Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 16 Juni 1901 - Sorgehögtiden på Skansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
höra hela svenska folket, bli en
af dess dyraste skatter.
Det mest gripande och
stämningsfulla vid denna enastående
jordafärd var sorgehögtiden på Skansen:
man stod ju här så att säga midt
i hjärtat, af hvad Hazelius skapat,
och minnena, af hvad han gjort
och verkat trängde sig här på en
med en oafvislig styrka.
För dem, som ville defilera för
den dödes stoft, var Skansen öppen
kl. 12—3 i tisdags, och långt före
förstnämnda tid samlades vid
ingången bakom Hasselbacken en enorm
kö af människor, som sträckte sig
!ångt ned på Djusgårdsslätten.
Här voro alla samhällsklasser,
fattiga, rika, unga och gamla
representerade — det var folket
som bräkte sin bortgångne storman sitt hjärtas
sista hyllning.
Förbi den bekanta gula villan, ringlade sig
det väldiga tåget förbi Renberget, Svandammen och
fram mot Orsakullen.
Här uppe på höjden stod det i all sin enkelhet
imponerande gröna kapellet af granris, kantadt med
enar och hvita liljor. En bred trappa leder dit
upp, och ofvan fasaden läsas Tegnérs ord, hvilka
kunna sattas som måtto på hela Hazelii lifsgärning:
Tron ej, hvad håglösheten hviskar till er,
Att striden är för hög för er förmåga.
Och att den kämpas ut väl er förutan . . .
DALKARLARNE PÅ VÄG MED HAZELII KISTA FRÅN SKANSEN TILL
ÖSTERMALMS KYRKA.
SKANSENS KULLOR MED KRANSAR.
Här inne står den enkla, gula kistan, höljd af
den blågula flaggan, och på dess lock ligger en
brokig krans af den svenska jordens vackra, vilda
försommarblomster, en gärd från den aflidnes son.
Bakom ser man mot den svarta duken en mängd
kransar från olika korporationer och föreningar*
som stått den gamle skansdoktorns person och
sträfvan nära . . .
Pä aftonen kl. 6 ägde den egentliga stora
sorgehögtidligheten rum, af hvilken vi här återgifva
några bilder. Redan långt förut voro alla
skansens gångar fyllda med folk.
Bland alla de korporationer, som
för att ägna den aflidne
märkesmannen den sista
vördnadsbetygelser hade infunnit sig
Stockholms och Norrlands
nationsföreningar i Uppsala in corpore,
och marskalkskapet ombesörjdes
desslikes af studenter med de
Uppsalienskt traditionellt breda,
blågula sidenskärpen.
Först tonade från flottans
musikkår Hallströms »Den 30
November», tillägnad Hazelius,
en ståtlig utvald manskör sjöng
Josephsons gripande »Requiem»,
och därpå framträdde på den
granrisklädda sluttningen till
kapellet prof. O. Montelius, o ch höll
sitt med kraft och inspiration
framförda stora tal.
Därefter följer från
sångkören »O, Gud, som styrer», och
Harald Wieselgren träder fram
samt talar orginellt och tarm-
- 598 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
