Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 28 Oktober 1900 - Guiseppe Verdi - »Damen från nattkaféet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUISEPPE VERDI.
J^en store italienske maëstron
ingick nyligen i sitt S4:de år.
På denna dag afslutade han det
stora memoarverk som ända
hittills varit en djup hemlighet.
Den anspråkslöse och
tillbakadragne mannen, hvilkens
sällsynt goda hjärta afhållit från
hvarje skriftlig kritik af samtida
kompositörer, har nu fullbordat
ett till omfattning såväl som till
betydelse storslaget verk öfver
alla mera betydande musikalster
ända från Bellinis tid till den dag
nu är. Den icke minst
intressanta delen af »Musikens
historia» — som arbetet lär skola
benämnas — blir nog Verdis
personliga erfarenheter och
minnesanteckningar under ett
nära nog hundraårigt musiklif.
Ett annat bevis på Verdis goda
bjärta är den stiftelse han skapat
i Milano, ett storartadt henr
för musiker.
Verdi såsom kompositör är
den Åldrige kompositören verdi
och tenoren tamagno.
ett fenomen nära nog. Han var
redan en gammal man med
världsrykte för sina operor i den
kända italienska stilen —
»Trubaduren», »Traviata» m. fi. — när
han gick öfver till den mera
moderna riktningen — »Aida» —
och i sin sena ålderdom har han
skapat mästerverk i en fullt
modern, nära nog Wagnersk stil
— musik med ungdomlig färg
och glöd. Sedan »Falstaff»
1893 uppfördes, har Verdi
lefvat i stillhet för sig själf. Man
har undrat hvad som kunde vara
i görningen, man har t. o. m.
frågat och den gamle maëstron
har endast svarat »jag spelar
piano» — och det har varit sannt
nog. Men hvad han inte talat
om, det är det memoarverk som vi
omnämnt och hvilket nu emotses
med det största intresse öfver
bela världen. Vår fotografi visar
Verdi och signor Tamagno, den
ryktbare tenoren.
»DAMEN FRÅN NATTKAFÉET».
EN UNG LOFVANDE ARTIST.
Det verkligen förtjusande porträttet är taget
å hr Steen-Möllers atelier, Göteborg.
|h örsta gången vi minnas ha sett fröken Maria
Johansson på scenen var — om vi ej
missminna oss — uti en af titelrollerna i det franska
folkskådespelet »De små landstrykarne», hvilken
pjes gjorde ganska stor lycka i Stockholm, men
mottogs helt kyligt i Göteborg. Tvärtom är
förhållandet med Feydeaus fars, den beryktade »Damen
från nattkaféet». Den drog nog sina goda hus i
vår glada hufvudstad, men blef en helt oväntadt
inbringande kassapjes i »det stela Göteborg».
Orsaken till pjesens framgång ligger till stor
del i fröken Johanssons utförande af den vanskliga
titelrollen, hvilken fordrar en icke vanlig fin och
säker behandling för att ej slå öfver. Ty pjesen
hör ju till dem, som endast förtjäna att skrattas
åt. Ju muntrare salong — desto mindre »anstöt».
Fröken Johanssons stiliga, »gamin»anlagda, sorglöst
uppsluppna, ouppfostrade men ingalunda djupt
depraverade »dam • halkarskickligt öfver svårigheterna
och hon har med denna roll ytterligare vuxit i
publikens gunst. Utan tvifvel har hon en vacker
framtid på scenen.
Innan den unga artisten fastades vid dir. Ranfts
teater, uppträdde hon bl. a. i en hufvudroll i
»Lejonets unge», från hvilket stjxke hon torde vara
i minnet hos publiken landet rundt.
-69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
