Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. Den 14 April 1901
- Karl Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL LUDVIG LOOSTRÖM.
)en nian, hvilkens sympatiska drag i dag
åter-^ gifves a HVAR 8 ’DAG’S första sida, är, som
bekant, Nationalmusei intendent efter d:r
Upmarks frånfälle. Platsen är full af ansvar och
vanskligheter. Konst är alltid något i mer eller
mindre grad subjektivt. Men på ett
Nationalmuseum bör ju det bästa inom de olika skolorna
och af de olika smakriktningarne finnas
representeradt. Styresmannen vid ett sådant museum bör alltså
stå öfver partierna och vara fullkomligt opartisk
— sa vidt detta står i mänsklig förmåga. Han bör
intressera sig för allt i konslens värld, förstå sig
pa allt, passa pa allt. Han bör vara både kall
och varm i sina åsikter, känslor och uttalanden.
Ingen röst har höjt sig mot d:r Looströms
utnämning till den viktiga befattningen. Allmänna
meningen är säkert också den att Upmark fått en
värdig efterträdare, hvilken kommer att leda museet
pä goda och säkra vägar.
Karl Ludvig Looström föddes i Stockholm den
2 febr. 1848, blef vid tjugo års ålder student i
Upsala och 1875 fil. d:r. Två år senare antogs han
til! e. o. amanuens vid Nationalmuseum, där han
1880 blef ordinarie amanuens. Han var förut ären
1874-80 amanuens vid Svenska slöjdföreningens
museum, ochc 1885 — 92 har han varit föreningens
sekreterare. Ar 1891 utnämndes L. till sekreterare
vid Akademien för de fria konsterna, hvilken plats
han fortfarande bekläder. L. utsågs 1895 till
sekreterare i centralkomitén för allmänna konst- och
industriutställningen i Stockholm. Han är, som
man hör, en arbetsmänniska, flitig och intresserad
dagen i ända.
L. har utgifvit atskilliga arbeten i konst och
konstslöjd, däribland det mycket förtjänstfulla
arbetet »Den svenska konstakademien under första
århundradet af hennes tillvaro 1735—1835» (1887
—91). Han är synnerligen intresserad af keramik
och torde vara den förnämste kännaren häraf i
vårt land..
* »
*
Planen att i Stockholm grunda ett offentligt
konstmuseum uppstod först hos Gustaf 111. Hans
föräldrar hade betydande konstsamlingar, hvilka
emellertid till stor del splittrades. Gustaf 111
grundade själf en samling skulpturer. Planen att
sammanföra de olika elementen till ett offentligt
konstmuseum mognade hos konungen under den
italienska resan. Men så inträffade Gustafs sorgliga
död.
Redan den 28 juni s. å. tillkännagaf
emellertid förmyndareregeringen, att ett konstmuseum
skulle upprättas, och 1704 öppnades också .Kongl,
museum« i bottenvåningen af k. slottets nordöstra
flygel. Museet innefattade omkring 400 målningar
och 300 skulpturer jämte flere tusen gravyrer och
handteckningar.
Det blef dock nödvändigt att fä till stånd en
ordentlig museibyggnad. 1844 -45 ars riksdag be-
viljade äfven — med ett rösts pluralitet! — 750,000
kr. till ett dylikt ändamål. LTnder de följande åren
gjordes emellertid stora förändringar rörande plan,
byggnadsplats och kostnader. Man hade först
tänkt förlägga byggnaden till öfra delen af
Kungsträdgården, men bestämde sig sedan för södra
ändan af Blasieholmen. Det blef tyske arkitekten
F. A. Stiiler, som fick i uppdrag att göra
ritningarne. Museet stod 1863 färdigt till det yttre efter
något öfver tolf års arbete. 1866 var det färdigt
också invändigt. Det hade då kostat omkring
2,200,000 kr., och riksdagen hade ytterligare tre
gånger måst bevilja anslag härtill.
Nationalmuseum invigdes 1866 med den därstädes ordnade
skandinaviska konstutställningen i samband med
den skandinaviska industriutställningen i
Kungsträdgården.
Nationalmuseum ligger, som bekant, midt emot
k. slottets Logårdssida. Det erinrar i stilen 0111
de venetianska renässanspalatsen. Yttersidan täckes
af grå och röd kalksten. Fasadens midt har en
öppen portik af grönaktig svensk marmor. Här
ofvan äro medaljonger och marmorstoder. De stora
väggnischerna inne i portiken fyllas sedan 1897
af allegoriska bronsgrupper, f det inre delas
byggnaderna genom trapphuset i två hälfter, hvardera
kring en öppen gård. Den hvita marmortrappan,
som först är dubbel, ter sig mycket ståtlig. Nedra
vestibulen prydes af Fogelbergs tre marmorstatyer
Odin, Tor och Balder samt, sedan 1896, af Carl
Larssons stora, åtskilligt omtvistade al
frescomål-ningar, scener ur Sveriges konsthistoria. Den öfre,
luftiga vestibulen har stora väggnischer med höga,
korintiska kolonner och fyllda af gipsafgjutningar
efter antika skulpturer. De stora
utställningssalarne äro 16, de mindre salarne, kabinetten och
gallerierna omkring 50. Vidare komma arbetsrum
m. m.
1 Nationalmuseum finnas äfven de~’ under
Vitterhetsakademien lydande samlingarne, Statens
historiska museum samt Mynt- och medaljkabinettet
<i bottenvåningen).
Ar 1868 blef Nationalmuseum, som förut 1801
— 1868 sorterat under öfverintendentsämbetet, stäldt
under ecklesiastikdepartementet. Chefskapet
utöfvas af intendenten; de öfriga ordinarie
tjänstemännen äro två amanuenser och en konservator.
Dessutom finnas e. o. tjänstemän.
Vid 1897 års slut räknade skulptursamlingen
888 nummer, gipsafgjutningssamlingen 485,
forn-sakssamlingen 1,663, egyptologiska samlingen 948,
målningssamlingen 1,521, miniatyrsamlingen 4,252,
handteckningssamlingen 24,000, gravyrsamlingen
90,500 och konstslöjdsamlingen 10,561 nummer.
Utrymmet är redan alltför knappt.
Antalet besökande under året uppgår till 160
à 165,000 personer. Hvarje söndag, tisdag och
fredag är inträdet fritt. Söndagsbesöken uppgingo
1890 till 125,000. Det är då »de djupa lederna»
söka konstnärlig uppbyggelse.
— 450 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/0461.html
