Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 11 Augusti 1901 - De kulturhistoriska spelen i Visby. Af G—e Rtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Han säger:
"Har, hår fins den platsen.
Hafvets böljor slå
1 sakta sAttg tunt strandens hvita
, hällar.
Och du kan se i ljumma
sommarkvällar,
nur siden timrar längst vid
västei its rand,
Ditt drömda slott med rutorna
i brand."
Så viker ridåns
gyllene altarprakt åt sidan,
och spelet tar sin början.
Den gamle, hvithårige
kämpen Garm står
spä-jande vid stranden af ett
för åskådarne osynligt haf.
hvilket han blott tyckes
kunna urskilja i töcken
och dinuna. Späjande stål-
skens" underverk, hvilket
kufvat Yieras hjärta och
hans stolta sinne, får
till-låtelse att öfver hela landet
predika Hvite Krists läror.
Enkelt ocli samspelt,
utan falska
skådespelarepretentioner, utförde de
uppträdande — idel
amatörer — sitt värf.
Utomordentligt stämningsfulla
voro grupperingar, dagrar
och körer, och man må
i sanning beundra den säkra
så att säga
divinationsför-måga, med hvilken herr
Hamrin vetat att välja
just de rätta, fina
nyanserna för" dräkter,
dekorationer och vapen.
FRÅN DE KULTURHISTORISKA SPELEN I VISBY: Några innehafvare af hufvudrollerna.
den gamle på den finska hednaku«ten i hopp att
urskilja de skepp, hvilka hans höfvidsman, Ramund
korsfararen, väntar hem från härnad med
segerbudskap och folk. Ramund själf är sysselsatt att bygga
en kristen kyrka på den eröfrade stranden ...
Det skulle ju bli för vidlyftigt att här i detalj
följa spelets gång: det må vara nog sagdt, att de
spelande alla gjorde sitt bästa och att de, i
synnerhet om man betänker, att de uteslutande utgjordes
af amatörer, gåfvo en genomgående pietetsfull och
vacker tolkning af Topelii »Sancta Maria».
Ditta spel ger oss en naiv tidsbild från de
svenska korstågens till Finland dagar. Legenden
förtäljer, huru korsfararne, slagne i grund af den
mäktige hednakonungen Vieras, dock segra genom
den kristna lärans kärleksmakt, och då de slutligen
afsegla från Suomis land, kvarlämna de där Sigrun,
Ramunds unga, sköna dotter såsom Vieras maka.
Den kyrka de börjat resa, fullbordas af Vieras, och
den fromme Angilbertus, hvilken genom bön till
Gud och den heliga jungfrun åstadkommit det kär-
Det skulle ju kräfva mycket vanare aktörer
för att i Nikolai väldiga, öppna ruin tillfredsställa
det på en teater fullt berättigade krafvet att från
alla platser kunna höra hvarje replik. Nikolai ruin
är emellertid ingen teater och de spelande äro inga
— sko/ti häller icke vara — några vana aktörer.
Vidare tyckte måhända någon, att körerna
ibland klingade något tunna och tvekande. Om
så var, dess bättre för illusionen!
Det synes mig för öfrigt, som om hvarje
kritik måste förstummas inför detta verk, som, ehuru
hastigt planeradt och utfördt nästan i en
handvändning, det oaktadt, verkar så fullödigt och, i all
sin enkelhet, så sant uppfattadt. Det har äfven så
talande från första ögonblicket sagt oss, hvad det
velat gifva: en naiv och med ädel anspråkslöshet
skildrad medeltidsbild. Det har i sin vackra prolog
bedt oss om blott en enda sak — att här under
ruinens svala, mystiska hvalf för en kort stund
aflägga all flärd, all oro för att, enkla som barn,
fromma som Sancta Marias korsfarare i andakt
- 731 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
