Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 12 Maj 1901 - Skandinaverna i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinaverna i berlin.
Korrespondens och fotografier till HVAR 8 DAG.
Ar efter år blir beröringen mellan nordgermaner
och sydgermaner, mellan Skandinavien och
tyskar lifligare. Tysklands mängtaliga turister gå
i allt starkare ström inot norden, njuta af
sommar-lifvet på nordiska skärgårdsbadorter, af
högfjällsluften i nordiska berglandskap och af den
egendomliga naturprakten under midnattsolbelysning.
Och skandinaverna fara söderut äfven för att skåda
främmande natur, men mest för att komma i
beröring med det tyska kulturlifvet, för att draga
nytta af den utomordentligt väl organiserade
undervisningen i de högre tyska läroanstalterna och af
konströrelserna i de tyska konstcentra.
Samtidigt med tilltagandet af denna
folkvandring, som med sin kulturvexelverkan och
folk-sammanföring mera än något annat närmat folken
och gjort svenskar och norrmän högt skattade i
Tyskland, har folkströmmen nordanifrån alltmera
koncentrerat på en plats i Tyskland, på
rikshufvud-staden Berlin, centralpunkten för Tysklands andliga
och materiella lif.
En följd häraf är, att Berlin hyser ett mycket
stort antal skandinaver, framför allt svenskar och
norrmän. En mängd af dessa äro fast bosatta i
den tyska rikshufvudstaden, hvarest särskildt många
svenska elektroingeniörer verka inom de
världsberömda elektriska etablissementen.
Man hade redan på 70-talet i Berlin en
skandinavisk förening och under flere år såg det ut
som om denna förening skulle kunna
tillfredsställa de fordringar, man satte pä en sällskaplig
sammanslutning af skandinaverna.
Men riktigt bra hade man aldrig känt sig inom
en förenings fasta ram, hvartill kom att den
skandinaviska föreningen upptog de mest heterogena
element. Följden blef också en stor utbrytning ur
den skandinaviska föreningen, som därmed, ehuru
den fortfor att lefva och ännu eger bestånd,
förlorade större delen af sin betydelse.
En tid gick nu, utan att skandinaverna hade
någon verklig föreningspunkt, till dess slutligen
några af de mest framstående familjerna inom den
skandinaviska kolonien sammanträdde och beslöto
försöka åstadkomma en ny sammanslutning, men
på en helt annan grundval än den på hvilken
skandinaviska föreningen hvilade. Dessa familjer,
målaren Hans Dahl med fru, kammarmusikern
Gustaf Exner, kapten Adrian Jacobsen med fru,
svenska statens fiskerikommissarie Alexander Krtiger
med fru, operasångaren Georg Ritter med fru
samt svenska och norska generalkonsulatets
sekreterare Martin Uddenherg med fru, utsände så
i januari 1895 den första inbjudningen ^"till de
skandinaviska säl/skafisa/tnarne. I inbjudningen
uppgafs afsigten vara att i all enkelhet
tillbringa en afton till gemensam trefnad, eventuelt
med litet musik och dans. Vidare bestämdes, att
ledningen skulle ligga i de inbjudande familjernas
hand och att en afgift af 50 pfennig för person
skulle erläggas till lokalhyra. Man ville salunda
bygga denna sammanslutning på ytterlig billighet
och största enkelhet samt utan några som helst
reglementen öller stadgar, emedan detta ansågs
vara enda möjligheten att åstadkomma en varaktig
sammanhållning. Den första sammankomsten ägde
rum i »Clubhaus» i Krausenstrasse, där man fick
en enkel lokal innanför restauranten.
Redan då kommo rätt många tillsamman,
och för hvarje sammanträde ökades deltagarnes
antal. Det följande året måste man därför flytta
till en större lokal, till de präktiga salar i
Archi-tectenhaus, som ännu innehafvas, och ifrån att låta
dansmusik utföras på ett piano, skaffade man sig
äfven violinist och flöjtist. Entréen höjdes också
till en mark.
De skandinaviska sällskapsaftnarna i Berlin hafva
under årens lopp blifvit en verklig samlingspunkt
för skandinaverna. Otaliga äro de resande, de
tillfälligtvis i Berlin boende, som till hemlandet
medföra angenäma minnen från dessa aftnar.
Hvarje månad under hela vintern kommer man
till detta sällskapsnöje, ja, under julen firas en
särskild julfäst med gran och julklappar. Och
först då träden åter grönska i promenader och
parker och solen börjar blifva riktigt varm, slutar
man sin skandinaviska säsong.
Den 27 april slutades en sådan säsong. Det var
den sjunde som då gick till ända. Och vår
gruppbild här framställer deltagarne på denna
skandinaviska sällskapsafton. Man är, såsom synes, i
stor toalett. Nyss har man — det synes visserligen
icke på bilden — slutat en pas de quatre, som
fröken Sara Wennerberg från Göteborg komponerat
och tillägnat sällskapet. Förut har en annan
Göteborgsdam, fröken Höglund, på pianot föredragit
en komposition af Schubert-Liszt, och efteråt följa
nya musikföredrag samt dans.
Sådant är dessa sällskapsaftnars program. Dans
och musikföredrag, de senare frivilliga. Alltid
finnes det unga i Berlin studerande damer och
herrar, som äro villiga att på det sättet bidraga
till omvexlingen och trefnaden; många gånger är
det kanske deras första offentliga uppträdande.
Vid midnattstid gör man en paus för att dricka kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
