Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. Den 20 Januari 1901 - Hennes första uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNES FÖRSTA UPPTRÄDANDE.
Öfversättning (ràn engelskan f6r HVAR 8 DAG.
* Ivl en är — fortsatte van Bibber —
skill-■LVJ- nad med ett barn. Hon har intet val i detta
fall. Man ber det inte om lof. Och hon är inte
gammal nog att förstå hvad det vill säga att gå in vid
teatern. Och hon blir van vid det och kommer
att tycka om det, innan hon blifvit så stor att
hon vet om faran. Och då är det för sent. Jag
tyckte att om det funnes någon som hade rätt att
hindra det, så skulle det vara en myxket god
gärning att göra den personen underrättad om
henne, om detta barn, menar jag — den lilla som
gjorde sådan lycka, innan det blefve för sent. Jag
finner det vara ett ansvar som jag skulle sky
att själf taga på mig. Jag skulle inte kunna tänka
att jag hade tillfälle att hindra det och skulle låta
tillfället gå förbi oanvändt. Ni vet, hvilket lif det
är och hvilka frestelser en kvinna» — Van Bibber
häjdade sig och skyndade att tillägga: »Jag menar
att det veta vi alla, det känner hvarje man till.»
Mr Caruthers betraktade honom med tätt slutna
läppar och rynkade ögonbryn. Han lutade sig fram
och betraktade van Bibber skarpt.
»Hvad är meningen med allt det här? frågade
han. »Har ni kommit hit, mr van Bibber, bara
för att säga mig detta? Hvad har ni med den
saken att göra? Hvad angår den mig? Hvarför kom
ni hit?»
»För det här barnets skull.»
»Hvilket barn?»
»Ert barn», svarade van Bibber.
Unge van Bibber var fullkomligt beredd på
ett utbrott af något slag och rätade upp sig för
att taga emot det. Han insåg genast att denne
man hade all orsak att bli ond och att han själf
hade allt skäl att vara hänsynsfull och tålig ifall
han ville uträtta någonting. Därför mötte han mr
Caruthers med en hållning som om det varit fråga
om en fysisk kraftmätning, men han var alldeles
oförberedd på hvad som skulle följa. Ty mr
Caruthers lyfte sitt ansikte utan ett spår af
sinnesrörelse i detsamma, och med ögonen fortfarande
fästa på glaset, som han höll i handen, satte han
det varsamt ned på kakelugnsfrisen, i det han drog
åt snörena på sin nattrock. När han började tala
var det i den mest höfliga ton.
»Mr van Bibber», började han, »ni är en
mycket modig ung man. Ni har vågat säga hvad de,
hvilka äro mina bästa vänner, hvad till och med
mina närmaste icke skulle vilja säga. Jag
förmodar att de äro rädda att såra mig. De hysa
någon löjlig hänsyn till mina känslor; de draga sig
för att vidröra ett ämne, som på intet sätt angår
dem och hvilket de veta måste vara mycket
pinsamt för mig. Men ni har det mod som en
öfvertygelse gifver eder, ni hyser inga
samvetsbetänkligheter för att rifva upp gamla sår och ni
kommer hit oombedd och oinviterad för att låta mig
veta hvad ni anser om mitt beteende, för att låta
mig förstå att det inte stämmer öfverens med era
egna åsikter om hvad jag borde göra och för att
huru jag, som är nog gammal att vara er far, borde
handla. Ni har rusat dit, där änglar tveka att sätta
sin fot, mr van Bibber, för att visa mig att jag är
på orätt väg. Jag förmodar att jag borde tacka
er därför; men jag har alltid sagt att det är icke
de onda människorna man har att frukta i dsnna
världen och som göra den mesta skadan. Dem
(Fort», b. ni 16.)
känna vi till, dem kunna vi rusta oss emot och
hålla stången. Det är det välmenande nötet som
ställer till allt bråk. Ty ingen vet af honom,
förrän han uppenbarar sig och ofoget är gjordt
innan man kunnat hindra det. Tillåt mig säga er
att jag tror att ni så grundligt bevisat sanningen
af min teori och ställt till så mycket onödigt
obehag på en enda afton som ni möjligen kan önska.
Och nu, om ni ursäktar», fortsatte han allvarsamt
och flyttade sig från sin plats, »vill jag bedja er
säga godnatt och bedja er blifva äldre och klokare
och mycket mera betänksam, innan ni gör mig ett
nytt besök»,
Van Bibber hade rodnat vid mr Caruthers
första ord men hade sedan blifvit blekare och rätat
upp sig igen. Han rörde sig icke ur stället när
den äldre mannen slutat, utan klarade sin hals och
började därpå långsamt, med någon svårighet:
»Det är mycket lätt att kalla en person ett
nöt», sade han, »men det är mycket svårare att bli
kallad ett nöt och låta bli att kasta den andre ut
genom fönstret. Men det skulle, som ni förstår,
inte göra något godt och jag har någonting att
säga er först. Jag har min ställning till er alldeles
klar och jag ämnar icke låta något som ni sagt
eller kan säga störa mig tills jag är färdig.
Det blir god tid att harmas efteråt. Jag vet
iull-väl att jag begick ett brott mot konvenansen, när
jag kom hit — en modig handling eller en dårskap,
hvilket ni behagar — men situationen är ganska
svår och jag har handlat så som jag själf skulle
ha önskat att bli behandlad, om jag hade haft ett
barn som hållit på att komma på afvägar och jag
ej vetat af det. Jag skulle ha varit glad att fa
denna upplysning till och med af en främling. I
alla fall», sade han med ett satiriskt leende, »finnes
det andra människor med hjärta i världen utom
fäder — en tant kanhända, eller en onkel eller två.
Och någon gång, till och med nu för tiden, träffar
man på en barmhärtig samarit».
Van Bibber tog sin hatt från bordet, kastade
en »kritisk» blick in i den och satte den på
hufvudet. »God natt», sade han och gick långsamt
mot dörren. Han höll sin hand på dörrvredet, när
mr Caruthers lyfte hufvudet.
»Var god vänta en minut, mr van Bibber!»
bad mr Caruthers.
Van Bibber hejdade sig så lydigt att man skulle
kunnat tro att han satt på sig hatten endast för
att påskynda saken.
»Innan ni går», sade mr Caruthers motvilligt,
»så ville jag säga — så ville jag att ni förstode
min ställning.»
»Åh, det är nog så bra», sade van Bibber i
lätt ton och öppnade dörren.
»Nej, det är inte så bra. Förlåt ett ögonblick!
Jag vill inte att ni skall gå härifrån med tanken
att ni försökt göra mig en tjänst och att jag icke
förstått att uppskatta den, eller att ni är en
mycket illa behandlad och mycket missförstådd ung
man. Eftersom ni gjort mig den äran att lägga
er i mina affärer, sa skulle jag föredraga att ni
förstode dem riktigt. Jag önskar inte att ni
diskuterar mitt beteende på klubbar och på
tébjudnin-gar med unga damer tills ni —»
Van Bibber drog in andan häftigt med ett slags
— 269 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
