Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Den 7 Oktober 1900 - Gallegher som reporter. Af Richard Harding Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLEGHER SOM REPORTER.
EN TIDNINGS HISTORIA.
Af RICHARD HARD1NG DAVIS Förf. till .Framgång». Öfversättning för HVAR 8 DAG.
(Forts, frän n:o I.)
»I len?, upprepade Kettler med det mest upp-
’ riktiga förakt. »Nä-äj, dä’ ingen sportsman.
Han är litet besynnerlig, tror far. Han kom hit en
morgon i förra veckan och talade om att hans läkare
sagt honom att han skulle fara ut pa landet för
sin hälsa. Det är en högfärdig sta’bo, han har
handskar och får maten upp på sitt rum och allting.
Dom sa’ på krogen i går kväll att dom trodde att
ban hölle sig undan, och bara på försök frågade
far honom om han kommit hit för att se pa
brottningen. Han sag helt skrämd ut och svarade att
ban inte ville st- på någon brottning. Och da
säger far: ’Jag förmodar ni menar att ni inte vill
träffa på några brottare?’ Far mente inte något
med det, men mister Carleton, som han kallar sig,
blef blek som ett spöke och sade: ’Jag kan nog
sjutton slåss’ och började skratta och skämta. Och
i tnorgse gick han direkt dit ned till sportsmännen
och talade om att han skulle resa in till staden ocli
träffa några vänner och när han gick sa’ han:
’Det här ser väl inte ut, som om jag vore rädd för
folk, hva’?’ Men far säger att om han inte sagt
hvad han gjorde, skulle mister Carleton aldrig ha
lämnat sitt rum.
Gallegher hade fått veta allt hvad han ville
och mer än han hoppats — sa mycket mera, att
hans vandring tillbaka till stationen blef en
triumfmarsch.
De tjugo minuter han måste vänta på nästa
tåg syntes honom som en timma. I ndcr tiden
skickade ban följande telegram till Hefflefinger:
»Er man finns i närheten af Torresdale station
på Pennsylvaniajärnvägen. Tag en droska och möt
mig vid stationen. Vänta tills jag kommer.
Gallegher.
Med undantag af ett vid midnatt stannade ej
något tåg vid Torresdale, detta var orsaken till
ordern om droskan.
Tåget till staden syntes Gallegher släpa sig fram
tum för tum. Det stannade och backade då och
då till ingen nytta, inväntade ett expresståg, som
skulle gä före det, och stod och sölade vid
stationerna. När det till slut var inne, var Gallegher ur
vagnen innan det stannat, uppe i en droska och på
väg hem till sportredaktören.
Denne höll på att äta middag och kom ut i
tamburen med servietten i hand. Gallegher
förklarade med andan i halsen, att han hade uppspårat
den mördare, som polisen öfver hela världen
spanade efter, och att ban trodde att karlen, för att
undvika misstankar där han bodde, skulle vara
närvarande vid brottningen på natten.
Sportredaktören tog Gallegher med sig in i sitt
arbetsrum och stängde dörren. »Hör nu», sade han,
»tag om det där igen.»
Gallegher repeterade sin berättelse i detalj och
tillade att han skickat bud till Hefflefinger att göra
arresteringen, för att icke polisen och de andra
tidningarne i Philadelphia skulle bli varskodda.
»Min mening är att Hefflefinger skall arrestera
Hade med den order han har fått för inbrotts tjuf ven»,
förklarade Gallegher, »och taga honom med sig
till Newyork på tåget som passerar Torresdale kl.
i. Det kommer inte till Jersey City förrän kl. 4,
en timma efter morgontidningarne gatt i präss.
Naturligtvis måste vi smörja detektiven, så att han
håller sig tyst och inte talar om hvem hans fånge
värkligen är.»
Sportredaktören räckte ut handen för att klappa
Gallegher på hufvudet, men ändrade mening och
skakade i stället hand med honom.
»Min gosse», sade han, »du är ett underbarn.
Om jag kan klarera resten af den bär historien i
kväll sä är det 5,000 dollars belöning och
världsrykte för dig och tidningen. Nu ämnar jag skrifva
till hufvudredaktören, och du kan taga brefvet med
dig och tala om för honom hvad du gjort och hur
jag ämnar göra, och sa far du komma tillbaka till
tidningen och får din lön påökad. Kanske du inte
visste att du är afskedad?»
»Tänker ni inte taga mig’ med er?» frågade
Gallegher.
»Hvad! Visst inte! Hvarför skulle jag det? Det
är nu uteslutande en affär mellan mig och
detektiven. Du har gjort ditt och gjort det bra. Om
karlen blir fångad, sä är belöningen din. Men du
skulle bara vara i vägen nu. Du gör klokast i att
gå till byrån och göra upp med din principal.»
- Om tidningen kan reda sig utan mig, sä kan
jag reda 111ig utan den gamla tidningen», förklarade
Gallegher upprörd. »Och om jag inte far med er,
sa far inte ni heller. För jag vet hvar Hefflefinger
är att träffa och det ämnar jag inte tala om.»
»Ah ja, very well, se så», svarade
sportredaktören och kapitulerade. |ag skall skicka brefvet
med ett expressbud. Men kom ihåg, att om du
mister din plats så är det inte min skuld.»
Gallegher undrade storligen, hur denne man
kunde tala 0111 en veckas aflöning i jämförelse med
känslan att fa se en världsbekant brottsling fast
och fa nyheten för sin tidning ensamt.
Från det ögonblicket sjönko sportredaktörens
aktier i Galleghers ögon.
Mr Dwver slog sig ned vid sitt bord och skref:
Jag har fatt pålitlig underrättelse om att
Burbanks mördare Hade kommer att vara närvarande
vid brottningen i kväll. Vi ha arrangerat så, att han
blir arresterad utan att det väcker uppseende och
så att de andra tidningarne ej fä nys om saken.
Jag behöfver inte påpeka att detta kommer att
bli den viktigaste nyheten i hela landet i morgon.
Högaktningsfullt
Michael E. Dwyer.»
Sportredaktören steg in i droskan som väntade,
under det att Gallegher hviskade sina
förhällnings-order till kusken. Han blef tillsagd att först köra
till en expressbudsstation samt därifrån ur staden
till »Eagle Inn» vid Torresdale.
Det var en kuslig natt. Rägn och snö föll pa
samma gång och frös innan det nådde marken.
Sportredaktören fick sitt bref afsändt till
redaktionsbyrån, tände därpå en cigarr, slog upp kragen på
sin ulster och kröp ihop i ett hörn i droskan.
För Gallegher syntes blotta tanken pä sömn
i detta ögonblick nästan brottslig. I det mörka
hörnet i droskan lyste hans ögon af febril spänning
och obeskriflig glädje vid tanken på hvad som
komma skulle. Efter en halftimmas färd gled han
— 3° —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
