Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 10 Mars 1901 - Öfverste Carl Otto Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL OTTO BERGMAN.
j\j orrland är ju »framtidslandet», hvartill så många
’ förhoppningar äro fästa. De utan tvifvel
ofantliga möjligheter, som denna del af Sverige
besitter, skola med järnvägarnes tillhjälp blifva
realiteter, och de slumrande millionerna väckas till lif.
Början är god: framtidsmålet hägrar icke längre
i ett aflägset fjärran, utan har ryckt betydligt
närmare efter de viktiga riksdagsbesluten om
järnvägsföretaget Gellivare-riksgränsen och i samband med
en fästning vid Boden. Och där uppe i Norrbotten,
vid Gellivare, äger ju redan en synnerligen
blomstrande industriel verksamhet rum.
En af de förste bland de män, som insågo öfre
Norrlands värde och betydelse, är öfversten Carl
Otto Bergman, åt hvilken HVAR 8 DAG i detta
nummer ägnat sin första sida.
Denne energiske och verksamme man föddes
i Luleå den 29 april 1828. Föräldrarne voro
köpmannen Olof Bergman och Margareta Magdalena
Sundberg. Ar 1850 blef Bergman student i Upsala,
hvarpå han ägnade sig åt den militära banan. Han
utnämndes 1852 till officer ocli avancerade så
småningom, tills lian 1880 blef major vid Norrbottens
fältjägarekår. Följande år blef ban öfverstelöjtnant
i armén och erhöll vid afskedstagandet öfverstes
namn, heder och värdighet.
Under åren 1860-87 var Bergman disponent för
Bodträskfors — (let stora sågverket i Edefors
socken, på högra sidan af Lule elf — och under denna
tid gjorde han stora odlingar, anlade trädgårdar och
växthus och visade, att man här, så högt uppe i
norden, mycket väl, ifall man endast hade vilja och
förstånd, kunde frambringa utmärkta jordbruks- och
trädgårdsprodukter. Han har till och med på
Fjällnäs, den bekanta egendomen i Gellivare,
uppdragit blåa vindrufvor. Pä åtskilliga utställningar i
Stockholm och väl också annorstädes har Bergman
visat, huru sällsynt vackra frukter den
norrbottniska jorden förmådde framalsta. För sina
förtjänster som nyodlare och jordbrukare blef han 1883
utsedd till ledamot af Landtbruksakademien.
Bergman ville emellertid i stort tillvarataga
Norrbottens naturliga rikedom — och hans namn
är i detta afseende oskiljaktigt förenadt med
Gellivare. Det var han, som slutligen äter bragte
grufvorna i våra landsmäns ägo och därigenom gaf
upphof till stiftandet af det stora bolag, som äger
Malmberget och — ehuru formelt under ett annat
bolag — de ännu mäktigare järnmalmsfälten
Kii-runavaara-Loussavaara, hvarom man på senare tiden
hört så mycket. Öfverste Bergman blef därigenom
också första upphofvet till, att järnvägen
Luleå-Gellivare öfvertogs af staten. Man har, med ett
ord, honom att i hög grad tacka för det närvarande
lyckliga industriella tillståndet i Norrbotten.
Några ord om Gellivare malmberg torde här
vara pa sin plats. Det är beläget omkring 190
km fran Bottniska viken, 2,7 km frän Lina älf, en
sekundär biflod till Kalix älf. Malmberget är
bekant sedan 1704. Inmutningar togos redan 1735,
men först 1795, sedan friherre Samuel Gustaf
Hermelin - den svenska kartografiens grundläggare
börjat arbeta pä bruksrörelsens främjande, blef
denna lifligare. Men transportsvårigheterna voro
alltför stora. Gellivareverken jämte de öfriga
Hermelinska verken gingo sedan till konung Gari XIV
Johan och öfvertogs efter hans död af hans
arfvingar, men såldes jämte skogar, hemman och
skogsafverkningsrättigheter 1855 till ett
hufvudsakligen norskt konsortium. Detta konsortium
öfver-lät 1861 verken och grufvorna till ett svenskt
bolag, som 1864 sålde detn till ett engelskt bolag.
Detta bolag sattes emellertid 1866 i konkurs, och
ett nytt engelskt bolag inropade Gellivareverken.
Efter åtskilligt trassel bildades »Gellivare
aktiebolag», hvars förnämste delegare dock voro
engelsmän, och som arbetade i samhand med det
engelska järnvägsaktiebolag, hvilket fatt koncession på
att anlägga Luleå—Ofotens järnväg och som äfven
erhöll rätt att bryta Gellivare grufvor. Denna
brytning upphörde 1889 med bolagets obestånd,
och samma är inmutades grufvorna ånyo af öfverste
Bergman, under uppgift att de voro sönade.
Öfverste Bergman grundade slutligen 1890
aktiebolaget »Gellivare malmfält», som numera på ett
storartadt sätt bedrifver verksamheten härstädes.
Hufvudmassan af Malmberget utgöres — heter
det i d:r Svenonius’ resehandbok - af Kungsryggeii
med toppen Välkomman i väster och Tingvalls
kulle i öster. Malmzonerna framstryka
hufvudsakligen från sydväst mot nordost som mäktiga
bälten ofta med starka svängningar. Längst är den
s. k. Stora malmen, som genomstryker burgets
hufvudmassa, Kungsryggen och Välkomman, och
uppskattas till en längd af fyra tusen meter. För dess
tillgodogörande har man byggt dels en cirka fem
km. lång järnväg från stationen Malmberget till
Tingvalls kulle, dels en sådan upp till foten af
Välkomman. Den årliga malmbrytningen uppgår
nu till åtta à nio hundra tusen ton, som öfver
Luleå utskeppas hufvudsakligen till Tyskland; en del
går ända till Österrike.
Norrbottens Malmfält sade öfverste
Bergman själf i ett tal, som han höll till
riksdagsmännen vid deras färd till höga norden i juli månad
i fjol — beräknas komma att utskeppa minst två
millioner ett hundra tusen ton årligen. Efter nu
gällande medelpris, 10 kr. pr ton. utgjorde ju detta
21 millioner kr. årligen och tillgången räckte för
hundratals år!
I närheten af polcirkeln, vid Luleå-
Gellivare-banan, 76 km frän Luleå, 40 från Boden och 128
från Gellivare, ligger stationen Sandträsk, och här
har öfverste Bergman sin präktiga egendom med
samma namn. För en 6 à 7 år sedan var det
endast ett vanligt bondhemman, men genom
rationell skötsel har han fullständigt omdanat detsamma.
Landthuset är hållet i villastil, i ljus, blägrä
färg, ladugården, som har en kreatursbesättning
af omkring hundra hvita fjällkor, är försedd med
elektriskt ljus. Hästarne äro fjorton till antalet —
och före den nuvarande ägarens tid födde hemmanet
med nöd en häst och tva kor.
Öfverste Bergman har äfven gjort en kraftig
insats i hemortens kommunala lif, och som länets
representant suttit i Första kammaren 1881—83 samt
sedermera allt frän 1889. Han tillhör
protektionisterna.
— 37° —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
