Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 18 November 1900 - Frisinnade klubben i Stockholm - »City volunteers’» hemkomst till London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISINNADE KLUBBEN I STOCKHOLM
FRISINNADE KLUBBEN: AFTONSAMKVAM.
iWatnnen de fur tillfället närvarande medlemmarne äro frAn vänster räknadt: d:r Raphael (i gungstolen), Not. Publ. Furstenberg,
d:r Hammar, häradshtifd. Huselius, pastor Björck, artisten Pauli, bokförl. C. O. ’’Bonnier, d:r Laurin,
artisten R. Bergh, professor Bendixon (i länstolen).
ilen inredts med en stilfull enkelhet, som skänker
sinnet konstnärliga intryck. Det är den modärna,
från de gamla stilarna så vidt möjligt frigjorda
möbelarkitekturens och rumsutstyrselns sträfvan-
den, som här med arkitekterna E. C. Westmans
och R. Östbergs goda smak fått uttryck i de i
rödt och grönt hållna möblerna och väggarna.
»CITY VOLUNTEERS’» HEMKOMST TILL LONDON.
Korrespondens till HVAR 8 DAG.
Man har ganska allmänt den föreställningen,
att engelsmännen, de stela, kalla
engelsmännen, icke äro mäktiga af entusiasm, icke låta
sig medryckas af känslorna.
Den som i London varit med om någonting
sådant som drottning Viktorias regeringsjubileum,
en jubeldag efter en Sydafrikaseger eller nu senast
de från Afrika återvändande Cityfrivilliges intåg
— hvarifrån bilden å andra sidan är tagen — han
vet annat. Han vet att Londons folkmassor äro
underkastade samma »massornas psykiska lagar»
som folkmassor öfverallt annorstädes, han har sett
hur en sporadiskt förekommande entusiasm bland
massan genom reflex och suggestion växer och
vidgar sig som på det lugna vattnet vågorna när
ett föremål släppes ned deri, för att slutligen
insvepa massornas hela oformliga varelse i ett jubelrus,
som närmar sig vansinnets omedvetenhet. Då äro
engelsmännen som alla andra, blott kanske något
våldsammare i sina jubelyttringar än många andra
folk.
Cityfrivilliges intåg var en första rangs fästdag
i London. Skulle man icke liksom en gång Roms
befolkning mottaga segrarne, dessa bokhållare,
kontorister och hvad allt de voro innan de i fjor, när
det britiska jätteriket syntes darra för de små
boerfolken, kastade penna och böcker och gingo till
fosterlandets försvar!
Hela den långa vägen från Paddingtons station
genom Londons förnämsta gator, som de frivillige
framtågade, var så packad af folk, att ehuru en
trupp poliser till häst, ordnade i svinfylking, på
snöplogsvis plöjde väg för de frivilliga, måste dessa
på sina ställen tränga sig fram i gåsmarsch och
nyttja geväret för att komma igenom. Polisen och
den till 20,000 uppgående milisen kunde icke
behärska folkmassorna. Som vanligt vid dylika
tillfällen i London, voro en mängd berusade personer
med för att bidraga till oordningen. Ställningen
belyses bäst däraf, att lordmayorn, som skulle mött
»hjältarne» vid Citys gräns, vid triumfporten, och
där hälsa dem med ett tal måste afstå härifrån —
enär polisen icke kunde bana väg för honom dit.
1 det vilda fästjublets buller genomtonade
nödropen från kvinnor och barn, som klämdes och
nedtrampades i den med naturkrafternas hänsyns-
— 119 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
