- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
517

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 12 Maj 1901 - Vallmo. Af Niemand - Sveriges äldste officer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALLMO

till han svarade att han kunde vara lugn. Hon
Jiörde ej till det slaget, hvilket han ämnade fästa
■bland sina öfriga samlingar. Det var kanske inte
så mycket orden som snarare tonen, som var så
ringaktande och sårade mig.»

Han tystnade och knackade ut askan mot
kakelugnsfrisen.

Hon hade hört på honom utan att afbryta en enda
gång, men hennes ansikte hade blifvit dödsblekt och
tänderna skallrade mot hvarandra som af frossa.

Plötsligt slog hon båda händerna för ansiktet
■och sjönk ned pa mattan vid hans fötter och gömde
hufvudet i hans knä.

»O, Fred, Fred!»

Han for ömt smekande med handen genom
hennes rika, utslagna hår.

»Min stackars, lilla hustru», mumlade han med
kväfd stämma.

»Fred, jag har något, jag måste tala om för dig.»

»Inte om det smärtar dig, älskling.»

»Men jag måste, jag måste. Det skall lätta
anitt samvete.»

»Våra samveten hafva liksom våra passioner
■en benägenhet att öfverväldiga oss», svarade han.
»Skall det, som du ämnar säga, nedsätta någon
person i mina ögon?»

Hon klängde sig krampaktigt fast vid honom.

»Ja, mig — mig!»

»Låt då bli’ att säga det.»

Hon lyfte upp hufvudet och såg på honom.

»Men du gissar det nog?»

Öfver hans manliga drag flög ett uttryck af
obeskriflig smärta och det ryckte nervöst kring
munnen, då han svarade:

»Kanske vill jag helst slippa gissa.»

»O, Fred!»

Hon lutade pannan mot hans knä och
snvf-tade högt, medan han fortsatte att tala i en låg,
dämpad ton:

»Det är helt naturligt att vi människor alla
söka efter lyckan — hvar och en på sitt sätt, men
vi finna den så sällan och hvarför? Jo, emedan vi
söka den utom oss i stället för inom oss. Det är
inom oss själfva vi skola finna lyckan.»

Hon höjde sitt ansikte mot hans och såg
honom länge in i ögonen. Så småningom smälte det
uttryck af exalterad spänning bort, som hela kvällen
hvilat öfver hennes drag och där kom ett annat af
lugn tillförsikt.

När allt kom omkring fanns det något högre
att söka i lifvet än njutningen!

sveriges äldste officer.

I vår första årgång, n:r 3, återgåfvo vi
porträttet af Sveriges äldste officer i anledning af hans
92-årsdag. Nu ha vi
tillfälle meddela en större
bild af den raske
åldringen.

Den 28 april firade
nämligen den i höst
94-ärige kommendören i k.
flottans reserv Per Erik
v4A/^m/sitt75-årsjubileum
som sjöofficer. A.,
hvilken är född den 27 sept.
1807 i Misterhults socken
i Småland, utnämndes
nämligen den 28 april för
sjuttiofem år sedan af
konung Karl XIV Johan till
sekundlöjtnant vid k.
flottan.

Det tyckes vara
anlag för hög ålder i släkten, ty en äldre broder
till A., öfverstelöjtnanten och chefen för Smålands

Kommendören P. E. AHLGREN.

infanteribataljon Carl Vilhelm Ahlgren lefde till 84
års ålder.

Kommendör Ahlgren
har varit en duktig
sjöman, som rest vida kring
i verlden. Han har äfven
seglat på handelsflottan,
på Medelhafvet samt till
Nordamerika och
Vestindien i många års tid.

Hans sista
sjökom-mendering inträffade 1858,
då han tjänstgjorde som
chef och eskaderchef å
fregatten Eugenie.

Ar 1881 afgick den
flitige mannen från sitt
sista offentliga uppdrag,
ledamotskapet af
krigs-hofrätten, som han
beklädt sedan 1869.
Kommendör Ahlgren är fortfarande vid full
vigör q ch gör dagligen långa promenader i det fria.

- 517 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free