Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 21 Oktober 1900 - Arvid Ödmann - Försöket med amerikanska stenkol i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAT,
Det är inte stort mer än ett par år, sedan hr
Ödmann senast hade anledning att jubilera. Den
14 februari 1898 hade ett kvarts sekel gått, sedan
han gjorde sitt inträde på den scen, där han sedan
dess firat så många och så glänsande triumfer.
Wijkander hade fått fatt i honom några år förut,
då han som deltagare i Jahnkeska sångarturnéen
till Amerika passerade Stockholm och öfvertalat
honom att stanna 05I1 ingå vid k. operan, där han
1871 antogs till elev. Efter sångstudier för Arlberg
debuterade han 1873 som Tamino i »Trollflöjten».
Framgången var pataglig och en tidning skref om
hans debut, att den »berättigade till de allra största
förhoppningar».
»Jag mins ditt första steg på scenens bräder,
Det togs vid Mozarts härliga musik
i sagoprinsens i Taminos kläder
med stämma, som, fast rädd, klang full och rik.
Den kvällens eldprof manliszt genomgick du,
och vishetslönen blef ett nytt kontrakt.
Om rätt jag mine, tolfhundra kronor fick du —
Ett ny ti, ett lysande bevis på sångens makt»
Orden äro Frans Hedbergs, hans gamle lärares.
De fälldes i en hyllningsdikt vid det ofvannämda
jubiléet. 1 samma kväde hette det:
»Det kan ej nekas, att i unga dagar
en smula bredt det var ditt Vermlandsmål,
men snart det mildrades af vanans lagar,
fastän det aldrig mistade sitt stål —
Den klangen tog du med från hembygdsbergen
på botten af din ärliga natur,
och ännu har den ej fötlorat färgen,
den friska med sin doft af skogeus gran och fur.»
Efter sitt engagemang vid operan fortsatte
Ö. sina sångstudier hos Günther och Ivar
Hallström samt Masset i Paris. Efter återkomsten
därifrån 1876 har han med ett par års afbrott
1887—89, dä han var engagerad i Köpenhamn,
tillhört Stockholmsoperan, hvars publik räknat honom
som sin alldeles särskilde gunstling. Att nämna
hela den långa serie af operor, i hvilka han under
dessa år uppträdt, skulle vara att redogöra för
större delen af vår operas repertoar, hvilket blefve
ett onödigt vidlyftigt arbete. Det fanns nämligen
en tid, när nya operor förekommo till uppförande
äfven på den svenska sångscenen. Vi skola
inskränka oss till att nämna några af de roller, som
utgöra själfva pelarna under hans konstnärsnamn.
Dit hör främst hans Fernando i »Leonora», där
han 1878 uppträdde vid Trebellis sida. Hans
populäraste parti är kanske Zephoris i »Konung för
en dag». Efter Arnoldssons död 1881 har han
öfvertagit alla slags tenorpartier. Som Faust har
han gjort storartad lycka och detsamma gäller
om hans framställning af Romeo. Hans förnämsta
roll är emellertid Othellos, om hvilken en bekant
musikkritiker yttrat, att han där »lyckats mer än
vanligt förena skådespelarens konst, som annars
ej är honom i högre grad beskärd, med sångarens
samt åstadkommit en sällsynt fulländad vokal,
plastisk och mimisk helhet».
* *
Vid den förut nämda hyllningsfästen för
Ödmann vid hans 25-årsjubileum som artist uttalade
han ett tack till sin chef, sina kamrater, sina
kapellmästare och regissörer, till recensenterna och
till sist, »men varmast till damerna, hvilka strött
endast törnfria rosor på hans stig».
Det var vackert sagdt af honom, och om det
icke är bokstafligt sannt, så är skulden icke
damernas — ty sannerligen de skulle nännas med flit
lämna någon tagg vid de rosor, de i så rika fång
strött på den »gudomliges» väg. Det sägs till och
med, att den varma omtanke om hans hvila, som
stänger alla besvärande uppvaktningar ute, icke
alls utgår från honom själf, utan från det kvinliga
väsen, som närmast har honom i sin vård.
FÖRSÖKET MED AMERIKANSKA STENKOL I SVERIGE.
Under det engelsmännen nog icke »brännt sina
kol förgäfves» i Afrika och Kina, har priset
på denna nödvändighetsvara stegrats i och med
allt knappare tillgäng. De engelska
kolgrufsträj-kerna ha bidragit att göra situationen så allvarsam,
att hela Europa råkat i bekymmer för detta bränsle.
Hvad Sverige beträffar hålla vi som bäst på att
komma underfund med våra tor/mossars
slumrande millionvärde, men tills dato har man nästan
endast hunnit »experimentera».
I dagarne har för Statens järnvägars räkning
till Göteborg ankommit den andra laddningen
amerikanska stenkol. Den har hitförts med
engelska ångaren »Laureldene», ett 5000-tons-fartyg af
en mycket egendomlig konstruktion, s. k.
turret-typ. Ångaren torde vara den första i sitt slag
som besökt svensk hamn och följaktligen af nog
stort intresse att här försvara sin plats!
PÅ DÄCKET.
Man observere de stora utbyggningarna å ångarens sidor,
hvilka lämna rikligt lastutrymme.
»LAURELDENE».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
