Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Den 24 Mars 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
beundradt; den, under det att papegojan, som var
högst misstänksam och nervöst anlagd efter alla
anfall af okynniga pojkar, samtidigt vände sig rundt.
Sedan hon gått rundt buren fem gånger, blef
fågeln trött på det och sade tydligt ifrån.
»Åh, Jern!» utbrast mrs Gannett.
»Den talar utmärkt», passade Gannett på, »och
är så förståndig sä den tar upp allt hvad den hör,
fast den skall snart glömma det där språket.»
»Det ser ut som om den förstode hvad den
säger», sade hans hustru. »Se bara på det kloka djuret!»
Detta tillfälle var alltför gynnsamt för att släppas
ur händerna och med några få rättframma
osanningar upplyste maskinisten mrs Gannett om de
underbara egenskaper, med hvilka han tagit sig friheten
begåfva fågeln.
• Men ■— hvad säger du, tror du det?» sade
hans hustru, stirrande pa honom och gapande.
»Ja, det gör jag», sade maskinisten med fast
röst.
»Men hur kan den veta hvad jag gör när jag
är borta?» envisades mrs Gannett.
»Tja, det är en hemlighet», sade maskinisten,
»det är många som skulle vilja veta det, men ingen
har ännu kunnat fundera ut det. Det är en
förtrollad fågel och det är allt hvad man vet!» Mrs
Gannett rynkade pannan och betraktade nyfiket det
märkvärdiga djuret.
»Du skall få se att det är fullkomligt sannt»,
sade Gannett, »när jag kommer hem igen, så kan
den fågeln säga mig hvad du har gjort och tala
om allting — allt hvad du har gjort under min
frånvaro.»
»Gode Gud!» utbrast den förbluffade mrs
Gannett.
»Om du är ute efter klockan sju på kvällen
eller gör något annat, som jag inte skulle vilja, så
talar fågeln om det», fortsatte den äkta mannen
med eftertryck. »Den kan tala om för mig hvem
som kommer och hälsar pä dig och berättar
faktiskt allt hvad du tar dig till under det jag är
borta.»
»Nå ja, om mig skall den inte få någonting
dåligt att säga», sade mrs Gannett lugnt, »om den
inte ljuger.»
»Den kan inte ljuga», försäkrade maskinisten
med orubbadt lugn, »och sätt nu pà dig din hatt
så gå vi in på varietén en halftimma.»
Detta blef en sann profetia, ty han ställde till
så mycket bråk med en karl, som var artig nog att
erbjuda hans hustru sin kikare, att de på
direktörens enträgna anhållan just inom denna tid måste
lämna lokalen.
»Det vore bättre att du bure mig i en ask»,
sade mrs Gannett trött, när den ursinnige
maskinisten stöflade hem bredvid henne. »Hvad gjorde
<len karlen för ondt?»
»Du måste ha uppmuntrat honom pä något
sätt», svarade mr Gannett häftigt, »gett honom
ögon eller något sådant där. Annars skulle en karl
aldrig komma sig för att erbjuda en dam sin kikare.»
Mrs Gannett slog en knyck med nacken och
det med ett sådant eftertryck att mr Gannett
påskyndade sina steg, tog sin hustru under armen
och obeskrifligt upprörd följde henne
skyndsammast hem.
Följande morgon hade hans vrede afdunstat,
men hans misstänksamhet fanns kvar. Efter
frukosten gick han till fartyget, som skulle afgå på
eftermiddagen, efter att först ha noga instruerat sin
hustru, hur hon skulle kunna komma ner och taga
afsked utan att utsätta sina behag för ringaste fara.
Lämnad ensam tog mrs Gannett först och
började damma. När hon kom till papegojans bur
lade hon ned damvippan och fixerade nyfiket
djuret. Hon tyckte sig se en elak glimt i dess öga,
och det sätt på hvilket fågeln drog ihop sin
hufvud-prydnad var en så tydlig förebråelse som en fågel
kunde åstadkomma.
Hon höll ännu på att se på djuret, när det
knackade på dörren och en liten, hurtig kvinna,
ganska trefligt klädd, kom intrippande och uttömde
sig i hjärtliga hälsningar.
»Jag kom just för att hälsa på er, mitt kära
barn, för jag trodde det skulle göra mig godt att
komma ut en smula», sade hon, »och om ni inte
har någor emot det så följer jag er ned till dockan
och ser på affärden.»
Mrs Gannett nickade bifall. Det skulle lätta
maskinistens hjärta, trodde hon, om han såge henne
med ett förkläde.
»Vacker fågel», sade mrs Cluffins och ämnade
peka åt buren med sin parasoll.
»Gör inte så», skyndade hennes vän att invända.
»Hvarför inte?» frågade den andra.
»Hon talar», sade mrs Gannett högtidligt.
»Nå ja, än sen, jag måste göra den någonting»,
envisades mrs Cluffins.
Hon höll parasollen nära buren och slog upp
den förra helt plötsligt. Den var eldröd och
papegojan blef så förskräckt, att den tappade andan.
»Hon bryr sig inte om det», sade mrs Gannett.
Papegojan, som dragit sig tillbaka längst ner i
buren, sade något helt tyst. När hon märkte att
ingenting förfärligt inträffade, upprepade hon sin
anmärkning i något djärfvare ton, och sedan hon
till slut blifvit öfvertygad om att det inte alls var
någon fara på färde, hoppade hon tillbaka upp på
sin pinne och tog munnen full af (le värsta ord.
»Om det vore min fågel», sade mrs Cluffins
lika röd i synen som sin parasoll, »så skulle jag
vrida halsen af den.»
»Nej, det skulle ni inte», genmälde mrs Gannett
högtidligt. Och sedan hon lugnat fågeln genom
att kasta en duk öfver buren, förklarade hon alla
djurets egenskaper.
»Hvad för slag!» sade mrs Cluffins, ur stånd
att sitta stilla på sin stol. »Ni vill påstå att er man
har sagt något sådant!»
Mrs Gannett nickade.
»Han är förfärligt svartsjuk», sade hon med en
lätt suck.
»Jag bara önskar att det vore min man», sade
mrs Cluffins med tunn, hård stämma. »Jag bara
önskar, att Cluffins yttrade sådant till mig- Jag
bara önskade att någon försökte öfvertala Cluffins
att säga mig något sådant.»
»Det visar att han tycker om mig», sade mrs
Gannett och slog ned ögonen.
Mrs Cluffins hoppade upp, slet duken af buren
och försökte, ehuru förgäfves, att fä parasollen
genom ståltråden.
»Och ni tror sådant nonsens!» sade hon snäsigt.
»Buh, din usling!» Det sista var ämnadt åt fågeln
eller rättare dess herre.»
»Jag tror dèt inte», sade hennes väninna och
förde henne sakta bort från buren, »men låt honom
tro att jag gör det.»
»Jag kallar det en grof förolämpning», sade
mrs Cluffins och fäktade vildt med parasollen. »Jag
har väl aldrig hört maken. Jag skulle just vilja
säga mr Gannett hvad jag tänker. Bara en h
alftimmas tid. Han skulle inte vara samme man efteråt
— jag skulle papegoja honom, jag.» (Forts).
— 415 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
