Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. Den 13 Januari 1901 - Oscar Alin. Af O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR ALIN.
I Idet är besynnerligt. Upsala universitets
rec-tor magmficus, Skytteanske professor Oscar
Josef Alin, hvilken på nyårsaftonen afled å det
sjukhem i Stockholm, där han sedan ett par veckor
tillbaka vårdats, var helt säkert i själ och hjärta
en blid och vänlig person. Och dock ha få
svenskar under de senare åren uppväckt så mycken
storm. På en annan plats i lifvet skulle den nu
hädangångne genom sitt öppna väsen, sin
beredvillighet, sitt i umgänget sympatiska sätt ha
samlat endast vänner kring sig, i stället för att han
nu genom sitt politiska uppträdande kom att
uppväcka och blifva föremål för så mycken bitterhet.
Ty professor Alin har ju varit märkesmannen
inom det parti i Sverige, hvilket ansett det vara
snart sagdt ett brott att gå in på några
»eftergifter» mot broderlandet Norge. »Alinska skolan»
var en unionspolitisk koalition mellan en del gamla
politici och unge vetenskapsmän vid Upsala
universitet — och i riksdagen var det professor Alin,
som förde denna stränga, till de mest
konservativa åsikter sig hållande skolas talan. I sitt
arbete »Den svensk-norska unionen», 1889—91, gör
Alin gällande, att unionsförhållandena ej ensamt
regleras af riksakten, utan äfven af Norges
grundlag, som, tillkommen under Sveriges garanti, ej kan
ändras utan dess samtycke. Absolut likställighet
mellan rikena ha ej antagits som allmän princip,
utan finnes endast för vissa angifna fall. För att
komma till denna slutsats har professor Alin
framlagt många historiska dokument. Och denna sin
åsikt var han orubbligt t«ogen.
»Men den Alinska skolan var» — har i dessa
dagar en af vårt lands mest kompetente politiska
pännor skrifvit—, >det är tämligen visst, icke
gagnande för hvarken det ena eller det andra af
unions-landen. Ty den var en söndringens politik i en
tid, då alla realitetsskäl med bjudande makt
anbefalde enighet, den var ett spärridande på gråa
teorier, som ställde sig hindrande i vägen för
tillväxten af ’lifvets gröna träd’».
Men aktning bjöd han, mannen, som gick i
teten, aktning, som en ärlig och orädd
öfvertygel-sens man.
Alin var född den 22 dec. I846 i Falun och
son till auditören vid Dalregementet Oscar Jonas
Alin. Han var som skolgosse ovanligt flitig och
skicklig; 1865 blef han student i Upsala, och
inskrifven i Vestmanlands och Dala nation, hvilkens
förste kurator han sedermera blef, kom han i
vänskapsförhållande till nationens inspektor,
Skytteanske professorn W. E. Svedelius.
Alin blef 1872 fil. d:r och docent i
statskunskap — hans gradualafhandling, för hvilken han
erhöll Geijerska priset, var »Bidrag till svenska
rådets historia under medeltiden» — samt 1882
Skytteansk professor efter Svedelius. Aret förut
fick han uppdraget att i Baden undervisa
prinsessan Victoria i Sveriges språkhistoria och litteratur.
Samma och följande år undervisade han prinsarne
Oscar och Carl i statskunskap. 1893 kreerades Alin
vid jubelfästen i Upsala till juris-hedersdoktor, och
1893 blef han efter professor Th. Fries rector
mag-ficus.
Men hvad menas med Skytteansk professor?
Jo, riksrådet Johan Skytte instiftade den 1 jan.
1622 vid Upsala universitet den efter honom upp-
kallade professuren i statskunskap och vältalighet.
Skytte ville härmed visa sin tacksamhet öfver de
framgångar han haft i världen. Till professurens
underhåll skänkte han vissa gårdar i Upsala. I
en af dessa, »Skytteanum», har innehafvaren af
professuren sin bostad.
Rätten att tillsätta professor skulle tillkomma
Skytte och hans arfvingar. Professor Alin kallades
sålunda af statsrådet von Ehrenheim i dennes
egenskap af förmyndare för en ung grefve Mörner,
hvilken nu har att kalla ny professor. Valet skall
emellertid gillas och stadfästas af K. M:t.
Bland de af Skytte uppställda vilkoren för
innehafvaren af professuren märkes bl. a. att, han skall
vara »en politicus, en historicus och en god orator».
Professor Alin vår i hög grad både politicus och
historicus, men någon vältalare var han icke. Han
var i sina anföranden i hög grad utförlig, och det
var icke fråga om, att han icke till punkt och pricka
visste, hvad ban ville säga. Var det en viktig
angelägenhet, så blef han också uppeldad, och hans
varma känslor kommo med i spelet. Men
föredraget var fortfarande lika torrt och icke sällan
hackigt. Professor Alin var som talare intressant
endast genom hvad han hade att säga, icke
genom sättet hvarpå han sade sitt hjärtas mening.
Som universitetslärare förstod han dock att
fängsla sitt auditorium genom sin djupa
öfvertygelse. Man förstod i Upsala — liksom man sedan
gjorde i Stockholm, vid riksdagen — att det var
en man bakom ordet.
Bland hans af trycket utkomna arbeten märkas
en skildring af 30-åriga kriget i Wallis’
världshistoria, »Sveriges nydaningstid från 1521 till 1611»,
det stora verket »Sveriges historia från äldsta tid
till våra dagar», en fortsättning af Schinkels
»Minnen» rörande Carl Johan och hans tid, »Svenska
konungens rätt i fråga om tullbevillningsafgifter»,
»Den svensk-norska unionen», »Carl Johan och
hans yttre politik 1810—15,» I* — hans sista
arbete.
* *
t
Stadsfullmäktig i Upsala sedan 1883, blef Alin
1844 ledamot af länets landsting, 1890 dess vice
ordförande och 1894 dess ordförande.
I sept. 1888 insattes ban af landstinget i
riksdagens Första kammare, som allt sedan 1889
insatte honom i konstitutionsutskottet och 1895 valde
honom till medlem af det s. k. hemliga utskottet.
I statsutskottets af kamrarne godkända skrifvelse
om nödvändigheten af »en snar och fullständig
revision af riksakten», hade Alin nog del. När
unionskomitén sedermera kom till stånd, blef Alin
ledamot häraf och intog jämte professor E. Trygger
sin särskilda ståndpunkt. Vid 1899 års riksdag
uppträdde han som målsman för den »storsvenska»
meningen, att norska stortingets beslut om den nya
»rena» handelsflaggan icke kunde bli lag utan
Sveriges medverkan, hvarför kontrahenterna icke borde
no-tificera de främmande makterna om beslutet. Denna
notifikation beslöts dock i svenskt statsråd, hvarpå
utrikesministern exc. grefve Douglas afträdde.
Samma höst, 1899, afsade sig professor Alin, sedan
han valts till rector magnificus,
riksdagsmannakallet, till stor sorg för sina meningsfränder. Men
hans nya post måste fullkomligt upptaga hans tid,
och hans förmögenhetsförhållanden lära ha varit
sådana — professor Alin hade en öppen hand, an-
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
