i
anspråk för särskilda utskott: åren 1910 och 1911
hade han säte i de särskilda
arbetsaftalslagstiftningsutskotten, 1912 i det särskilda
arbetareskyddslagstiftningsutskottet.

Meningarne äro ej häller delade därom, att
Strömberg hör till vår riksdags mera betydande män.
Ehuru han med sin förnämt reserverade
personlighet icke så synnerligen flitigt deltagit i
debatterna — oftast har detta skett då hans deltagande
i ärendenas utskottsbehandling det påkallat — är
det ingen hemlighet att han genom sin
verksamhet i statsutskottet och ställning i öfrigt
tillhör riksdagens arbetande och ledande krafter. En
klok, begåfvad och rakryggad man erkännes han
vara äfven af dem, som icke dela hans
partiståndpunkt och nu vid sextioårsdagen ha äfven
meningsmotståndare vittnat om, hur han vunnit dem
under stridens gång: "hans typ är af ett annat
snitt", skrifver en bland dem, "än så många a*
dessa inom våra gamla landamären, som tro sig
vara stormän, därför att de födts med privilegier
eller idissla partifraserna med ledighet." När man
läser disponent Strömbergs anföranden i
riksdagsdebatten, får man också ett starkt intryck af,
att det här icke är gråa teorier, som diktera
ståndpunkterna, utan att man städse har inför sig den
praktiske mannen ur lifvets skola, som förstår
både att taga och gifva skäl för det votum, som
han efter moget öfvervägande funnit sig böra afgiva.
Ur denna synpunkt har det också med rätta
kunnat sägas, att Otto Strömberg intager en god och
bemärkt plats i den ståtliga raden af svenska
brukspatroner, hvilka allt ifrån Tore Petres och Carl
Fredrik Wærns dagar spelat en så framstående roll
i Sveriges parlamentariska lif — en följd af att de
från ledningen af sina stora företag kunnat taga
med sig så mycket af vilja och af kraft, af
verklighetssinne, praktisk förfarenhet och personlig
vederhäftighet.

Bland viktiga utredningsuppdrag, vid hvilka
Strömberg kallats att medverka, förtjäna särskildt
nämnas ledamotskap i gruflagstiftnings- och
seminariekommittéerna. Ur den sistnämnda afgick han
visserligen, innan den hunnit slutföra sitt arbete,
men detta ingalunda på grund af bristande intresse
för folkundervisningen, som i honom städse haft
en intresserad vän.

Sedan 1908 har han haft säte bland
järnvägsfullmäktige.

Till de hyllningar och välönskningar, som på
sextioårsdagen kommo disponenten Strömberg till
del, må här läggas ett uttalande af den
förhoppningen, att det ännu länge må varda honom
förunnadt att med hälsa och kraft göra sin förmåga
fruktbärande både i det allmännas och i det
enskilda affärslifvets tjänst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:04:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/17/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free