Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 28 Oktober 1900 - Ur van Bibbers lif. Af Richard Harding Davis - Franske handelsministern Millerand hos grufarbetarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
han hoppade upp i sin droska igen. xDet är en
otreflig historia. Ett par unga nöt. Ingen hade
någonting emot partiet, utan de voro bara för
unga, .förstår du. Tack så mycket.»
»Ah, jag ber, ingen orsak!» svarade van Bibber
artigt.
sSeså», sade han, i det han gick fram till det
förskräckta unga paret, som satt och darrade på
terrassen, >nu har jag skickat i väg din bror till
Chicago. Jag vet inte hvarför jag just utvalde
•Chicago som tillflyktsorten för en smekmånad!
Men jag är inte van att ljuga och gör det inte
vidare bra. Om ni nu vill presentera mig, så skall
jag se hvad som kan göras för att hjälpa de två
barnen ur skogen.»
Standish sade: »Miss Cambridge, detta är mr
’Cortlandt van Bibber, om hvilken ni hört min bror
tala>, och miss Cambridge svarade att det var
henne mycket angenämt att träffa mr van Bibber
till och med under så synnerligen vanskliga
omständigheter.
»Hvad ni två nu skola göra», sade van Bibber
i en ton som om de vore omkring femton år gamla
och han åtminstone fyrtio, »så låt den här saken
bli så offentlig som möjligt.»
»Hvad förslag!» utropade de båda rymlingarne
lifligt protesterande.
»Jo visst!» sade van Bibber. »Ni voro på väg
att begå ett ödesdigert misstag. Ni ämnade gå
till någon obekant prestman i någon alldeles okänd
församling och han skulle ha vigt er i ett bakrum
utan attest eller vittne, precis som hvilket
för-lupet par som hälst från landet. Men i fråga om er
är det ju en annan sak. Hvarför ni inte blifvit
vigda på öfligt sätt i kyrkan, vet jag inte, och jag
ämnar inte fråga om orsaken, men en vänlig
försyn har sändt mig till er för att tillse att det ej
hlir prat eller skandal, hvilket ju alltid är ledsamt
och endast skulle ha haft till följd att era namn
gått igenom alla möjliga tidningar. Jag skall
arrangera den här vigseln ordentligt, om ni vilja vara
snälla stanna här tills jag skickar hit en vagn och
hämtar er. Lita bara fullkomligt på mig och ät
•er lunch i allsköns lugn. Det skall gå all right
— och tillåt mig att rekommendera salladen, som
är särskildt god.»
Van Bibber körde först i ursinnig fart till den
lilla kyrkan »rundt om hörnet». Han talade om
allt för den gamle vänlige pastorn och gjorde upp
att kyrkan skulle vara öppen och vikarierande
organisten på sin plats klockan tre med ett
stadshud som orgeltrampare.
»Och nu», sade han till sig själf, »måste jag
skaffa några namn. Det betyder ingenting vidare,
om de råka känna de höga kontrahenterna eller
inte, men det måste vara namn som alla känna
till. Alla som äro i stån äta lunch hos Delmonicos
■och herrarne äro på klubbarne.» Först for han
således till den nämda stora restauranten. därhän
med sin vanliga tur fann mrs »Regy van Amt och
mrs »Jack» Peabody och misserna ßrookline, hvilka
alla kommit på ett besök för dagen med
ånglust-yachten »Minerva från Boston. Han talade om för
dem, hur saken förhöll sig och förmådde dem att
aflägga tysthetslöfte samt att taga med sig de
herrbekantskaper som de kunde anträffa.
På klubben tvingade han till tjänstgöring fyra
män som kände alla människor och som alla
människor kände.
Därpå skickade han ett stadsbud och beställde de
bästa hytterna på Fall River-båten och ett annat
efter blommor, och därpå satte han mrs VanArnt
i en droska och skickade henne efter bruden och
i egenskap af best man* tog han en annan droska
för att hämta brudgummen.
»Jag har varit förste marskalk fyrtiotvå gånger
nu», sade van Bibber, när de voro på väg till
kyrkan, »men detta är första gången som jag i
denna egenskap uppträdt i gula skor och blå
segelkostym. Men då», tillade han förnöjdt, »skulle ni
se de andra. En af dem har randig flanellsdräkt.»
Mrs van Amt och miss Cambridge gräto ju
en tår på vägen till kyrkan, men bruden var lycklig
och idel leenden när hon gick uppför stora gången
sin blifvande man till mötes, och denne syntes
mycket medveten om situationens allvar inför dessa
män, hvilka han alla kände till utseendet eller till
namnet, men aldrig förut träffat tillsammans med.
Men de tryckte alla hans hand när ceremonien
var öfver och vikarierande organisten spelade
Mendelssohns bröllopsmarsch och van Bibber
slungade en sko och en hand full af ris — som han
förtänksamt skaffat sig på klubben — efter de
nygifta, när de foro sin väg till båten.
»Nu skickar jag notisen till tidningarne i
morgon», sade van Bibber med en belåten suck af
lättnad och stolt tillfredsställelse, »och när den
blir tryckt ser den ut som en af de mest ortodoxa
och finaste vigslar för säsongen. Men ändå kan
jag inte låta bli att tänka på —»
»På hvad?» inföll mrs van Amt.
»Jo, jag kan inte låta bli att tänka på den
äldre brodern Standish, som gnor i väg till Chicago
i trettiofem graders värme. Jag hade ju bara behöft
skicka honom till Jersey City. Men där ser man»,
tillade van Bibber sorgset, »att när en karl inte
är van att ljuga så skulle han inte bry sig om det!»
FRANSKE HANDELSMINISTERN
MILLERAND HOS GRUFARBETARNE.
T T äromdagen
be–L J- sökte franske
handelsministern
monsieur Millerand
grufdistrikten vid
Pas-de-Calais, där
han mottogs
synnerligen fästligt af
arbetarne, hvilkas
vän och gunstling
han är.
Ministern invigde
hospital och skolor
och steg slutligen
ned i en grufva, där
han tog spettet och
själf arbetade. Han
synes å bilden i
denna arbetaredräkt.
’ Best man" kallas pä engelska den .förste marskalk’, som för brudgummen till altaret.
— 79 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
