Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 3 Februari 1901 - Drottning Victoria — konung Edvard VII - En syn. Af R. E. Vernede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
ENGLANDS KRONPRINSESSA.
ENGLANDS KRONPRINS, härtig af Cornwall och York.
EN SYN.
Af R. E. VERNEDE. öfversättning för HVAR 8 DAG.
A lldeles mot Stepans vilja döko de gamla
min-nena och farhågorr.a åter upp i hans sinne.
Han talade till sin häst och sökte muntra honom
till ett gladt gnäggande, men ingen munter
stämning kom. Solen höll på att gå ned, och det
spöKlika ljus, som sprider sig från vester mellan
solnedgången och jkymningen, gåfvo träden hemska
former och kapade fasansfulla skuggor. I Stepans
inbillning började skogarne åter fyllas af den gamle
fienden. Ån en gång hag ade blydrufvorna om
öronen och ryssarne voro i upplösning. Kutuzon
— generalernas general — hade befallt reträtt, och
Stepan flydde med Karlitch och italienaren just
bland dessa träd. Han tyckte sig åter höra
italienarens hosta och kväfr.ingsanfall, orsakade af
kulan i magen. Snart skulle månen komma upp, och då...
Så ti il vida visste han, att han var offer lör
inbillning och fantasi. Men vid hågkomsten af hvad
som itom ridande öfver trädtopparne i mån juset,
blef han så fylld af skräck, att han ej längre visste
till sig. Han väntade för hvarje ögonblick att få
se de hvita vampyrerna öfver sitt hufvud. Den
Oemotståndlige hade svurit att komma igen — så
sade juden: säkert skulle han komma.
Plötsligt, vid en krök af vägen, fnyste
Stepans häst häftigt till i det 1 an fick syn på
någonting. Ryttaren såg det också och gaf till ett rop.
Därpå öfverfölls hm af en darrning och föll ur
sadeln. Han hörde hästen uppgifva en stark
gnäggning och därpå galoppera tillbaka utför
vägen. Han låg ensam på marken och väntade på
döden. Han hade icke dött genast, som han väntat.
Det var det besynnerliga i saken. Han lefde, och
hans fruktan hade efterträdts af ett vildt raseri
och en stor p’an, som v«knat i hans inre.
Ärkefienden hade kommit igen, men han, Stepan,
skul e s’å ihjäl honom. Han skulle själf sätta s:g
till motvärn mot dessa vampyrer, han skulle rädda
den hvite czaren och Moskwa.
Han rusade upp och drog sin <abel ur skidan ....
(Forts, och slut fr. föreg. n:r.)
Isaac Sovroski, den judiske månglaren och
intelligente mannen, väntade på andra sidan
vägkröken. Han log för sig själf och gnuggade
belåtet händerna. Hvilket slugt knep det var! Och
hur enkelt! En fågelskrämma i form af en
Napoleon, hoplagad af tn kantig hatt och en lång
soldatkappa, det hela groteskt arrangtradt bland
träden. Ätt tänka sig, att han så lätt kunde lura
den ryske jätten i följd af den skräck, som bodde
i honom! Hur många rubler skulle där finn >s?
Ryssen skulle förmodligen dö af skräck. I
annat fall skulle Isaac slå in hjärnan på honom, när
han låg där i vanmakt, ty åtminstone skulle karlen
svimma. Eller också kunde han, månglaren, lämna
honom att lefva upp, i fall kölden tillät det, och
berätta en historia, om hur den Oemotståndlige
hade slagit ihjäl honom och rånat honom på hans
pängar. Den historien skulle gå i de dumma
bönderna som mjölk. Kanske det vore säkrast att
lämna honom åt hans öde.
Månglaren väntade mycket stilla. Han hörde
hästhofvarnes dån och Sttpans skri af fasa vid
synen, r.är han kastades af hästen. Kännande på
sig att tiden var inne, fattade Isaac med ett fast
grepp sin klubba och gick fram om kröken. I detta
ögonblick kom en man rusande på honom, en
rasande människa, som svängde en blänkande sabel
öfver hufvudet. Månglaren stannade plötsligt och
försöite vika undan. Men klingan var redan
öfver honom, den slog ned som en blixt, och juden
låg där i sitt blod. Öfver hans lik for den rasande
mannen i väg öfver snön och försvann djupt i
skogen ....
Det var synd, att Stepan Dolmatoff —
hvilken några vedtjufvar funno död med sabel i
banden inne i skogen — hade så liflig inbillnirg. Ty
några veckor senare gaf sig plöt.-ligt på Belgiens
rägnd änkta slätter — där fanns ej någon
Auster-litz-sol — det gamla gardtt, och den
Oemotståndlige flydde — första steget till S:t Helena.....
- 300 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
