Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. Den 7 Juli 1901 - Henrik Ibsen hemma hos sig. Af Annie Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
HENRIK IBSEN HEMMA HOS SIG.
Korrespondens till HVAR 8 DAG från ANNIE WALL.
Det har under de senaste veckonia, i all
synnerhet i den kontinentala prässen, varit
synliga en del högst oroväckande rykten om den store
norske diktarens
hälsotillstånd, hvilka dock
dessbättre så till vida
■dementerats af de
norska tidningarne, att de
väl medgifva, det Ibsens
hälsa varit något
an-.gripcn, men dock
ingalunda till den grad att
några som hälst
omedelbara farhågor behöfva
hysas.
Härutinnan
instämmer äfven vår norska
korrespondent, som bl.
a. skrifver:
Genast vid mitt inträde
i rummet — läsrummet å
Grand. i början at juni —
märkte jag, att den stora
•ekstolen framme vid venstra
fönstret, hvilken alltid står
reserverad för Ibsen, blifvit
undanflyttad. Den store
norske skalden är sjuk och
förmår icke längre begifva
sig ned till sitt V ära Grand.
Aten så sjuk är dock icke
den gamle diktaren, att han
•ej kan vistas uppe och titi
och med företaga
promenader i vagn; han är blott af sin läkare ålagd absolut ro och
stilihet och — det finner man ju icke alltid i ett hotelläsrum.
Emellertid saknar man mycket den kända gestalten borta
vid fönstret, ty de dagar kunde visst lätt räknas, då Ibsen
Det senaste porträttet.
försummade att besöka Grand. Mellan tolf och ett fanns han
alltid på sin plats. Rak och prydlig, alltid iförd svart,
igenknäppt redingute och hvit halsduk, satt han där i den stora
stolen och läste ifrigt i tidningarne.
Men för hvarje gång
dörren öppnade», och en ny
person steg In i rummet,
blickade han upp från bladet
och sände den inträdande
en pröfvande blick ur sina
skarpa ögon. Han hade
därvid en alldeles särskild,
för honom karakteristisk
rörelse på hufvudet. Ibland
kunde det hända, att ett
igenkännande leende gled
öfver de något buttert
hopknipna läpparna och att
han gaf en vink åt den
nykomne att närma sig.
Samtalet varade dock sällan
länge, ty Ibsen tycktes
alltid ifrig att återvända till
sina tidningar. På detta
sätt gaf fursten t »asmdcns
rigc. ofta audienser i Grand
Hulels Itrseværets
Ibsen läste sina
tidningar mycket grundligt:
det kunde jag förstå
där-utaf, att han så länge
behöll dein, innan han tog en
ny. Han skred då långsamt
och värdigt fram till bordet,
sökte icke länge, samt grep
strai och utan tvekan den
tidning, han önskade.
Flera gånger har jag
varit vittne till, hur den
gamle skalden blifvit störd
1 sin läsning på det mest närgångna sätt. Jag minnes bland
annat en episod för ett par år sedan. Det var på sommaren
och Grand Hotel i Kristiania var följaktligen mycket
upptaget af främlingar, hvaribland engelsmännen naturligtvis
Foto. Cotaitz. h mumma.
IBSEN I SITT ARBETSRUM
Foto. Sybltn, Kriatlanla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
