Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 17 Mars 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af IV. IV. Jacobs. Öfvers, för HVAR 8 DAG.
III. EN KAJUTPASSAGERARE.
aptenen på »Orädd» kom ner till varfvet på
-*- ett sätt som mer påminde ora rådjursjakt än
en prosaisk fartygsbefälhafvares återkomst till sin
skuta. Han vek med ett språng rundt en tomkärra,
stod på lur bakom en tomtunna, hoppade därifrån
till en bropåle och kikade till slut från en lyftkran
ut mot sitt fartygs däck.
För en vanlig iakttagare fanns här ingen orsak
till oro. Däcket var visserligen en smula slipprigt,
men endast farligt för en nybörjare. Luckorna voro
fast, och i det upplysta köket kunde man se kocken
röra sig på ett sätt som tydde på fullkomlig
trygghet och ett lugnt samvete.
Med en sista blick efter sig steg skepparen
ned från kranen och klef försiktigt ombord.
»Tsss!» sade kocken, som kom ut helt tyst.
»Jag har just vaktat på er återkomst.»
»Fördömdt god idé att vakta på mig», sade
skepparen i vresig ton. »Hvad står på?«
Kocken gjorde en gest med tummen mot
kajutan. »Han är därnere», sade han med en hes
hviskning. »Styrman sade att när ni kom ombord,
så skulle ni bara ställa er vid kajuttrappan och
hvissla ’God säve the Queen’ och "så skulle han
komma upp till er och se hvad han kunde göra.»
»Hvissla!» sade skepparen och försökte fukta
sina torra läppar med tungan. »Jag skulle inte
kunna hvissla nu, om det gällde lifvet.»
»Styrman vet inte hvad han skall taga sig till
och det skulle vara signalen», sade kocken. »Han
är därnere nu och dricker ett glas med honom för
att hålla honom vid humör.»
»Nå ja, gå du dit och hvissla den«, sade
kaptenen.
Kocken torkade sig om munnen med baksidan
af sin näfve. »Hur gar den?» frågade han
ängsligt. »Jag kan aldrig komma i håg melodien.»
»Så gå och säg till Bill att han gör det!» sade
skepparen otåligt.
Kocken ropade tyst på honom och Bill kom
upp pä skansen. Sedan han fatt veta hvad man ville
att han skulle göra, spetsade han läpparne och
in-tonerade den ädla britiska folksången med en
hviss-ling så fyllig och stark, att den förskräckte
skepparen nästan blef bedöfvad. Den verkade som en
trollformel pä styrmannen, som kom upprusande
och täppte till Bills mun med ingalunda mild hand.
Därpå stängde han igen kajutaörren så tyst som
möjligt och bommade ordentligt igen den.
»Han är all right», sade han till skepparen med
andan i halsen. »Nu är han vår fånge. Han har
fått fyra omgångar whisky och tycks vilja sofva.»
»Hvem släppte ned honom i kajutan?» frågade
skepparen ursinnig. »Det är just snvggt att man
inte kan lämna fartyget för en timma utan att hitta
kajutan full af folk när jag kommer tillbaka.»
»Han släppte in sig själf», sade kocken, som
såg ett kryphål att komma undan för en
sönderslagen karott dagen förut, »och jag blef sà
förvånad, för att icke säga förskräckt, sa att jag tappade
den stora karotten som gick i bitar.«
»Hvad sade han?» frågade skepparen.
»Jag menar den där blå», fortsatte kocken,
som ville ha saken undanstökad med samma, »den
där med urhålkningen för såsen vid ena sidan.»
»Hvad sade han?»upprepade skepparen.
»Han sa’ ’hallå’, sa’ han, ’nu ä’ du fast, min
gubbe’,» svarade den sanningsenlige kocken.
Skepparen vände sitt af vrede rodnande
ansikte mot styrmannen.
»När kocken kom upp och talade om det för
mig», svarade styrmannen, »säg jag genast hvad
som var på färde, så jag gick ned för att prata
honom god.»
»Jag skulle just vilja veta hvad ni sa’»,
mumlade kaptenen.
»Na, ja, om ni tror att ni kan sköta om den
saken bättre än jag, så gjorde ni klokast i att gå
ned till honom», replikerade styrmannen hetsigt.
»För resten är det er, han har kommit för att träna.
Det är ert främmande.»
»Se så, Bob», sade skepparen. »Jag menade
inte något illa.»
»Jag förstår mig inte på kapplöpningar»,
fortsatte styrmannen med kränkt min, »och jag har
aldrig haft några penningbekymmer i mitt lif, för
jag fick en god uppfostran hemma och blef
varnad för sådant, men jag känner nog igen en polis,
när jag ser honom.»
»Hvad skall jag göra?» suckade skepparen,
alltför nedtryckt för att ens ondgöra sig öfver sin
underordnades vanvördiga ord. »Det är en
stämning. Jag är förlorad om han får träffa mig.»
»Tja, så vidt jag kan se, är det enda sättet
för er att inte gà med den här resan», sade
styrmannen utan att se på honom. »Jag kan ju taga
ut skutan all right.»
»Det vill jag inte», afbröt skepparen häftigt.
»Lika godt, då blir ni hankad», svarade
styrmannen.
»Ni har länge velat taga hand om den här
skutan», sade skepparen i retad ton. »Ni kunde,
mycket väl ha blifvit honom kvitt om ni velat det!
Han har ingenting att göra i min kajuta.»
»Jag försökte allt möjligt tänkbart», försäkrade
styrmannen.
»Well, han har kommit ombord pä mitt fartyg
utan att bli ombedd», sade den retade kaptenen,
»nu kan han, förbaska mej, stanna här. Kasta loss!»
»Men», inföll styrmannen, »antag att...«
»Kasta loss», upprepade kaptenen. »Han har
kommit ombord på mitt fartyg och jag skall ge
honom fri resa.»
»Och hvar skall kapten och styrman sofva?»
frågade kocken, som var en man med pessimistisk
åskådning och skrockfull.
»I er ruff» blef kaptenens brutala svar. »Kasta
loss där!»
Karlarne lydde med en grimas, och skonaren,
gled snart i mörkret ned för floden, under det att
kaptenen något nervös lyssnade efter de första
tecknen till fångens uppvaknande.
Han lyssnade förgäfves i then natten, ty
fangen gaf icke tecken till Uf. Men vid 6-tiden på
morgonen, när »Orädd» började dansa som en kork.
pä vattnet, rapporterade styrmannen ihåliga
nödrop från kajutan.
»Låt honom tjuta», sade kaptenen kort, »hur
högt han vill.»
»Well, jag skall bara gå ned och se huru det:
är med honom», sade styrmannen.
»Ni stannar där ni är», befalde kaptenen.
- 397 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
