Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Den 9 December 1900 - Hjalmar Branting. Af V—d S. - En hundraårig klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
gjort på Stockholms observatorium under ledning
af astronomerna Gyldén och Backlund och under
de följande åren hade han fortsatt sina studier dels
där och dels senare vid Pulkova (i Ryssland). Men
de allmänna kulturella intressen, som alltid
upptagit honom vid sidan af de vetenskapliga, fingo
så småningom väldet öfver de senare. 1884 ingick
han i den af K. P. Arnoldson uppsatta tidningen
»Tiden», som till stor del genom hans äfven
ekonomiska bestånd hölls uppe ett par år. Men
»Tiden gick in i evigheten», och Branting flyttade sin
verksamhet öfver till den nyuppsatta
arbetartidningen »Socialdemokraten», hvars redaktör han
sedan med ett kortare afbrott varit och fortfarande
är. »Socialdemokraten» var från början en liten
veckotidning, uppsatt och spridd af arbetarne själfva
så godt som utan något kapital. Snart nog
utvecklade den sig emellertid till daglig och efter att ha
sysselsatt sig företrädesvis med den socialistiska
framtidsstaten och den genaste vägen dit tog den
fatt på de aktuella frågorna och började säga sin
mening i de små och stora spörsmål som syssel-
sätta äfven den öfriga prässen. Dess utveckling
återspeglar sålunda både i det ena och det andra
hänseendet arbetarerörelsens egen. Och det har
varit Hjalmar Brantings styrka, att hans egen
utveckling så troget stämt öfverens med denna.
Rörelsen har satt sitt märke på honom, och han sitt
på rörelsen. De kulturella och ideella
synpunkterna har det varit han och hans kamrater, som
angifvit, och uppåt och utåt har det varit han, som
säkrast behållit kontakten.
Det är ju möjligt att den svenska
arbetarerörelsen utan Hjalmar Branting skulle ha haft samma
styrka och samma fysionomi som den har. Men
det är troligare, att den icke haft det. Och
alldeles säkert är, att den varit sämre förstådd utom
arbetarekretsarne än den nu är. Man må om
socialismen ha hvilken mening som hälst — räkna
den som en välsignelse eller förbannelse — så bör
man dock hålla dem räkning, som öppnat ens ögon
för dess innebörd och hängifvet oftrat sin
lifsgärning i dess tjänst.
EN HUNDRAÅRIG KLUBB.
»s^tora Sällskapet» i Stockholm har i dagarne
kunnat fira sitt 100-årsjubileum. Den 2
december år
1800 — det
var tämligen
bistra tider
då i vår
hufvudstad, liksom i hela
landet
—sammanslöto sig
åtskilliga af
Stockholms
mest ansedda
borgare till en
klubb, där
man kunde få
tillgång till
litet af hvarje
utöfver
»lifvets nödtorft» samt i
lugn och ro
diskutera
dagens händelser, hvilka ju
mestadels ej
voro af allra trefligaste slag. Bland dessa stiftare
af sällskapet finner man sådana namn som Aspelin,
Zethelius, Zethræus, Weylandt, Wahrendorff,
Schwan, Scharp, Westman m. fi.
Stora Sällskapet, hvars fåtaliga medlemstal
växlat mellan 400 och omkring 700, har visserligen
under de hundra åren undergått en del förändringar,
men det har kvar sin karaktär af sällskaplig
inrättning med ett »program så vidsträckt att det inte
blir något program alls». Dess politiska
anstrykning har alldeles gått bort och likaså den i början
FutO. EUqnlNl.
STORA SALLSKAPETS HUS.
utpräglade köpmansprägeln. Sällskapet är nu till
sammansättningen nog så blandadt — men
samtidigt mycket
valdt, ty vid [-inballotterin-gen-]
{+inballotterin-
gen+} utöfvas
en ganska
stor
stränghet.
»Säkerligen
skall
Sällskapet — skrifver
en
minnestecknare — få
mottaga
många
lyckönskningar
med
anledning af sin för
den
respektabla åldern
briljanta
vi-gör och för
sina insatser
i
hufvudstadens sociala
lif. Vi veta
ju, att det skänkt trefnad åt gångna generationer,
att vid sidan af stela köpmansfurstar och torra
byråkrater skämtet, t. ex. i Svante Hedins person,
därinom haft ett högkvarter. Vi glömma gärna, att
skvallret tisslat och intrigerna tasslat i dess rum och
korridorer. Sällskapet har i alla fall något storstads.
mässigt öfver sig; med erfarenheterna från sin
etthundraåriga tillvaro kan det äfven gagna, när
Stockholm möter det I9:de århundradet och dess
sannolika kraf på flera klubbar och klubbar af
modernare art och lynne.»
— 162 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
