Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 28 Oktober 1900 - Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARD BERGH.
5 symbolistiska konsten älskar liksom den
romantiska dröm och sägen; mången gång
ser det ut, som också den flydde verkligheten.
Men denna flykt är endast skenbar. Den
symbolistiska konsten vill tränga fram mot tillvarons
väsentligheter, därför undviker den sorgfälligt
skummet, de tusen bubblorna på ytorna hvilka
fånga de tanklösas uppmärksamhet och skymma
det stora kraftspelet på djupet. Där verkligheten
för det hvardagliga ögat ter sig som en mångfald
af korsade och brutna streck, söker den de par
stora linier som i botten bestämma mönstrets
rutor och figurer och torgens massor af ansikten
söker den samla i hela ålders- och samhällsklasser
tecknande masker, hvilkas drag bära prägeln af
stora serier erfarenheter och sorger.
Den symbolistiska konsten vill omtolka
världen i förklarad bildskrift, illustrera dess dramer i
syner, hvilka just genom frigjordheten från det
fotografiska hoppas nå fram till det verkligt
betydelsefulla och med hjälp af fantasi, öga eller öra
— gifva intryck af det som sker i det som tyckes
ske. Den symbolistiska konsten är en filosofisk
konst när den är äkta, och det är därigenom den
skiljer sig från romantiken».
Så har nyligen den symbolistiska konstens
väsen tecknats af dess känsligaste tolk i vårt land.
Man bör hålla fast vid denna dess innebörd för
att förstå dess sammanhang med den period af
verklighetsstudium, hvarur den vuxit fram. Och
särskildt är det af nöden, om man skall lyckas få
något grepp på en konstnärsutveckling som
Richard Berghs. Under den naturalistiska analysens tid
var han en hängifven naturalist, som i
förutsättningslöst naturstudium såg konstens främsta
betingelse. Men tidigare än någon svensk målare
började han visa, att analysen icke längre
tillfredsställde honom i och för sig. Analys leder till
syntes. Richard Bergh blef syntetist, blef
symbo-list. Och bland den symbolistiska konstens
målsmän i vårt land är det knappast någon som
lyckats gifva så pass klara uttryck som han åt hvad
han velat och syftat till. Det gr klart att en ny
konstriktning som symbolismen, hvilken därtill
genom sin natur undandrager sig möjligheten att bli
populär, skall bli föremål för vidt skilda meningar.
Richard Berghs konst har också kommit mycken
förargelse åstad. Hans 1894 på konstnärsförbundets
utställning exponerade måhiing »Vision» var det
första af hans arbeten, som betecknar brytningen.
Hvad han sedan skapat betecknar fortgång och ut-
veckling på den väg hvarpå han då steg in.
»Riddaren och jungfrun», som på utställningen i
Stockholm 1897 tilldrog sig alla besökandes
uppmärksamhet, är väl att anse som det fullödigaste
uttrycket för hans symbolistiska konst. Att
densamma för den allmänhet, hvars konstnärliga norm
endast räknar med sådan konst, hvartill den
bokstafligen sett motstycken i verkligheten, icke
kunde blifva förstådd, hindrar naturligtvis icke att den
är ett konstverk af det slag som kommer att
bestå.
Att det kommit att stå så mycken strid om
Richard Berghs konstnärliga alstring beror nog
emellertid icke uteslutande på karaktären af hans
konstnärliga produktion, utan också därpå, att han
alltjämt varit midt i elden under de »konstpolitiska»
partidebatterna. När i midten af 1880-talet
förberedelserna under Ernst Josephsons ledning började
till en utbrytning ur den svenska konstnärskåren
af dem som funno de gamla banden tryckande,
var han en af de mest intresserade deltagarne.
Både på den första utställningen »Från Seinens
strand» och på den därpå följande
»Opponenternas utställning» var han med och i den muntliga
och skriftliga debatten saknades han icke heller.
Sedan dess har han alltjämt varit i teten, gifvit
hugg och fått hugg, af hvilka han visserligen
också stundom gjort sig väl förtjänt.
Men under alla dessa diskussioner har han
hunnit till att utom de redan nämda arbetena
utveckla en liflig konstnärlig alstring. På våren 1889
målade han det bekanta porträttet af fröken Eva
Bonnier, ett konstverk som han själf lär ha ansett
som det bästa bland sina arbeten. Han framträder
här först som den öfverlägsne kolorist han är.
På samma gång präglas porträttet af den skarpa
karaktärsanalys, som utmärker hans
porträttmålning i allmänhet, hvaraf porträtten af Vult von
Steijern och Ellen Key torde vara de mest bekanta
bland de äldre och porträttet »Gerda» samt det
för Uffiziernas galleri i Florens målade
karaktäristiska själf porträttet bland de yngre. Porträttmålning
har allt i från början sysselsatt honom. Redan
1883 väckte han uppmärksamhet med sitt porträtt
af Nils Kreuger och följande år målade han de
kända porträtten af fröken H. Klemming samt
generalkonsul J. W. Smitt.
Richard Bergh är född 1858. Han blef 1877
elev af Perseus. Efter ha genomgått
konstakademiens principskola studerade han på Colarossis och
Laurenc’ atelierer i Paris.
— 66 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
