Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Den 14 April 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs - Veckans porträttgalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJOB JÖRN AR
»Vi hn gjort allt hvad vi kunnat för honom»,
sade skepparen till slut. »Nu gjorde ni bäst i att
gå hem och hvila en smula.»
»Ni äro alla mycket vänliga», sade enkan och
vände sig bort från »liket.» »Jag skall skicka efter
honom i kväll.»
De ryckte alla till, isynnerhet »liket.»
»Hm?» sade skepparen.
»Han var en dålig make», fortsatte hon med
samma snyftande hviskning, »men jag vill ge honom
en anständig begrafning.»
»Det vore bäst lata oss begrafva honom», sade
skepparen. »Vi kunna kanske göra det billigare
än ni?»
»Nej, jag skickar efter honom i kväll», sade
damen. »Är det där hans kläder?»
»De sista han häde på sig», sade skepparen
patetiskt och pekade på en hög kläder. »Där är
hans kista sådan han lämnade den.»
Den sörjande enkan böjde sig ned och skakade
sorgset pa hufvudet i det hon såg öfver innehållet.
Därpå tog hon hans kläder under venstra armen
och alltjämt snyftande, hans klocka, knifven och en
del löspengar ur hans västficka, under det att
besättningen med talande blickar frågade den
hädangångne, som från sin koj åsåg det hela, hvad som
var att göra.
»Jag förmodar han hade några pengar
inne-stående?» frågade hon skepparen.
»Några kronor», stammade denne.
»Jag skall taga dem», sade hon och räckte fram •
handen.
Skepparen stack handen i fickan, och såg
frågande på den aflidne. Men George hade åter
slutit sina ögon för denna världen, och efter ett
ögonblicks tvekan räknade kaptenen långsamt upp
pengarne.
Hon stoppade mynten i fickan och efter att ha
kastat en afskedsblick på den orörliga figuren i sin
koj vände hon honom ryggen. Processionen
marscherade upp på däck igen, men inte i samma
ordning som förut, i det kocken omsorgsfullt utgjorde
sluttiuppen.
»Om det är några andra småsaker», sade hon
och tog tag om kläderna under armen, »sa . . .»
»Sa skall ni fä dem», afbröt skepparen som i
sitt stilla sinne gjort anstalter för Georges
begrafning fore hennes återkomst.
Tydligen mycket lugnad af denna försäkran,
lät hon hjälpa sig ned i båten som väntade.
Uppståndelsen bland briggens besättning, hvilken med
ifrigt intresse bevakat hennes rörelser, steg öfver
alla gränser när de fingo se henne stiga i land med
kläderna i famnen.
»Du kan komma upp nu», sade skepparen när
han fick se Gcorge’s ansikte i skansluckan.
»Är hon gången?» frågade sjömannen ängsligt.
Skepparen nickade och ett vildt hurra höjdes
af briggens besättning när George kom upp pa
däck i sin bristfälliga ekipering.
»Hvar är hon?» frågade han.
Skepparen pekade på båten.
»Den?» utropade George. »Hon? Det är inte
min hustru.»
»Inte er hustru?» frågade den förbluffade
skepparen. »Hvems är hon då?»
»Hur tusan kan jag veta det?» sade George
och glömde all disciplin. »Det är inte min hustru.»
»Kanske det är en som du glömt», menade
kaptenen med låg röst.
George säg på honom och var nära att kväfvas
af raseri. »Jag har aldrig sett’na förr, ropa henne
tillbaka. Stoppa ’na!»
Styrmannen rusade akterut och ämnade hala
in skeppsjullen, men George fick plötsligt fatt
honom i armen.
»Bry er inte om ’et», sade han bittert, »bäst
att låta henne gå. Hon tycks känna till för
mycket oin mig. Det är någon som talat om det för
henne.»
Samma tanke oroade skepparen och han tittade
än på den ene än på den andre efter en förklaring.
Han tyckte sig se den, när han mötte
briggstyr-mannens blick och sedan såg kvinnan hoppa i land
i det hon triumferande viftade ined kläderna och
försvann.
VECKANS PORTRÄTTGALLERI.
P. STRANDBERG.
A. F. ÅKERMAN.
P. A. GEIJER.
ETT GULDBRÖLLOPSPAR. F-n
familjefast af detta numera icke så vanliga
slag firades den l.’I sistlidne mars vid
(«u-staIsbergs bekanta porslinsfabrik.
Verkmästaren vid fabriken br George Barlow och
hans maka, född Burgess, hade dà varit
förenade i ett hain sekel,
(iuldbröllopspa-ret blef röremål för varm hyllning af många
slag på denna minnesdag.
Den icke minst kära lyckönskningen
bragtes de båda gamle af fabrikens arbetare,
hvilka på aftonen med sin musikkår i
spetsen anordnat ett storartadt fackeltåg,
hvarpå ett ståtligt fyrverkeri afslutade
festligheten. I)et bela var ett vackert bevis på,
hvilka uppriktiga sympatier som knyta den
gamle verkmästaren vid hans arbetare.
JUBILEUM. Den 20 mars egnndes
trafikchefen ./. A. Hergström i Vexiö en
vacker hvilning i anledning af dels hans då
inträffande 50-årsdag dels »It han i trettio
år varit anställd som ordinarie tjänsteman
viel Vexiö—Alfvesta jernväg. Han
uppvaktades af tjenstemän och betjente vid de
under hans förvaltning stående
iernvügar-ne Vexiö—Alfvesta. Vexiö— Klafreström och
Vexiö—Tingsryd. Trafikchefsassistenten .1.
(i. Almavist frambar till jubilaren deras
tacksamhet för chefens humanitet samt
uppriktiga lyckönskningar, öfverhängande
honom på samma gång en subskriberad
minnesgåfva.
FÖDELSEDAGAR. 7(1 år fyHde den
21» mars f. kanslisekreteraren P. Strandbcru.
S. har, som bekant, i många år varit utgif-
- 463 -
J. O. WEDBERG.
Fru BARLOW.
J. A. BERGSTRÖM.
GEORGE BARLOW.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
