Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 3 Mars 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs - »Den modärna dramatiken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
nad, förklarade att damerna skulle få dela hytten
mellan sig.
»Den är ganska stor, när man ser sig
omkring», inföll skepparen och lade hufvudet på sidan
för att se efter, om skrubben såg rymligare ut på
det viset.
»Tre skulle nog kunna få rum», sade
styrmannen djärft.
Ännu hade damerna icke yttrat något, men
mrs Bunnetts kinder visade på oväder, på ett sätt
som ej bådade något godt för hennes man. Det
var endast plats för en koffert i hytten, och genom
skyndsam påpasslighet hade mrs Fillson fått in sin
först. Sedan hon satt den i säkerhet där nere, gick
hon upp på däck för att titta sig omkring.
»George», sade mrs Bunnett häftigt, så fort de
•voro ensamma.
»Ja, min vän.»
»Skicka i väg den där kvinnan hem», befallde
mrs Bunnett skarpt.
»Det kan jag inte», blef skepparens bestämda
svar. »Det är ditt eget fel. Du skulle ha talat
om, att du ämnade komma med.»
Ȁh, jag vet nog, att du inte ville, att jag
skulle komma med», sade mrs Bunnett, och till och
med rosorna i hennes hatt började darra.
»Styrmannen han kan tänka på lite’ förströelse för sin
hustru, men jag kan stanna hemma och laga dina
trasor och hålla huset snyggt. Ja, jag vet, säg du
ingenting!»
»Nå, det är för sent att ändra saken», sade
hennes mm. »Jag måste gå upp nu. Du gjorde
bäst i att komma ned.»
Mrs Bunnet följde med honom upp på däck
och intagande position så långt från styrmannens
hustru som möjligt betraktade h >n med den
öfverlägsna minen hos en ägare sjömännens manövrer
under affärden. Det blåste en god västlig, och
sedan seglen voro väl hissade, stod hon bredvid
sin man, som pekade ut de olika föremålen af
intresse längs flodstränderna.
Änn i vid middagstiden voro de midt i tät
trafik, hvarför skepparen till sin hemliga
tillfredsställelse kunde skicka ned styrmannen för att göra les
honneurs vid bordet. Han kom upp blek och
förskrämd, och när skepparen fick syn på honom
ryckte han betydelsefullt på axlarne.
»Intet gräl?» halfhviskade skepparen ängsligt.
»Inte precis gräl», svarade styrmannen. »Men
ni kan kalla det hujg.»
»Jag förstår», suckade kaptenen.
»Ja, annars får ni höra det vid tédags», sade
styrmannen. »Jag tänker inte sätta mig ensam
med dem där nere igen. Tro inte det. — Om ni
frågade mig hvad jag ätit, skulle jag inte kunna
tala om det.»
Han makade sig undan en smula, när hans
bordssällskap kom upp på däck. Befälhafvaren på
The Foani beslöt att taga tjuren vid hornen ropade
båda till »ig och pekade ut för dem de olika
förbi-farande seglarnes vackra sidor. Midt under
konversationen gick hans hustru sin väg och lämnade
den olycklige mannen ensam med mrs Fillson,
hvilkens ansikte fick ett uttryck, som lifligt påminte
om de bästa bilder från martyrernas tid så snart
mr Bunnett betraktade henne.
Vid tébordet sutto männen mycket slutna. Mrs
Bunnett räckte mrs Fillson hennes té utan att se
på henne, ett exempel som mrs Fillson följde jenom
att räcka mrs Bunnett smör och bröd. Men när
hon tog tillbaka korgen, var den tom, och mrs Bun-
nett, skummande af raseri, sysselsatt med att plocka
upp skifvorna ur knäet.
" »Åh, så ledsamt», sade mrs Fillson.
»Det tror jag inte ri tycker, rr,in fru», svaradä
mrs Bunnett häftigt. »Ni gjorde det med afsikt.»
»Se så, se så!» kom det så svagt från de båda
männen.
(Forts.)
»DEN MODÄRNA DRAMATIKEN».
Fotografi af Aron Jonason, Göteborg.
» ! Jen gyllene lergöken», den i Stockholm ofantligt populära
Te vyn från sista sommaren, har omstnfvad gått mer än
50 gånger å Folkteatern 1 Göteborg, där den lockar fulla hus
kväll efter kväll. Vi tro dock, att det här är mindre revyen l
sin helhet än en af de uppträdande, fröken Gerda Thomé, som
är den stora attraktionen. — Hon framställer sålunda »den
modärna dramatiken» med dess snart sagdt oundgängliga
»alkläd-ninesscener». — Det är dock icke det o/iekllgen pikanta i en
dylik scen, utförd af en så vän framställa?inna som fröken T.,
som här tjusar alla, och skaffar henne icke endast beundrare,
hvad som vore mindre märkvärdigt, utan äfven beundrarinnor
i mängd, — Med enkelhet, naivitet och oskrymtad kvinlighet
har hon vunnit sin lilla triumf, som vi hoppas skall efterföljas
af fltra, kanske mera värdiga den verkligen dramatiska
begåf-uingen hos den unga skådespelerskan.
- 367 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
